Jo­el Ti­ve­mo: Ett an­språks­löst för­slag för att lö­sa kli­mat­kri­sen

Göteborgs-Posten - - Krönika - Jo­el Ti­ve­mo jo­el.ti­ve­[email protected]

För att lö­sa kli­mat­kri­sen be­hö­ver vi tän­ka an­norlun­da. Kanske finns sva­ret hos den brit­tis­ka sa­tir­kung­en Jo­nat­han Swift? Jor­den går in i 20-ta­let med rök­hos­ta. Vår pla­nets lung­or brin­ner, vå­ra fotsu­lor (den en­da lo­gis­ka ana­to­mis­ka över­sätt­ning­en av down un­der) li­kaså. Det är dags för ra­di­ka­la lös­ning­ar.

I ti­der av kris kan det va­ra klokt att se till­ba­ka. Även om vi män­ni­skor ver­kar ha svårt att min­nas de miss­tag vi gjor­de för ba­ra ett par ge­ne­ra­tio­ner se­dan (fa­scism, krigs­hets, na­tio­na­lism) kan det än­då va­ra värt att stäl­la oss själ­va frå­gan vad vi kan lä­ra av vår histo­ria i ett lä­ge som det här?

Ir­land i bör­jan på 1700-ta­let var in­te en jät­tetrev­lig plats. Sväl­ten var ut­bredd. Fat­tig­do­men stor. De få som än­då ha­de det hyf­sat ska­ka­de på hu­vu­det åt elän­det. Så myc­ket mi­sär syn­tes på de­ras ga­tor.

En väl­ut­bil­dad her­re kom till und­sätt­ning. Med sin sa­ti­ris­ka text ”Ett an­språks­löst för­slag” (or­gi­nal­ti­tel ”A mo­dest Pro­po­sal for Pre­ven­ting the Child­ren of

Po­or Pe­op­le From Be­ing a Bur­den of Their Pa­rents or Country, and for Ma­king Them Be­ne­fi­ci­al to the Pub­lick”) vil­le John Swift räd­da ir­län­dar­na från en sä­ker un­der­gång.

Det an­språks­lö­sa för­sla­get gick ut på att barn från fat­ti­ga fa­mil­jer skul­le säl­jas vi­da­re som de­li­ka­tess­mat till lan­dets ri­ka­re be­folk­ning. Det skul­le ge en eko­no­misk boost till den så mi­se­rab­la all­mo­gen. Dess­utom skul­le lan­det av­fol­kas vil­ket skul­le ge en rad go­da följ­der.

Vis­sa sa­ker från 1700-ta­let har kanske in­te åld­rats jät­te­bra (höga strum­por, upp­lys­ta de­spo­ter, gil­jo­ti­ne­ring vid makt­skif­ten) men här finns än­då någon­ting att ta fas­ta på i vår tid av kli­ma­tång­est?

Un­der de se­nas­te åren har svens­kar­nas kon­sum­tion av kött mins­kat med fle­ra pro­cent. Sam­ti­digt är de eko­no­mis­ka klyf­tor­na i vårt land re­kord­sto­ra. Ser ni vad jag ser?

Det är dags för ett an­språks­löst för­slag. Med svensk­pro­du­ce­ra­de barn från fat­ti­ga fa­mil­jer på tall­ri­kar­na mins­kar vi bå­de kli­ma­t­ut­släp­pen (det är myc­ket vär­re för vår pla­net att skaf­fa en unge till än att åka till Thai­land på week­end) och fat­tig­do­men (tänk vil­ka in­komst­möj­lig­he­ter för al­la fa­mil­jer som ”ba­ra går på bi­drag”).

Vi skul­le få mind­re stök på tor­gen. Klas­ser­na i vå­ra sko­lor skul­le bli mind­re. Men det här är ju fram­förallt ett för­slag för kli­ma­tet. Fors­ka­re värl­den över snac­kar om kos­sor­nas fi­sar som ett hot mot vår mänsk­lig­het. De som har job­bat på för­sko­la och vet hur en blö­ja kan luk­ta lär hål­la med mig i att barns ga­ser kan va­ra pre­cis li­ka död­li­ga.

Bå­de den här krö­ni­kan och Swifts för­slag är skri­ven i iro­ni. Det an­språks­lö­sa för­sla­get ge­nom­för­des ald­rig, för­stås. Men ti­den när man in­te kan slänga ur sig vad som helst är för länge se­dan för­bi så jag kän­ner att det var hög tid för det att se da­gens ljus igen.

El­ler så för­sö­ker vi fak­tiskt få till för­änd­ring så att al­la barn kan fort­sät­ta le­va ut­an fat­tig­dom på en pla­net som in­te brin­ner. Det är ock­så ett för­slag.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.