Vad hän­der med lit­te­ra­tu­ren när män­nen för­svin­ner?

Att lä­sa är att ut­veck­las. Det är att öka sitt ord­för­råd och att för­bätt­ra för­må­gan att sät­ta sig in i and­ra män­ni­skors liv. Men an­de­len män­ni­skor som lä­ser re­gel­bun­det blir suc­ces­sivt allt fär­re, in­te minst bland poj­kar och män.

Göteborgs-Posten - - Debatt -

Poj­kar som lä­ser är ett säll­synt fe­no­men i Sve­ri­ge. En­ligt en rap­port från Kul­tur­rå­det lä­ser ba­ra 17 pro­cent av kil­lar­na i ål­dern 16-19 böc­ker var­je vec­ka. Läs­ning är starkt för­knip­pat med för­må­gan att kän­na em­pa­ti. Vad hän­der när hälf­ten av be­folk­ning­en för­lo­rar den här för­må­gan? skri­ver Sel­ma Bro­drej, skri­bent.

Yt­ter­li­ga­re ett år är slut. Frost­täc­ket skim­rar hopp­fullt över ga­tor­na. Det är en fin dag, änt­li­gen sol. Vid buss­håll­plat­sen får jag syn på nå­got märk­ligt. För­mid­da­gen stan­nar upp, vad är det jag ser?

En poj­ke som lä­ser. Han ba­ra sit­ter där. Ding­lan­de ben och boken i högs­ta hugg. Jag kan in­te slu­ta stir­ra.

Poj­kar som lä­ser är ett säll­synt fe­no­men i Sve­ri­ge. En­ligt en rap­port från Kul­tur­rå­det lä­ser ba­ra 17 pro­cent av kil­lar­na i ål­dern 16-19 böc­ker var­je vec­ka. Lik­nan­de tren­der går att ur­skil­ja bland vux­na män, som bå­de tycks lä­sa och skri­va mind­re än kvin­nor. Siff­ror­na är ta­lan­de; 72 pro­cent av årets de­bu­tan­ter är kvin­nor och i min klass på Ja­kobs­bergs Folk­hög­sko­las skriv­ut­bild­ning är vi 17 tje­jer och fy­ra kil­lar. Om ut­veck­ling­en fort­sät­ter är den svens­ka, man­li­ga för­fat­ta­ren snart li­ka unik som blå­sip­pan och fjäll­rä­ven.

Bland­barn-och ung­domslit­te­ra­tur är tren­den än­nu tyd­li­ga­re. Drygt tre fjär­de­de­lar av ung­doms­boks för­fat­tar­na är kvin­noren­ligt Svens­ka barn­boks­in­sti­tu­tets bok­prov­ning år­gång 2018. En an­nan aspekt som ty­der på sam­ma ut­veck­ling är att för­fat­ta­ryr­kets at­trak­tions­kraft ser ut att mins­ka bland män. För­fat­ta­ryr­ket har un­der fle­ra år va­rit med på tio-i-topp­lis­tan i Man­po­wers dröm­jobbs un­der­sök­ning. Dock in­te 2018 då yr­ket er­sat­tes av ex­em­pel­vis säl­ja­re och ad­mi­nist­ra­tör.

En po­si­tiv ut­veck­ling?

Vid förs­ta an­blick kan sta­tisti­ken tol­kas som en po­si­tiv ut­veck­ling. Man­li­ga för­fat­ta­re har hi­sto­riskt sett va­rit över­re­pre­sen­te­ra­de i lit­te­ra­tu­rens ka­non. För­fat­ta­ryr­ket krä­ver, som Vir­gi­nia Woolf tyd­lig­gjor­de re­dan för 90 år se­dan, tid och re­sur­ser. Att kvin­nor i allt hög­re grad har till­gång till så­da­na vär­de­ful­la aspek­ter är fan­tas­tiskt. Dess­utom är att skri­va att gö­ra an­språk på att man har nå­got att be­rät­ta och att man för­tjä­nar att bli lyss­nad på. För­fat­ta­re be­hö­ver ett stort själv­för­tro­en­de, och att kvin­nor bör­jat do­mi­ne­ra en så­dan bransch kan där­med ab­so­lut tol­kas som ett häl­so­tec­ken.

