I mördarens skugga

En kriminalroman av Samuel Karlsson

Del 42 av 44. ”Skicka alla du har! Vi har en jävla galning lös. Han har troligen tagit Jessica.” Mathias är osäker på om Jonas talar sanning eller inte när han säger att Stefan är mördaren, men han vågar inte chansa. Stefans telefon har spårats till ett ödehus i skogen, och det är dit Mathias är på väg. Jessica hålls mycket riktigt fången i ett ödehus – och nu har Stefan hämtat dit Mikael också.

Det var ett extra moment att blanda in prästen som komplicerade hela planen men Stefan ville inte göra Jessica besviken. Om de skulle gifta sig ville han att det skulle vara på riktigt. Inget halvdant hastverk. Han hade ordnat med lunchen och även om ostronen inte fallit henne i smaken hade han gjort vad han kunnat för att skapa feststämning. Den enda lilla fadäsen var att han hade varit för ivrig. Mikael drog av sig sin svettiga T-shirt och krängde på sig skjortan och kragen. Han hade ringar under ögonen och några dagars skäggstubb. Det långa håret var svettigt och oborstat. ”Jaha, vad vill du att jag ska göra nu?” sa han vresigt när han fått på sig skjortan. ”Fattar fan inte varför du dragit med mig hit.” ”Vi går in så ska jag förklara alltihop”, sa Stefan. ”Gå före men trampa inte snett i trappan.” Det störde honom att Mikael svor. Det passade inte för en präst. Mikael gick in i huset men stannade upp när han fick syn på det uppdukade bordet och de vita gardinerna. ”Har ni haft fest eller?” frågade han. ”Det här känns mysko. Vad vill du egentligen?” ”Fortsätt bara uppför trappan”, sa Stefan otåligt. ”Okej, men vad fan är det som luktar?” ”Det kanske är ostronen som börjar bli dåliga i värmen. Men strunta i det nu. Jag städar upp sedan.” Mikael gick med ostadiga ben uppför den knarrande trappan. Han var tvungen att hålla sig i det ruttna räcket för att inte ramla. När han kom upp till övervåningen fick han syn på Stefans döda mamma. ”Helvete”, flämtade han. ”Varför sitter hon här? Hon är ju för fan död.” ”Strunta i mamsen nu”, sa Stefan. ”Det är lite komplicerat. Fortsätt bara till den gamla barnkammaren.” ”Vad fan håller du på med?” sa Mikael. ”Jag ringer polisen.” ”Nej, nu ska du bara göra som jag säger”, sa Stefan och plockade fram stiletten. ”Så behöver ingen komma till skada.” Mikael stirrade på kniven och sedan på den döda kvinnan i fåtöljen. ”Har säkringen rykt i skallen på dig?” sa han. ”Har du tappat det helt? Om du tror att jag kommer lyda dig för att du viftar med den där jävla tandpetaren så tror du helt fel. Dra åt helvete din jävla idiot.” Mikael gick mot trappan men Stefan ställde sig i vägen. Höll kniven mot hans mage. ”Du går ingenstans innan vi är färdiga här.” ”Men stick då. Din förbannade tönt. Kör in kniven bara och vrid om den. Gör det bara.” Stefan blinkade nervöst. Det här hade han inte väntat sig. Han hade trott att prästen skulle bli en enkel match. ”Jag skulle kunna döda dig här och nu”, sa han. ”Men jag behöver dina tjänster först. Om du inte bryr dig om ditt eget liv kanske du i alla fall kan tänka på Jessica. Jag tror inte hon klarar sig så länge till.” ”Jessica? Vad har du gjort med henne?” ”Gå till barnkammaren bara så ska jag förklara allt.” Mikael såg på honom med ögon fulla av förakt. Han vände sig om och gick mot rummet som Stefan pekat mot. När han kom fram till dörröppningen fick han syn på en träställning. Där hängde en snara med en bröllopsklänning som var nersmetad med blod. Golvet var fullt av blod och glassplitter. ”Jaha, vad gör vi nu?” sa han. ”Ska det här föreställa något dåligt skämt?” Stefan spärrade upp ögonen när han fick syn på klänningen. ”Neeej!” skrek han. ”Var fan är hon? Hon har rymt!” Han gick fram till klänningen och slet ner den från snaran. ”Hon har förstört den”, sa han. ”Titta, hon har förstört mamsens klänning. Jag ska döda henne för det här. Hon ska dö!” Han vände sig om för att gå ut ur rummet men Mikael ställde sig i vägen. ”Vart tror du att du är på väg någonstans?” sa han. ”Flytta på dig. Det här handlar inte om dig. Jag måste hinna ikapp henne.” ”Det var du som spred ut de där bilderna på mig och Jessica. Det var du som fick mig anklagad för de där hemska sabotagen vid badplatserna. Det var du som låg bakom alla morden. Jag tänker inte låta dig gå någonstans.” ”FLYTTA PÅ DIG!” Stefan kastade sig mot honom med kniven i högsta hugg men Mikael lyckades parera attacken. De ramlade omkull. Kniven åkte iväg på golvet men Stefan hamnade ovanpå Mikael och tog stryptag på honom. Han pressade tummarna så hårt han bara orkade in i Mikaels hals. ”Du kan inte stoppa mig”, väste han. ”Ingen kan stoppa mig. Hon är min. Bara min.” Det flimrade till för ögonen på Mikael. Han famlade med händerna på golvet. Nu dör jag, tänkte han. Nu är det slut. ”Nu ska du dö, prästjävel. DÖ!” skrek Stefan. Paniken grep tag om Mikael. Snart skulle det vara över. Han hade inte långt kvar men så kände han något med fingrarna. Det var en glasbit. Han greppade tag om den och högg allt vad han orkade och träffade i Stefans kind. Glasbiten trängde in i köttet. Stefan skrek som en sårad säl. Blodet rann nerför kinden på honom. Han släppte taget om Mikaels hals. Stapplade ut ur rummet och skyndade sig nerför trappan och ut till fyrhjulingen. Han startade motorn och körde bort över ängen. Bort mot stigen som gick till mejeriet. Mikael låg kvar på golvet och flämtade efter luft.

