SVT-ils­kan över Gre­ta – en stor miss av väns­tern

SVT-jour­na­lis­ten Eri­ka Bjer­ströms på­stå­en­de att kli­ma­tak­ti­vis­ten Gre­ta Thun­berg ”lå­ter som en väns­ter­po­pu­lis­tisk po­li­ti­ker” fick många att ilsk­na till – men in­te att se till­räck­ligt rött. En oro­väc­kan­de ut­veck­ling och en mis­sad chans för väns­tern. Det skr

Göteborgs-Posten - - Kultur | Idé Och Kritik - Hynek Pal­las kul­[email protected]

Ko­lo­ni­a­la, ra­sis­tis­ka och pat­ri­ar­ka­la för­tryck har ska­pat och gött kli­mat­kri­sen. Vi be­hö­ver mon­te­ra ner al­la des­sa sy­stem.”

Det var i slu­tet av no­vem­ber som väns­tern fick en ti­dig jul­klapp. Den svens­ka kli­ma­tak­ti­vis­ten Gre­ta Thun­berg för­fat­ta­de en de­battar­ti­kel på saj­ten Pro­ject Syn­di­ca­te vars po­li­tis­ka in­ne­håll knap­past kun­de miss­för­stås (29/11). Men bort­om en glatt twitt­ran­de Gö­ran Grei­der, som på­pe­ka­de lo­gi­ken i att ”Gre­ta Thun­berg rör sig väns­terut” och väl­kom­na­de hen­nes ”system­kri­tik”, hän­de nå­got an­nat. Nå­got som un­der­stry­ker det us­la själv­för­tro­en­det hos da­gens väns­ter och in­ne­bär en rad po­ten­ti­el­la pro­blem.

För när SVT:s kli­mat­kor­re­spon­dent Eri­ka Bjer­ström ana­ly­se­ra­de ar­ti­keln ihop med Thun­bergs tal på kli­mat­kon­fe­ren­sen i Madrid (11/12/19) – där hon ta­la­de om folkets hopp mot svek­ful­la po­li­ti­ker – och skrev att ak­ti­vis­ten lå­ter som en po­pu­lis­tisk väns­ter­po­li­ti­ker, då ex­plo­de­ra­de so­ci­a­la me­di­er och tyc­ka­re.

I väns­ter­o­ri­en­te­ra­de tid­ning­en ETC (12/12/19) kom­men­te­ra­de chefre­dak­tör Andre­as Gustavs­son

Bjer­ströms text med på­stå­en­den om ”kon­spi­ra­to­ris­ka tro­per” och ord som ”illa­vars­lan­de” och ”häp­nads­väc­kan­de”. In­te för att han har nå­got emot väns­ter­po­pu­lism – tvärtom – ut­an för att det en­ligt ho­nom är en de­fi­ni­tion som pas­sar en svensk hö­ger som ogil­lar Gre­ta Thun­berg.

”Pub­lic ser­vice ger hö­ger­po­pu­lis­ter tolk­nings­fö­re­trä­de att av­gö­ra vil­ka som är väns­ter­po­pu­lis­ter” för­kla­ra­de han.

Den som för en stund släp­per räds­lan för vad svensk hö­ger ska tyc­ka om for­mu­le­ring­ar som Thun­berg och hen­nes med­för­fat­ta­re up­pen­bar­li­gen har valt av en an­led­ning, ser sna­ra­re att Bjer­ström lu­ta­de sig mot en kor­rekt de­fi­ni­tion av po­pu­lism – lik­som av po­li­tisk ut­veck­ling de se­nas­te åren.

Om be­grep­pet ”po­pu­lism” har det de­bat­te­rats i de­cen­ni­er. Till de främs­ta i äm­net räk­nas stats­ve­ta­ren Jan Wer­ner Mül­ler vars hand­bok ”Vad är po­pu­lism?” gavs ut på svens­ka ifjol. Någ­ra vik­ti­ga de­fi­ni­tio­ner i den är att po­pu­lism all­tid är ”kri­tisk till eli­ter” – an­ti­e­li­tis­tisk – samt an­tiplu­ra­lis­tisk. Ex­em­pel­vis när man som Thun­berg ta­lar om ”falskt le­dar­skap” som ”tillå­tit pro­fi­tö­rer på pla­ne­ten”. Och stäl­ler ett ho­mo­gent folk – ”de en­da som ing­er hopp” – mot det­ta.

Lå­ter då det­ta som en po­pu­lis­tisk väns­ter­po­li­ti­ker? Var­för in­te ta ett eu­ro­pe­iskt ex­em­pel. I pre­si­dent­va­let 2012 kam­pan­ja­de den frans­ke so­ci­a­lis­ten Je­an-Luc Mé­lenchon med klas­sis­ka uni­ver­sel­la väns­ter­fra­ser och på mö­te­na va­ja­de rö­da fa­nor. Fem år se­na­re cen­tre­ra­des hans kam­panj kring ”fol­ket” mot en fond av tri­ko­lo­ren.