Men kanske finns det än­då an­led­ning till oro. Att lä­sa är att ut­veck­las. Det är att öka sitt ord­för­råd och att för­bätt­ra för­må­gan att sät­ta sig in i and­ra män­ni­skors liv. Za­die

Smith ger en ly­san­de be­skriv­ning av det­ta i sin essä ”In de­fen­se of fiction”. Där skri­ver hon bland an­nat om hur vi, ge­nom lit­te­ra­tu­ren, kan kän­na stark sym­pa­ti och när­het med män­ni­skor vi an­nars skul­le ha svårt att kom­ma i kon­takt med. Hon be­skri­ver hur hon själv, som brit­tisk kvin­na, knu­tit star­ka band till den ki­ne­sisk-ju­dis­ke man­nen hon skrev om i sin bok ”The au­to­graph man”.

Vad hän­der om hal­va Sve­ri­ges be­folk­ning för­lo­rar den­na för­må­ga? Och om den­na hal­va ock­så rå­kar va­ra den som re­dan be­fin­ner sig i ett em­pa­tiskt un­der­läge? Som re­dan har svårt att pra­ta om och för­stå si­na eg­na och and­ras käns­lor? Trots att det fort­fa­ran­de är av­läg­set att män helt skul­le slu­ta lä­sa är det i den rikt­ning­en vi ver­kar va­ra på väg.

Yr­kets sta­tus kan för­säm­ras

Dess­utom vet vi av ti­di­ga­re er­fa­ren­het att yr­ken som blir kvin­no­do­mi­ne­ra­de of­ta för­lo­rar sta­tus. Yr­ken som do­mi­ne­ras av kvin­nor har of­ta säm­re ar­bets­vill­kor och läg­re lö­ner än mans­do­mi­ne­ra­de jobb. För­fat­ta­ryr­ket i Sve­ri­ge är till­räck­ligt ut­satt som det är, det sista det skul­le be­hö­va är säm­re ar­bets­vill­kor.

Ett nytt de­cen­ni­um är en tid för re­flek­tion och för­änd­ring. Det är ett pas­san­de till­fäl­le för po­li­ti­ker­na att ta den alar­me­ran­de sta­tisti­ken på all­var. Den ut­gör in­te ba­ra en fa­ra för män­nen, som för­lo­rar sin läs­för­stå­el­se och ut­veck­lar ett än­nu gröv­re känslo­mäs­sigt han­di­kapp. Att män slu­tar lä­sa är även en risk för lit­te­ra­tu­ren i sig, åt­minsto­ne ba­se­rat på em­pi­ri om hur det gått för and­ra yr­ken som bör­jat do­mi­ne­ras av kvin­nor.

LO har fö­re­sla­git den re­vo­lu­tio­ne­ran­de åt­gär­den ”pap­pa­läs­ning”. Allt­så att pap­por lä­ser för si­na sö­ner. Nå­got som bor­de va­ra så själv­klart att ett be­grepps­myn­tan­de känns över­flö­digt. Men kanske är det just den ty­pen av simp­la åt­gär­der som be­hö­ver upp­munt­ras.

Låt 2020 bli året jag slip­per snubb­la på ga­tan när jag ser en poj­ke som lä­ser.

Yr­ken som do­mi­ne­ras av kvin­nor har of­ta säm­re ar­bets­vill­kor och läg­re lö­ner än mans­do­mi­ne­ra­de jobb. För­fat­ta­ryr­ket i Sve­ri­ge är till­räck­ligt ut­satt som det är, det sista det skul­le be­hö­va är säm­re ar­bets­vill­kor.

Ar­kiv­bild: Vil­helm Stok­stad

Att män slu­tar lä­sa är även en risk för lit­te­ra­tu­ren i sig, åt­minsto­ne ba­se­rat på em­pi­ri om hur det gått för and­ra yr­ken som bör­jat do­mi­ne­ras av kvin­nor, skri­ver de­bat­tö­ren.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.