KAPITEL 53

Jessica sprang på stigen. Hon hörde motorljudet som kom närmare och närmare. Hon hade varit nära att ge upp. Men till slut hade hon fått grepp om glasbiten och lyckats skära sig fri. Det var Stefan som var mördaren. Han hade lyckats lura alla men bakom den lättsamma fasaden dolde sig ett avgrundsmörker. En känslomässigt stympad själ. Fanns det någon förklaring till galenskapen? Mammans död hade väckt monstret som ruvat i hans inre. Det handlade aldrig om det sjunkna vraket. Det var inte en fråga om pengar. Han ville hämnas på alla kvinnor som han ansåg behandlat honom respektlöst. Nu hörde hon motorljudet från fyrhjulingen ännu tydligare. Han skulle hinna ifatt henne och han skulle försöka döda henne. Hon hade förstört finalen på hans perfekta plan. Hon hade saboterat hans dröm om ett romantiskt bröllop. Nu var hon måltavlan för hans hat. Stigen fortsatte uppför en backe och hon pressade kroppen maximalt men motorljudet kom närmare hela tiden. Snart skulle han komma ikapp henne. Längst uppe på backkrönet låg ett flyttblock intill stigen. Det var hennes chans. Jessica sprang fram till den stora stenen och letade efter något som hon kunde försvara sig med. Hon hittade en sten stor som en kanonkula och klättrade upp på flyttblocket. Lade sig platt på mage och väntade. Motorljudet blev allt starkare. Nu kom han uppför backen. Hennes grepp om stenen hårdnade. Han kom närmare och närmare. Hon ställde sig upp på knä. Stefan hade blicken fäst på stigen. Han märkte inte när hon reste sig upp och höjde stenen. Hon bedömde avståndet och hoppade ner från flyttblocket. Men han girade undan med fyrhjulingen i sista sekunden och hon missade målet. Hon landade snett och det knakade till i fotleden. Hon blev liggande på marken. Det kändes som om någon stuckit en kniv i foten. Stenen föll ur hennes händer. Stefan hoppade av från fyrhjulingen som rullade vidare in i skogen och körde på en stubbe och välte. Den blev liggande med hjulen upp i luften. Hans ansikte var nedsmetat med blod. Han tog fram kniven. ”Du har förstört allt”, väste han. ”Allt som jag ordnat så fint och nu är det förstört.” Jessica höll upp händerna i en vädjande gest. Tårarna fyllde hennes ögon. ”Snälla, sluta”, sa hon. ”Du behöver inte göra det här.” Stefan skrattade och hon blev rädd på riktigt. ”Snälla, sluta”, härmade han henne. ”Det säger ni alla. Som om det skulle hjälpa er. Varför ska jag sluta? Varför ska jag bry mig om dig? Det spelar väl ingen roll för mig. Sofia ville också att jag skulle sluta. Hon var dum och kämpade emot. Jag var tvungen att strypa henne bara för att hon bråkade med mig. Det spelar ingen roll för mig. Jag får det jag vill till slut ändå.” Knivbladet blänkte till i hans hand. Jessica försökte släpa sig bort från honom men det högg till i foten. ”Du behöver inte döda mig”, sa hon. ”Jag gör vad du vill.” Stefan stannade upp och flinade. ”Du försöker lura mig”, sa han. ”Men inte mig emot. Ta av dig klänningen.” Jessica darrade med fingrarna när hon försökte knäppa upp knapparna men det gick inte tillräckligt snabbt för honom. Han stack in kniven i öppningen under den nedersta knappen och fläkte sönder tyget i en enda kraftig rörelse. Han slet av henne klänningen och bh:n. Hon slog armarna runt brösten som en reflex. ”Nej, inte så”, sa han. ”Nu förstör du ju det roliga. Lägg dig ner i mossan så ska vi ha det lite mysigt.” Jessica skakade i hela kroppen men hon vågade inte göra motstånd. Hon lade sig ner och han började knäppa upp sina byxor. När han kom över henne droppade det blod från kinden. Han kysste henne. Pressade in tungan i hennes mun. Jessica kände paniken komma över sig. Hon trevade med handen och fick tag i stenen som hon tappat tidigare. Den var tung och hon orkade knappt lyfta den med en hand. Men hon uppbådade sina sista reserver av överlevnadsinstinkt. Stefan slet i hennes trosor och såg inte vad som höll på att hända. Hon tog i allt vad hon orkade och slog stenen i sidan av hans huvud. Det lät ihåligt. Som när en kokosnöt landar på marken. Han ryckte till och föll ihop som en klubbad oxe. Var han död? Jessica knuffade undan den tunga kroppen. Kröp bort på stigen och satte sig upp och såg på honom. Hon började gråta. Han hade ett stort sår i pannan. Hon grät, skakade i hela kroppen men hon måste bort från honom. Hon måste ta sig hem.

