”Har ni sem­lor?”

Göteborgs-Posten - - Världens Gång - Kristi­an We­del Re­dak­tör [email protected]

Det var en hög som var kanske fem cen­ti­me­ter tjock. Det var fem­tioeu­ro­sed­lar. Den kan ha va­rit fem­tio el­ler hund­ra tu­sen kro­nor.

Det var en av mel­lan­da­gar­na och det var näs­tan tomt på re­dak­tio­nen och jag gick och sat­te mig på ett kafé och tänk­te: all­tid hän­der det nå­got.

Det var ett li­tet kafé, med gjut­järns­bord med le­jon­tas­sar, och på var­je bord stod ett ste­a­rin­ljus. Jag be­ställ­de en café au lait och drack ur den till hälf­ten och tit­ta­de ut ge­nom fönst­ret. Det reg­na­de och gö­te­bor­gar­na gick för­bi. En ha­de en gi­tarr i han­den – in­te en gi­tarr i ett svart fo­dral ut­an ba­ra gi­tar­ren i reg­net.

En kvin­na kom in och frå­ga­de ef­ter sem­lor.

Ef­ter­mid­da­gen skred fram­åt el­ler sna­ra­re bak­åt: det kän­des som om den bac­ka­de in i kväl­len. Ste­a­rin­lju­sen glöd­de kla­ra­re när mörk­ret kom. Jag tänk­te på He­ming­way som kun­de sit­ta i Pa­ris på 1920-ta­let på ett kafé vid Pla­ce Saint-Michel och se en no­vell i en kvin­na som vän­ta­de och han tit­ta­de på hen­ne och bör­ja­de skri­va och läng­tan flöt över all­ting och när han tit­ta­de upp var hon bor­ta.

Kvin­nan som frå­gat ef­ter sem­lor sat­te sig i ett hörn med en plast­flas­ka mi­ne­ral­vat­ten och blädd­ra­de i mo­bil­te­le­fo­nen. Hon åt en mjuk ran­dig ka­ka. Hon var i fem­tio­års­ål­dern.

Jag satt och tit­ta­de ut. En li­ten last­bil kör­de på en trot­to­ar­kant och chauf­fö­ren kom ut i en vit t-shirt som blev pric­kig av reg­net och tryck­te med fo­ten mot fram­däc­ket och gick ett varv runt bi­len och tryck­te se­dan med fo­ten mot däc­ket igen och gick se­dan in i hyt­ten och bac­ka­de ner från trot­to­a­ren och kör­de iväg.

Un­der ti­den ha­de en man kom­mit in. Jag ha­de in­te sett ho­nom ef­tersom jag tit­ta­de på last­bi­len. Han ha­de en li­te för trång blå dun­jac­ka. Han satt bred­vid kvin­nan som frå­gat ef­ter sem­lor. Han sa: – Ha­de dom inga sem­lor.

– Vad tror du, sa hon.

– Har in­te Eskil kom­mit?

– Vad tror du?

– Frå­ga­de du om sem­lor?

– Ja, vad tror du?

Jag gick och be­ställ­de mer kaf­fe. Me­dan ma­ski­nen ång­a­de och fräs­te och flic­kan tor­ka­de av kra­nen med en hand­duk frå­ga­de jag: – När bör­jar ni med sem­lor? – And­ra vec­kan i ja­nu­a­ri.

Jag sat­te mig med min café au lait och me­dan jag le­ta­de ef­ter min bok av Ol­le Ham­marlund i väs­kan hör­de jag man­nen i dun­jac­ka sä­ga:

– Här kom­mer Eskil.

In ge­nom dör­ren kom en man som var li­ka­dan som man­nen i dun­jac­kan. De mås­te ha va­rit tvil­ling­ar. Eskil var li­te run­da­re i an­sik­tet och bar trä­nings­klä­der. Han sa:

– Vi skul­le ju få sem­lor.

– Dom har inga för­rän näs­ta vec­ka.

– Jag har hört att dom har vid Cen­tra­len.

Kvin­nan satt mel­lan dem. Hon sa:

– För­ra året fanns det ett stäl­le på Lind­hol­men.

Hos Ol­le Ham­marlund högg de jul­tall på Fårö och dim­man stod över Au­ren och Os­kar Bro­st­röm stod med im­mi­ga glas­ö­gon i en bus­ke och skul­le skju­ta jul­ha­ren och kalk­väg­gar­na var kal­la och fo­to­gen­ka­mi­ner­na brann och lam­bastaj­ken stod i ug­nen. Det kän­des främ­man­de. Jag slog igen boken och satt och lyss­na­de på dem. I fem mi­nu­ter pra­ta­de de om att de sak­na­de sem­lor. Me­dan de pra­ta­de tog han som het­te Eskil fram två ku­vert och en rul­le tejp och tog ur fic­kan en oran­ge pap­pers­hög som han ska­ka­de som en kort­lek mel­lan hand­fla­tor­na, jäm­na­de till kan­ter­na och la bred­vid ste­a­rin­lju­set. Det var en hög som var kanske fem cen­ti­me­ter tjock. Det var fem­tioeu­ro­sed­lar. Den kan ha va­rit fem­tio el­ler hund­ra tu­sen kro­nor.

Eskil räk­na­de sed­lar­na oin­tres­se­rat och me­ka­niskt, de­la­de dem i två hö­gar, jäm­na­de till kan­ter­na, la­de dem i två ku­vert som han förs­löt med tejp. Det ena ku­ver­tet fick bro­dern med dun­jac­kan, han vek ner det i bröst­fic­kan. Kvin­nan fick det and­ra ku­ver­tet. Hon sa:

– Det kan ju va­ra att dom har sem­lor på Kvil­le­tor­get.

De res­te sig och gick. Jag stop­pa­de boken i väs­kan och gick och häm­ta­de en ser­vett. Gat­lyk­tor­na glitt­ra­de i as­faltvä­tan.

– Såg du det där? frå­ga­de jag. Flic­kan sa:

– Det var ett jäk­la tjat om sem­lor.

Bild: An­ders Wiklund

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.