Så minskar du oron för din ekonomi
Pension, sparande och att man bränner för mycket pengar på till exempel prylar. Så mycket som varannan svensk oroar sig för sin privatekonomi, visar nya siffror. Men knep finns att ta till – både för att minska på utgifterna och på oron.
Det är de i åldern 25–34 som oroar sig mest och vad som bekymrar är pension, sparande och att man bränner för mycket pengar på till exempel nöjen och prylar. Det visar en ny undersökning som Sifo gjort på uppdrag av Swedbank, där varannan tillfrågad säger att de har dåligt samvete eller känner oro för sin privatekonomi.
Vad man oroar sig mest för skiljer sig åt i olika åldersgrupper. 18–24-åringar har oftast dåligt samvete för att de gör av med för mycket pengar på nöjen, saker, fritid och resor, medan de mellan 55 och 65 år oroar sig mest för pensionen. Överhuvudtaget är det just den framtida pensionen som de flesta – 60 procent – oroar sig för.
En femtedel av de tillfrågade säger också att de borde minska utgifterna för att spara mer. Lika många skulle vilja spara mer och har egentligen också ekonomiskt utrymme för det, visar undersökningen.
Christine Mjärdner är legitimerad psykolog och arbetar vid Psykologpoolen i Göteborg. Där på mottagningen möter hon ofta patienter som har ekonomisk oro.
– I vissa fall handlar det om mer specifik oro för ekonomin och framtida konsekvenser av att den inte kommer hålla. Det är också vanligt förekommande i parrelationer att den ena oroar sig för ekonomin och den andra har ett annat ekonomiskt tänk, vilket skapar friktion i relationen, säger Christine Mjärdner.
– I andra fall kan det vara mer generaliserad oro; oro för hälsa och sjukdomar, för prestationer på jobb och att inte känna att man duger i relation till min partner. Sådant som i förlängningen kan påverka ens inkomst – katastrofscenarion där ekonomin är en del.
En del oro är funktionell och rimlig i relation till det sammanhanget och kontexten du befinner dig i, menar Mjärdner. Men det kan också vara så att oron är överdriven. Det första man bör göra är därför att undersöka vilken kvalitet oron har.
– Oron kan vara bra för dig om den får dig att gå till handling och lösa dina problem. ”Jag vill inte få en sjukdom så därför slutar jag att röka” till exempel, säger hon.
– Om oron snarare lamslår dig eller att du inte kan tänka klart eller att den är helt överdriven, då behöver man jobba med själva oron.
En del behöver jobba med acceptans – ”Ibland får jag oro och det behöver jag lära mig att bara vara i och stå ut med obehaget” – medan andra kan behöva jobba mer aktivt genom att utsätta sig gradvis och under kontrollerande former för den typen av oro man har.
– För att faktiskt uppleva att det kanske inte hände någonting. Om man tittar på just ekonomi kanske det handlar om att få en påminnelseavi på 60 kronor extra och inse att det gick bra, i stället för sträva mot att vara perfektionist. Oro syftar ofta om att försöka skapa kontroll.
Mjärdners upplevelse är inte att någon åldersgrupp oroar sig mer för ekonomin än andra utan att det drabbar alla. Att man oroar sig är inte konstigt om man tittar på människans biologiska förutsättningar.
– Vi har genom evolutionen utvecklat en katastrofhjärna som varit fokuserad på överlevnad på kort sikt och på lång sikt. Förenklat så är vår hjärna byggd mer för oro och vaksamhet över potentiella hot, än den är byggd för att slappna av och tänka att allt kommer att ordna sig.