KAPITEL 54

Mathias blev stående innanför dörren till ödehuset. Rakt fram stod ett bord med champagneglas och en kandelaber. I fönstren hängde långa vita gardiner. ”Hallå!” ropade han. ”Är det någon här?” Det knäppte och knakade i den gamla timmerstommen. Några kajor kraxade retfullt. ”Kommer du för att hämta Stefan är du för sent ute”, svarade Mikael från övervåningen. ”Han stack precis med sin fyrhjuling.” Mathias gick upp för trappan. ”Herre jävlar”, utbrast han när han fick syn på den döda kvinnan i fåtöljen. Han höll för näsan när han kände den intensiva stanken. ”Hälsa på Ulla”, sa Mikael. ”Det är Stefans mamma. Men hon är inte farlig. Kom hit ska du få se något som är ännu värre.” Mikael vinkade åt honom att följa med in i den gamla barnkammaren. ”Vad fan har hänt här?” sa Mathias när han fick syn på blodfläckarna på golvet, ställningen med strypsnaran och den blodiga klänningen. ”Jag vet inte exakt. Men det verkar som Stefan blivit helt galen. Jag tror att han spände fast Jessica i den där ställningen. Han åkte för att hämta mig men på något sätt hade hon tagit sig loss när vi kom hit.” ”Följde du med honom frivilligt?” ”Han lurade mig. Han sa att det hade hänt något med Jessica. Jag var inte helt nykter om jag ska vara ärlig. Jag följde med utan att misstänka något. Jag tror att han ville att jag skulle viga dem. Allt verkar riggat för ett bröllop.”

Fortsättning följer.

Bakom den lättsamma fasaden dolde sig ett avgrundsmörker. En känslomässigt stympad själ. Fanns det någon förklaring till galenskapen? Mammans död hade väckt monstret som ruvat i hans inre. Det handlade aldrig om det sjunkna vraket. Det var inte en fråga om pengar. Han ville hämnas.