Uppiggande kopparfigurer
Först ser man bara en grann flaggstång. Sedan upptäcker man små fina figurer på stångens stativ. De är ordnade i sammanhållna grupper som hör hemma i väldigt olika hörn av världen. Det hela påminner lite om de journalfilmer man såg förr. De var lika vilt och brokigt sammanklippta.
När piren är grå och inget händer går vi ibland fram till Transatlantics hus vid Packhusplatsen där flaggstången står.
Längst ner på en av de fyra sidorna sticker en valross upp sitt tryne ur en vak. Bakom honom gnistrar norrskenet i kopparplåten.
Sedan hamnar vi i Mexiko. En karl i vid hatt sliter i en istadig åsna som skriar och kämpar emot.
På nästa sida
är vi bland nakna damer i Afrika. Och en bit från dem står två kinesiska köpmän med hårpiskor och dividerar om en penningpung. Överst på plåten klipper två karlar får i Australien. En av dem liknar Evert Taube. Han får just en våldsam stöt i baken av en bagge.
På nästa sida av fundamentet är vi i hemmahamnen. Två män lossar varor, en häst frustar till invid en vagn. I bakgrunden skymtar Skansen Krona.
Därpå är vi i Tropikerna igen. En flodhäst grinar glatt, en inföding blir buren i en trästol, en apa vrålar i förgrunden. En bit från den gruppen flänger en kuli förbi med en kvinna i sin kärra.
Överallt ser vi samma väl inslagna paket, sådana varor som Transatlantic sände ut i världen och fraktade runt på de sju haven. Företaget höll världens hjul i gång, handel och sjöfart skapade välgång och välfärd. Ja. så såg förstås det budskap ut som man bad konstnären Arvid Bryth gestalta på stången. Och han hade nog roligt när han skapade sina livfulla scener. Det vilar en nästan fryntlig stämning över kopparbilderna.
Och de på stången tycks ha det rätt bra. Man blir glad när man ser dem, upptagna som de är av att bara leva sitt liv i en till synes fredlig vardag.
Det är detaljrika delar av olika berättelser, som inlyfta från sjöfarare när de sitter runt krogbord och hemmavid och beskriver vad de sett i världen.
Rederiets strama och avskalade hus stod färdigt 1944. Bryth kalllade sitt verk för ”Främmande länder”. Det är möjligen skapat kring 1960 men vi har sett olika uppgifter om konststångens tillkomstår.
De tio klippen eller scenerna bildar två rankor som tar sig upp runt kopparstativet. Det är detaljerna som får de här bilderna att leva så starkt.
Varorna når varje hörn av klotet, det är förstås tanken. I den meningen blir Bryths konstverk en världskarta.
Kopparbilderna är realistiska men utförandet känns också godmodigt. Ingen far illa. Så är det med handel, den berikar oss och gör livet bättre, ansåg väl som sagt beställarna.
Vi besöker stången en dag när det regnar. Då har han som klipper tackan fått vatten i sin sombrero. Männen i Afrika har våta bröst. Och det faller regn över kaktusarna i öknen.