Uppig­gan­de kop­par­fi­gu­rer

Göteborgs-Posten - - Världens Gång - DAN SJöGREN [email protected]

Först ser man ba­ra en grann flagg­stång. Se­dan upp­täc­ker man små fi­na fi­gu­rer på stång­ens sta­tiv. De är ord­na­de i sam­man­håll­na grup­per som hör hem­ma i väl­digt oli­ka hörn av värl­den. Det he­la på­min­ner li­te om de journalfil­mer man såg förr. De var li­ka vilt och bro­kigt sam­man­klipp­ta.

När pi­ren är grå och ing­et hän­der går vi ibland fram till Tran­sat­lan­tics hus vid Pack­hus­plat­sen där flagg­stång­en står.

Längst ner på en av de fy­ra sidorna stic­ker en val­ross upp sitt try­ne ur en vak. Bakom ho­nom gnist­rar norr­ske­net i kop­par­plå­ten.

Se­dan ham­nar vi i Mex­i­ko. En karl i vid hatt sli­ter i en ista­dig ås­na som skri­ar och käm­par emot.

På näs­ta si­da

är vi bland nak­na da­mer i Afrika. Och en bit från dem står två ki­ne­sis­ka köp­män med hår­pis­kor och di­vi­de­rar om en pen­ning­pung. Överst på plå­ten klip­per två kar­lar får i Austra­li­en. En av dem lik­nar Evert Tau­be. Han får just en våld­sam stöt i ba­ken av en bag­ge.

På näs­ta si­da av fun­da­men­tet är vi i hem­ma­ham­nen. Två män los­sar va­ror, en häst frus­tar till in­vid en vagn. I bak­grun­den skym­tar Skan­sen Kro­na.

Där­på är vi i Tro­pi­ker­na igen. En flod­häst gri­nar glatt, en in­fö­ding blir bu­ren i en trä­stol, en apa vrå­lar i för­grun­den. En bit från den grup­pen fläng­er en ku­li för­bi med en kvin­na i sin kär­ra.

Över­allt ser vi sam­ma väl in­slag­na pa­ket, så­da­na va­ror som Tran­sat­lan­tic sän­de ut i värl­den och frak­ta­de runt på de sju ha­ven. Fö­re­ta­get höll värl­dens hjul i gång, han­del och sjö­fart ska­pa­de väl­gång och väl­färd. Ja. så såg för­stås det bud­skap ut som man bad konst­nä­ren Ar­vid Bryth ge­stal­ta på stång­en. Och han ha­de nog ro­ligt när han ska­pa­de si­na liv­ful­la sce­ner. Det vi­lar en näs­tan frynt­lig stäm­ning över koppar­bil­der­na.

Och de på stång­en tycks ha det rätt bra. Man blir glad när man ser dem, upp­tag­na som de är av att ba­ra le­va sitt liv i en till sy­nes fred­lig var­dag.

Det är de­talj­ri­ka de­lar av oli­ka be­rät­tel­ser, som in­lyf­ta från sjö­fa­ra­re när de sit­ter runt krog­bord och hem­ma­vid och be­skri­ver vad de sett i värl­den.

Re­de­ri­ets stra­ma och av­ska­la­de hus stod fär­digt 1944. Bryth kall­la­de sitt verk för ”Främ­man­de län­der”. Det är möj­li­gen ska­pat kring 1960 men vi har sett oli­ka upp­gif­ter om konst­stång­ens till­komstår.

De tio klip­pen el­ler sce­ner­na bil­dar två ran­kor som tar sig upp runt kop­par­sta­ti­vet. Det är de­tal­jer­na som får de här bil­der­na att le­va så starkt.

Va­ror­na når varje hörn av klo­tet, det är för­stås tan­ken. I den me­ning­en blir Bryt­hs konst­verk en världs­kar­ta.

Koppar­bil­der­na är re­a­lis­tis­ka men ut­fö­ran­det känns ock­så god­mo­digt. Ing­en far il­la. Så är det med han­del, den be­ri­kar oss och gör li­vet bätt­re, an­såg väl som sagt be­stäl­lar­na.

Vi be­sö­ker stång­en en dag när det reg­nar. Då har han som klip­per tac­kan fått vat­ten i sin som­bre­ro. Män­nen i Afrika har vå­ta bröst. Och det fal­ler regn över kak­tu­sar­na i ök­nen.

Bil­der: Dan Sjögren

Sta­ti­vet till flagg­stång­en vid Tran­sat­lan­tics hus är fullt av kop­par­fi­gu­rer.

Två ki­ne­ser po­ku­le­rar om pri­ser och be­tal­ning.

En man, in­te olik Evert Tau­be, blir stång­ad när han klip­per får.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.