Dottern skickades hem fem gånger – tog sedan sitt liv
Inom loppet av en vecka hade Marias dotter sökt vård på psykakuten vid fem tillfällen – utan att bli inskriven. Dagen efter det femte besöket tog hon sitt eget liv – strax efter att ha pratat med sin mamma för sista gången.
Mellan söndag och fredag sökte den självmordsbenägna kvinnan hjälp på psykakuten fem gånger – utan att bli inskriven. På lördagen tog hon sitt liv. – Ingen gjorde något. De bara skickade hem henne med mediciner, säger hennes mamma som nu riktar skarp kritik mot Sahlgrenskas psykiatri.
Lördagen den 21 december tog Maria emot vad som skulle visa sig bli det sista telefonsamtalet från sin dotter i 25-årsåldern. – Hon ringde mig klockan elva och sa: Mamma, det här är det sista du hör från mig. Jag orkar inte med detta lidande mer, säger hon.
Strax därefter tog dottern sitt eget liv.
I stället för att vara tyst om hennes historia vill Maria nu berätta öppet för att uppmärksamma de allvarliga brister som hon har sett inom psykvården. Ett beslut som även övriga familjen står bakom.
Under de senaste två åren hade dottern många kontakter med psykiatrin på Sahlgrenska universitetssjukhuset. Vid flera tillfällen var hon på psykakuten på Östra sjukhuset. I perioder var hon även inlagd på en vårdavdelning.
Men enligt Maria ledde det inte till några bestående förbättringar i hennes mående – i stället ska allt ha gått åt motsatt håll. Hon är kritisk mot den hjälp och bemötande som hennes dotter fick.
– Det blev bara sämre och sämre.
Hon åkte in och ut, men de lyssnade inte på vad hon egentligen behövde. Hon ville själv få terapi och utredas då hon kände att hon hade ADHD-symtom. Men ingen gjorde något. De bara skickade hem henne med mediciner.
Maria berättar att dotterns psykiska problem började när hon gick in i väggen efter en särskilt tuff period på arbetsplatsen under 2018. I samband med det avled även hennes tidigare pojkvän.
– Det blev både utmattningssymtom och sorg. Sen hade hon problem med adhd. Men det tog så lång tid att utreda. Det var så mycket som gjorde att hon tappade.
Medicinerna hon fick gjorde henne fysiskt lugn, men lugnade inte hennes tankar, berättar Maria.
– Hennes hjärna spann ju ändå. Hon kände sig knäpp till slut. Hon blev mer nerdrogad än fick energi. Hon borde inte ha fått mediciner, utan samtalsterapi och sådant som gjorde att hon självläkte i stället för substanser som hon bara blev ännu konstigare av. Hon försökte att sysselsätta sig i omgångar och komma igång med strukturer och allting, men det funkade inte på grund av medicineringen.
Hon anser att dottern även blev direkt illa behandlad av vissa anställda inom psykiatrin.
– De kränkte henne och skrek åt henne. De behandlade henne något så fruktansvärt. Jag har blivit vittne till hur de nekade henne saker som hon behövde för att må bra. När jag bad om en rullstol så att hon kunde komma ut i luften och ljuset sa de nej. De sa att hon kunde gå. Men det kunde hon inte. Det finns så många tjänstefel i hela hennes behandling. Det är fruktansvärt.
– Hon ringde mig ofta därifrån. Hon sa att det var hemskt hur de behandlade henne. Hon sa: jag går igenom trauman varje gång jag försöker få hjälp. Så var det hela tiden.
Nyårsdagen är den dag på året
” Det blev bara sämre och sämre. Hon åkte in och ut, men de lyssnade inte på vad hon egentligen behövde. Hon ville själv få terapi och utredas då hon kände att hon hade adhd-symtom. Men ingen gjorde något. De bara skickade hem henne med mediciner.
Maria
då flest människor tar sitt eget liv. Då är det nästan dubbelt så vanligt jämfört med årets övriga dagar. Det enligt Nationella centrumet för suicidprevention (NASP) på Karolinska institutet.
