Oväntat lättsamt om döden
The farewell Regi: Lulu Wang
Med: Awkwafina, Shuzen Ziao och Tzi Ma USA/Kina, 2019 (100 min)
Rapparen och skådisen Awkwafina – som egentligen heter Nora Lum – gjorde inte så värst mycket väsen av sig i filmerna ”Crazy rich Asians” och ”Ocean’s eight”, men hon har fått en större och vettigare roll att arbeta med i ”The farewell”. Det resulterade häromdagen i en Golden Globe i kategorin Bästa skådespelerska i en komedi eller musikal.
Lulu Wangs nya film, som är delvis självbiografisk, inleds med textplattan ”Baserad på en verklig lögn”. Visst blir man lite nyfiken av den formuleringen?
”The farewell” ä renkinesisk amerikansk samproduktion. Det öppnar för satiriska kommentarer om handelsavtal och ekonomi, men detta är inte den typen av film utan en familjedrama komedi med siktet inställt på den breda publiken, företrädesvis i USA, där man ska sitta och häpna över hur märkligt saker och ting går till långt borta i Kina. Som detta att man tar med sig mat, sprit och cigaretter, till den döda, när man besöker en nära anhörigs grav. I alla fall i vissa regioner av den väldiga nationen.
Det handlar en hel del om döden i ”The farewell”, som ämnet till trots är lättsam och ligger åt feelgoodhållet. En svårlöst ekvation kan tyckas, men regissören och manusförfattaren Lulu Wang löser den galant.
Den yttre handlingen är som följer: I New York har den unga tjejen Billi (Awkwafina) det knapert. Drömmen om en framgångsrik yrkeskarriär är mer eller mindre död och begraven. Livet tar en ny riktning när hon tar flyget till Changchun, södra Manchuriet, för att hälsa på sin farmor Nai Nai (Shuzen Ziao). Hon har bara tre månader kvar att leva, men släkten har, av outgrundlig anledning, valt att inte avslöja den detaljen för den lungcancersjuka kvinnan.
Men förstås vill alla ta ett värdigt sista farväl. Alltså arrangeras något som liknar ett fejkbröllop. Då är alla på plats.
Men den här filmen kan ju bara sluta på ett sätt, tänkte jag redan efter trettio minuter. Sedan visade det sig att filmen slutar på ett helt annat sätt. Det är bra. Det känns som jag fått min dos av förutsägbara filmer, men de typ autentiska bilderna under eftertexterna hade Lulu Wang gärna fått skippa, det greppet är rejält uttjatat.