Är en blåsorkester lyx?
Har med stor förvåning följt debatten angående Göteborgs kommuns neddragning av anslag till GWO (Göteborg wind orchestra).
I diskussionen i pressen har bland annat framförts synpunkten att kultur är lyxkonsumtion. Så kan man ju se det hela, men min gissning är att vi får ett tämligen sterilt samhälle utan kultur.
Jag skulle dock vilja lägga en mera politisk aspekt på beslutet att dra ner på anslagen till Göteborg Wind Orchestra.
I ett alltmer polariserat samhällsklimat ser vi hur kulturutbudet inom public service, teater etcetera blir allt mindre fritt. Produktioner med ideologiska pekpinnar är snarare regel än undantag i den ängsliga offentligheten. Att politiken ska hålla armlängds avstånd till kulturens innehåll är en gammal sanning som mer och mer glömts bort.
I ljuset av detta är det extra sorgligt att kulturnämnden fattar beslutet att slakta en kulturinstitution som GWO. Orkestern är ett exempel på en fri aktör som sätter kulturen och inte ideologin främst.
När man skärskådar verksamheten vid Världskulturmuseet, Stadsteatern och andra av staten och kommunen finansierade aktiviteter infinner sig ibland frågan hur det är bevänt med den kulturella friheten.
Ideologiskt styrd kultur riskerar alltid att missa sitt huvudsyfte.
Vad jag förstår är beslutet om avrättning av GWO redan fattat av en enig kulturnämnd. Man får väl hålla tillgodo med smulorna och vara tacksam för att denna kulturnämnd inte höll i skaftet när den franske arkitekten och modernisten i en stadsplanetävling föreslog att hela Gamla stan i Stockholm borde rivas. Endast slottet och ett par hus till skulle få vara kvar.
Historiens dom över ett kortsiktigt, historielöst och för samhällets sammanhållning skadligt beslut kommer att bli hård.