Else-Marie Törnberg, verksamhetschef på Suicidprevention i Väst, säger att det inte finns något enkelt svar på varför det ser ut så.
– Frågan är väldigt komplex. Jag tror att det finns en kombination av svar, säger hon och berättar om hur främst unga personer kan påverkas starkt av bilderna av vad som verkar vara en perfekt jul och nyår i sociala medier.
– Vi som är vuxna ser att det finns mycket under skalet. I själva verket har det kanske gråtits eller grälats efter att bilden tagits, men som ung tänker man ”varför är det inte så bra för mig?”
Hon säger också att alkohol ofta spelar en stor roll.
– I 30 procent av suicidfallen är alkohol inblandat. Det hindrar förmågan att sätta stopp för impulskontroll vid yttre påfrestning. Vi som är i balans kanske tycker att något är bagatellartat, men för någon annan kan det vara droppen som triggar igång det.
Hon berättar att man ofta pratar om suicidala episoder, och att de klingar av med tiden.
– Våra system orkar inte vara i det tillståndet så länge. Man kan tänka på att förhala det akuta läget, distrahera sig, lugna ner sig eller få ut energin. Det kommer inte vara för evigt. Sen ska man inte vara ensam utan gärna prata med någon om det, om det så handlar om att ringa till Självmordslinjen.
Om man som närstående har kontakt med en person som är suicidal menar Else-Marie Törnberg att mycket handlar om att lyssna utan att döma.
– Du ska inte heller lösa den här människans problem just nu utan bara lyssna och låta personen sätta ord på det svåra och det smärtsamma. Först därefter kan man fråga om personen funderar på att ta livet av sig. Det är viktigt att våga ställa frågan, det kanske det inte är någon som har gjort förut.
Det finns ingen risk att trigga personen då?
– Nej, inte om du av medkänsla och oro ställer frågan. Många i vårt nätverk har tänkt i de här banorna och har då gjort det länge. Det är bara en lättnad om någon frågar. Man kan också fråga hur nära det är, det är ett sätt att ta reda på hur akut det är. Om det är akut är det 112 som gäller. Det ska man aldrig någonsin vara rädd för. Men lämna inte personen ensam. I 99 fall av 100 räcker det om någon lyssnar.
2018 begick 1 268 personer självmord i Sverige. Cirka 70 procent var pojkar och män.
Polisen i Göteborg får drygt 1 000 larm med koden självmordsförsök varje år. Det finns dock inte någon lokalt säkerställd topp under jul eller nyår, enligt statistik som GP fått från polisens regionledningscentral.
Söndagen den 15:e december började de tunga tankarna och känslorna bli allt intensivare för Marias dotter. Hon åkte då in till psykakuten, bara för att bli hemskickad direkt. Dagen efter bad hon sin mamma att ringa ambulansen då hon var rädd för sina egna självmordstankar. På väg till psykakuten försökte hon ta sitt liv i ambulansen.
– Hon skrev till mig hela tiden att hon var så rädd. Jag fick lotsa henne genom ångesten. Men på psykakuten bedömde de ingenting. Hon skickades åter hem med lugnande, säger Maria.
Två dagar senare genomförde hon ett nytt suicidförsök och kördes åter till psykakuten – bara för att åter bli hemskickad. Under fem av sina sista sex dagar i livet sökte hon vård akut.
– På fredagen åkte hennes farmor och farfar upp med henne igen. Det var krisläge. Hon skrek att hon bara ville dö. De satt där i timmar och vägrade åka hem med henne igen. De visste att hon hade så hög självmordsrisk. Men läkaren bedömde bara att hon skulle skickas hem med lugnande igen. Hennes farmor och farfar vägrade. De sa: ser ni inte att det är akut? Då hotade de med väktare om de inte lämnade, säger hon.
Dagen efter avled Marias dotter strax efter att ha pratat med sin mamma för sista gången.
