Spretigt, ungt och ambitiöst i Nuda
Tidskriften ”Nuda” kommer ut en gång om året. 2019 års publikation, utgiven nu i vinter fångar utmärkt in tiotalets stora politiska frågor. Under det tredelade temat Mother avhandlas feminism (Motherhood), miljöförstöring (Mother earth) och nationalism (Motherland). Formmässigt är det imponerande. Med sina stora, vävda pärmar är Nuda hälften bok, hälften magasin. I linje med detta är det också de många bilderna som utgör tidskriftens stora behållning.
Konstnären Ylva Snöfrids
trettio målningar under titeln ”Xenias birth” är effektfulla även som miniatyrer på tidningssidan. De föreställer alla samma motiv, konstnären som nyförlöst med dottern i famnen. I samma sektion finns ett modereportage fotat av Marie Deteneuille, där modellen försetts med en vacker röd solariebränna. I ett kort bildreportage har Frida Vega Salomonsson (som tillsammans med Nora Hagdahl är redaktör för tidskriften) fotograferat en studio som delas av tre generationer kvinnliga konstnärer. Några sidor längre fram, i sektionen ”Mother earth”, besöker hon Hanna Hansdotter vars skulpturer i glas liknar utomjordiska snäckor.
Något mer tveksam
är jag till tidningens texter som alla är på engelska, trots att den unga redaktionen har sin bas i Stockholm. En del av dem är underligt och omständligt översatta, sorgkantade naglar blir exempelvis till ”melancholy-tarnished nails”. Andra texter hade behövt en strängare redaktör, som när Anna Björklund jämför den nyblivna moderns livsbetingelser med svartas situation i de gamla sydstaterna. Samtalen mellan kända kvinnor som Liv Strömquist och Caroline Ringskog Ferrada-Noli förblir ytliga och skär tvärt av mot Ebba Witt-Brattströms märkliga och tidstypiska teoretiserande i den 30 år gamla texten ”Bortom fallos”.
Desto bättre blir
det då när även texterna förhåller sig till konst. Samtalet mellan Daniel Birnbaum och Carsten Höller om det omättade konstverket är högintressant. Intervjun med Andreas Eriksson är ett fint komplement till den serie bilder av hans tavlor som också finns i tidningen. På detta följer sedan en kort intervju med och sju stora bilder på artisten Robyn – spretigheten är högst medveten. Inte minst därför hade jag gärna sett att samtliga medverkande fick en kort presentation i slutet av tidskriften. Med det sagt, när ”Nuda” är som bäst är den på en gång ung och ambitiös.