Fredric Askerup: Man kan inte vara bra på allt. Men vad gör en Joker i protokollet när en ny budgetstjärna har tänts på Göteborgshimlen?
Krogkollen är GP:s fredagsguide till Göteborgs krogliv. Med en femhundring på fickan ger sig Agnes Arpi och Fredric Askerup ut för att testa upplevelsen på stans krogar.
Den lilla adressen Kungstorget 13 är så anonym att den för somliga av oss tydligen tar över ett halvår att upptäcka där den ligger inklämd mellan de långkörande kändisarna Aldardo och Tranquilo. Men här ligger restaurang Jesper.
Att döpa en krog efter sig själv är rätt kaxigt; det finns ingen annan att gömma sig bakom, men har man på fötterna så ska det gå bra ändå. Krögaren Jesper Janssons namn är vi inte tidigare bekanta med, men han hinner presentera sig matmässigt under kvällen på flera sätt.
Och fler verkar ha upptäckt honom sedan öppningen i somras. Trots att vi är där direkt efter nyårsledigheterna är det bra ruljangs på Jesper redan tidigt på kvällen. Man kan nästan misstänka att folk har suttit kvar efter husmanskosten på lunchen för att sedan börja hugga in på de mer spännande mellanrätterna, eftersom det är så trevligt här. Med dämpad belysning och allt, lite sorl, bistrokänsla, personligt.
I grunden är det kanske inte den mest spännande menyn vi sett, men det finns en del detaljer som ändå ger förhoppningar. Som en burrata med apelsinmarinerade gulbetor, råhyvlade minipolkabetor, saltrostade hasselnötter, snabbfriterad grönkål. Och så en skvätt apelsinvinägrett på det då.
Den buffliga italienska osten rinner inte ut så där gött som vi är vana vid och förlorar faktiskt lite av huvudrollen till birollsfigurerna i denna mellanrätt; de små rara betorna, nötterna och grönkålsfraset alltså – som var och en verkar ha trakterats med mycken marinad och regikärlek innan de fått balansera in på scenen.
Samma gäller den soyamarinerade Biff Takin, som visserligen är en bra mörad ryggbiff, men här är det i stället några soyapicklade shiitakesvampar-tillbehör som dansar fram i strålkastarljuset och tar över showen tillsammans med sin grönkålschipskollega. Vilken entré.
Det är klart att kostnaden rinner i väg när man rekommenderas två mellanrätter per person och det är inte billigt, men när det är bra, då glömmer man så lätt. Och när världens mest meningslösa gurksort pumpa, som egentligen inte duger till annat än som dekoration, här kommer in med bakad lök, pistagepesto, pistagenötter och smulad fetaost, så lyfter faktiskt hela taket av våra applåder.
I den fjärde mellanrättsakten kommer kvällens gästartist in. ”Det vi tycker är gött just nu”, som Jespers improteater kallar stycket. Det är en flambée som till utseendet mest liknar en misslyckad pizza. Favoritkorven sobrasada från Mallorca gör här comeback i en huvudroll och har fjuttats på och lämnar en behaglig pepparhetta men kanske inte så mycket mer.
Vi dricker prisvärda rödviner till huset-priser och det funkar fint och till slut får vi för oss att efterrätt ska man ha. I ett glas kommer extranumret in där en hasselnötskaka knöts ner tillsammans med smulade digestivekex eller liknande och ja, vi vet inte för det går, rent praktiskt, inte att äta i alla fall.
Man kan inte vara bra på allt. Men vad gör en Joker i protokollet när en ny budgetstjärna har tänts på Göteborgshimlen?