– Det finns ingen som kan sätta sig in i den känslan. Jag trodde aldrig att jag själv skulle få uppleva den. Det här har förstört så många liv. Inte bara för oss som föräldrar, utan alla vänner. Det är så hemskt. Ingen kan förstå, alla är arga och upprörda.
Strax innan nyår var den närmsta familjen på möte med ansvariga på Sahlgrenska. Där fick de beskedet att verksamheten kommer att göra en Lex Maria-anmälan för att utröna om det handlar om en allvarlig vårdskada. Maria hoppas framför allt att man ska utreda läkarnas bedömningar på akuten under den sista veckan.
– Hon var inne fem gånger från den 16:e december, men alla bedömde att hon inte behövde hjälp.
” Jag såg hur hon förändrades av alla mediciner Maria
” Det är mycket som talar för att det blir en Lex Maria-anmälan i det här fallet Per-Olof Hansson Chefläkare, Sahlgrenska universitetssjukhuset
Det är inte konstigt att hon gav upp då. Hon fick ju ingen hjälp. Hon orkade inte mer.
Hon anser inte att mötet på sjukhuset gav särskilt mycket.
– Det var bara ”vi beklagar”, ”vi hör vad ni säger” och ”vi ska tänka på det”. Det kändes meningslöst. Det kommer ju inte hända någonting. Jag vill att det når ut till samhället så att folk får en uppfattning om hur illa det är i psykvården.
Familjen har gjort en anmälan till patientnämnden. Maria säger att hon önskade att hennes dotter hade fått göra sin röst hörd ännu tydligare. Men det var först i december som beskedet kom om att den adhd-utredning som hon så länge efterfrågat var på gång. Hon skulle även få plats på ett korttidsboende under 2020, säger Maria.
– Men det går inte att vänta tio månader på att en utredning ska börja när varje dag är en kamp med ångest och man vill dö. Det hon ville var att komma in på ett boende där hon kunde få rehabilitering och komma tillbaka till livet, komma upp på morgonen, gå ut på en promenad. Men hon fick ingen struktur eller vägledning, hon bara lämnades i ett rum med lugnande. Hon blev neddrogad hela tiden. Jag såg hur hon förändrades av alla mediciner.
– Jag tycker det är så hemskt att detta tog livet av henne. De kunde väl ha hjälpt henne så att hon hade överlevt till januari så hon kunde få komma in på det planerade korttidsboendet.
Per-Olof Hansson, chefläkare vid Sahlgrenska universitetssjukhuset, säger att de kommer göra en utredning av händelserna för att klargöra vad som har hänt och vad de skulle kunna göra annorlunda i framtiden.
– Innan den är klar kommer vi inte vilja svara på några specifika frågor. Vi kommer att göra vår utredning i lugn och ro. Men vi förstår och tar till oss av kritiken. Vi tycker att det är en fruktansvärd händelse och ser allvarligt på det.
Utredningen beräknas ta ett antal månader. Först därefter kommer sjukhuset ta formell ställning till om en Lex Maria-anmälan ska göras. Per-Olof Hansson bedömer emellertid det som väldigt sannolikt.
– Det är mycket som talar för att det blir en Lex Maria-anmälan i det här fallet, men mer vill jag inte uttala mig.
Hur bedömer man generellt vem som ska bli inlagd från psykakuten?
– Det finns kriterier förstås. Man gör alltid en individuell bedömning. Men utredningen får visa och komma fram vad som hade kunnat göras annorlunda i detta fall. Jag vill inte föregå det.
Tycker du att man kan känna sig trygg i vetskapen att man får rätt hjälp om man söker sig till psykakuten?
– Ja, man ska alltid som patient känna sig trygg att söka hjälp inom Sahlgrenska universitetssjukhuset, både vad det gäller psykiatrisk och kroppslig vård. Sen finns det alltid händelser där vi i efterhand kan bedöma att vi borde ha gjort annorlunda. Då utreder vi det och försöker dra lärdom. Lex Maria är till för att dra lärdomar och ständigt försöka förbättra vården.
Fotnot: Maria heter egentligen något annat.