Mé­lenchon är in­te den en­de som iden­ti­fi­e­rat att tra­di­tio­nellt väns­ter­språk har ne­ga­tiv klang och att man hell­re ska mo­bi­li­se­ra ”Fol­ket” mot oli­gar­kis­ka eli­ter. Vi har hört det i kri­tik av ett tek­no­kra­tiskt EU el­ler av Världs­ban­ken – in­te all­tid fel­ak­tig i bud­skap, men allt­för of­ta po­pu­lis­tiskt i sin re­to­rik. Thun­bergs tal ha­de i sin kri­tik av förs­ta kont­ra tred­je värl­den tyd­lig klang av det­ta.

Det be­ty­der in­te att Thun­berg ”är” en väns­ter­po­pu­list. El­ler att Bjer­ströms ana­lys in­te kun­de va­ra mer om­fat­tan­de – gi­vet re­ak­tio­ner­na är det up­pen­bart att äm­net krä­ver det­ta. El­ler att vi in­te kan dis­ku­te­ra grän­sen mel­lan oro­väc­kan­de po­pu­lism och le­gi­timt väd­ran­de av miss­nö­je. El­ler skill­na­der mel­lan vad som ut­trycks av ak­ti­vis­ter och av na­tio­nel­la po­li­ti­ker.

Där­e­mot för­vå­nar mig den of­ta ut­tryck­ta tan­ken att man in­te ska vri­da och vän­da po­li­tiskt på en 17-årings tal och ar­tik­lar.

Vem gyn­nar det? Thun­bergs re­to­rik kom­mer i en

Att de­lar av väns­tern äg­nar sig åt en miss­rik­tad ils­ka mot SVT istäl­let för att ta chan­sen till en med­ve­tet po­li­tisk om­fam­ning av värl­dens mest kän­da och hyl­la­de ak­ti­vist är bå­de för­stå­e­ligt och be­klag­ligt.

era som stats­ve­ta­ren Ivan Kras­tev har döpt till ”Po­pu­lis­mens tid”. Jag är knap­past den en­de vux­ne som i någ­ra års tid har haft barn om­kring mig för vil­ka jag har be­nat ut hö­ger­po­pu­lis­ter­nas på­stå­en­den om mot­sätt­ning­en mel­lan lögn­ak­ti­ga eli­ter och ”Fol­ket”. Det är in­te en bra si­tu­a­tion när de kom­mer till mig och pe­kar på att Gre­ta Thun­berg, som har ett gi­gan­tiskt ge­nom­slag bland ton­å­ring­ar, an­vän­der sam­ma språk. På­står man då att det hon sä­ger är opo­li­tis­ka san­ning­ar, att det en­bart hand­lar om att hon för­med­lar vad forsk­ning­en sä­ger – då upp­står pro­blem.

Att de­lar av väns­tern äg­nar sig åt en miss­rik­tad ils­ka mot SVT i stäl­let för att ta chan­sen till en med­ve­tet po­li­tisk om­fam­ning av värl­dens mest kän­da och hyl­la­de ak­ti­vist är bå­de för­stå­e­ligt och be­klag­ligt. Be­klag­ligt för att man här har möj­lig­het att un­der­stry­ka att en för­nuftsba­se­rad po­si­tion i kli­mat­frå­gan ut­går ifrån klas­sisk väns­ter­po­li­tik – för­del­ning, be­skatt­ning och så vi­da­re. El­ler om man nu vill ta­la pat­ri­ar­kat och ko­lo­ni­a­lism.

Man kun­de om­fam­na det­ta och sam­ti­digt kri­ti­se­ra väx­an­de na­tio­na­lism i de­lar av väns­tern – nå­got som kom­mer bli en broms­kloss i en frå­ga som krä­ver in­ter­na­tio­nel­la lös­ning­ar – samt pe­ka på ris­ken med att spe­la på fö­re­ställ­ning­ar om kon­flik­ten mel­lan Fol­ket och Eli­ten.

Men räds­lan för att det ska bli en dödskyss är ock­så för­stå­e­lig. In­te ba­ra för att man i så hög grad tap­pat tilli­ten till att va­ra väns­ter med stort V. Om Thun­berg tyd­ligt fram­stod och om­skrevs som väns­ter – el­ler som väns­ter­po­pu­list – skul­le in­te ba­ra det be­fint­li­ga och djupt obe­hag­li­ga ha­tet mot hen­ne till­ta. Det skul­le bli svå­ra­re för världs­le­da­re och Hol­ly­wood­stjär­nor att PR-po­se­ra med iko­nen på för­mid­da­gen och dö­va sam­ve­tet in­för pri­vatjets­re­san på ef­ter­mid­da­gen.

Den fö­re­ställt apo­li­tis­ka Thun­berg har i det­ta en än så länge re­nan­de funk­tion. Jag ser fram emot att hon för­lo­rar den – och att system­kri­ti­ken blir väns­ter på all­var.

Bild: Pon­tus Lun­dahl

gre­ta thun­berg kli­mat­strej­kar ut­an­för sve­ri­ges riks­dag vid Mynt­tor­get i stock­holm för förs­ta gång­en ef­ter seg­ling­ar­na över alan­ten.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.