Psykotisk mamma inviger filmfestivalen
Den 24 januari invigs Göteborgs filmfestival. Först ut är filmen ”Psykos i Stockholm” där Josefin Neldén spelar en psykotisk mamma på resa med sin fjortonåriga dotter. En film inspirerad av regissören Maria Bäcks liv.
Film: Först ut i årets filmfestivalprogram är ”Psykos i Stockholm”, med Josefin Neldén i huvudrollen. Invigningsfilmen är inspirerad av regissören Maria Bäcks liv.
Göteborgs filmfestivals konstnärlige ledare Jonas Holmberg står på scen tillsammans med festivalens vd Mirja Wester. I ett rum bakom scenen sitter skådespelaren Josefin Neldén och regissören Maria Bäck och väntar i fåtöljer. Bredvid dem står var sin barnvagn. För bara en vecka sedan födde ”Vår tid är nu”-stjärnan barn. Nu ska hon upp och berätta om sin huvudroll i filmfestivalens öppningsfilm – ”Psykos i Stockholm”. Och det är en spännande roll hon har arbetat med.
– Det har varit roligt och märkligt att göra en karaktär som är baserad på regissörens mamma, förklarar hon för åhörarna.
”Psykos i Stockholm” är baserad på en verklig händelse då den fjortonåriga Maria Bäck och hennes mamma reste till Stockholm. På tåget upp från Göteborg visade modern tecken på psykos.
Väl i huvudstaden tvingas den unga dottern (Josefine Stofkoper) att hantera mammans sammanbrott och ta hand om sig själv.
– Det är ramen för filmen och det hände i verkligheten, säger Maria Bäck.
Men även om grunden är sann rör sig Maria Bäcks spelfilmsdebut om en tolkning. Manuset, som hon har skrivit, blandar verkliga händelser med dramatiseringar och gestaltningar av upplevelser och känslor som regissören haft under hela sin uppväxt med mamman.
– Det har varit en hemlighet för mig att jag har haft den här upplevelsen med min mamma. Fram till att jag var 29 ungefär. Så det är fint att få dela detta, säger hon innan Josefin Neldén avbryter.
– Fast det har ju aldrig känts under inspelningsperioden att din personliga erfarenhet lagts på vårt arbete.
– Nej, det är klart. Det blir ju två olika saker. Jag har ju inte känt att jag regisserat min mamma och mig själv, svarar Maria Bäck.
För Josefin Neldén har det förstås varit speciellt att manusets grund legat i regissörens egen berättelse. Men det var snarare rollen i sig som hon studsade på när idén presenterades för flera år sedan.
– Mest av allt gick jag igång på hela filmidén. Att det handlar om en mor och en dotter som gör en gemensam resa och på vägen går mamman in i en psykos. Den utmaningen som det innebär som skådespelare
är fantastisk att ställas inför. Det blir man bara jätteglad och jättenervös inför.
Under filmarbetets gång har Maria Bäck och Josefin Neldén ofta talat om hur man gestaltar psykisk ohälsa och psykoser på film. Om de många skildringar de båda har sett som visar en fullständigt gränslös och galen typ. Skildringar som mest blir stereotyper.
– För det kan se väldigt annorlunda ut. De här bilderna vi matas med
av hur en psykos ter sig gör det lätt att falla tillbaka i den gestaltningen. Men sanningen kan ligga någonstans väldigt långt därifrån och då vill man ge den bilden en möjlighet att få ta plats, säger Josefin Neldén.
Maria Bäck tycker
att hon hittade rätt person i Neldén. Men svårigheten bestod inte bara i att hitta en skådespelare kapabel att axla en komplicerad roll utan två – och att kemin mellan de båda skulle fungera.
När valet stod klart blev det rent av så emotionellt att Maria Bäck grät. Situationen inträffade efter nästan ett år av castingarbete där många mammor och barn prövats. Det var i en danssal då skådespelarna fick tillfälle att röra på sig. När Josefin Neldén och Josefine Stofkoper dansade tillsammans föll alla bitar på plats.
– Ni pratade faktiskt nästan ingenting i en timme. Det var inte koreograferad dans men det var musik och kroppar som rörde sig. Då blev jag väldigt rörd när jag såg att det fanns en förbindelse mellan era kroppar som var ordlös. Då gick jag ut och började gråta.