Lundqvist har förlorat bäste slagskämpen
Jimmie Ericsson, 39, slutar med hockeyn. Joel Lundqvist, 37, är kvar. Nu berättar Frölundas kapten om vad Skellefteås ledare lockade fram: – Det brinner bara jag ser han på isen, då vill jag bara slå han!
Efter en avskuren hälsena så kom Skellefteå AIK:s Jimmie Ericsson aldrig tillbaka till isen. Före jul tog han beslutet, den aktiva hockeykarriären är över.
Över 700 SHL-matcher, två SMguld, en titel i KHL, VM-guld, VM-silver, två VM-brons och ett OS-silver finns på meritlistan. Och en evig rivalitet med Frölundas kapten Joel Lundqvist, förstås.
– Man undrade ju hur han skulle göra, om han skulle spela eller inte. Men allt har sitt slut! Det var en bra spelare, en bra karriär. Han får vara stolt över det han har gjort, säger Joel Lundqvist – som genom åren haft otaliga och minnesvärda fighter med nummer 21 i Skellefteå AIK.
Vem ska du bråka med nu?
– Haha. Det är ju just det. Det är klart vi haft våra duster genom åren. Det var alltid speciellt, men jag tycker att det har varit på den nivån att vi har tävlat hårt på isen – men utanför har vi haft en bra relation i landslaget och gjort mycket kul. Jag har mycket respekt för honom som spelare och person, säger Joel Lundqvist.
Ditt bästa minne från mötena på isen?
– Jag respekterar någon som står för nåt, som tävlar på isen och så lämnar man det där. Sedan får du ändå komma överens och ha kul utanför. Men det brinner bara jag ser han på isen, då vill jag bara slå han!
Med tanke på det – hur många finns det kvar i SHL som får dig att brinna när du ser dem? Är det Johan Ryno och Fredrik Händemark, eller?
– Hehe. Vissa har du ju stött på mycket genom åren. Du har lite av samma stil där ute, du tävlar i olika situationer.
– Jag och Jimmie nötte på varandra vareviga gång vi möttes. Så många kanske det inte finns kvar i ligan längre, såna som du tampas med. Det ska vara hårt på isen, men det gäller att ligga på rätt sida gränsen. Vissa spelare har en förmåga att locka fram det mer än andra, så är det. Jimmie har varit en av dem.