Tack, Ro­ger Scru­ton

Göteborgs-Posten - - Ledare - Adam Cwej­man Po­li­tisk re­dak­tör adam.cwej­[email protected] Adam Cwej­man adam.cwej­[email protected]

Den sve­ri­ge­de­mo­kra­tis­ke ung­doms­för­bunds­le­da­ren Wil­li­am Petzäll be­rät­ta­de för mig att hans fa­vo­rit­för­fat­ta­re var fi­lo­so­fen Ro­ger Scru­ton. Jag minns att det var ett av de till­fäl­len då jag in­såg, för li­te mer än tio år se­dan, att det in­te ba­ra går att av­fär­da al­la sve­ri­ge­de­mo­kra­ter som op­por­tu­nis­ter och oge­nom­tänk­ta de­ma­go­ger. Petzäll och jag åk­te runt och de­bat­te­ra­de run­tom i lan­det in­för publik.

Det­ta var en tid då det an­sågs full­kom­ligt otänk­bart för vis­sa i Sve­ri­ge att ens be­mö­ta SD i sak. Det en­da rim­li­ga var gi­vet­vis att gö­ra det om­vän­da: de­bat­te­ra och pra­ta så of­ta det ba­ra gick. Kri­ti­ker­na su­ra­de. Men publi­ken fort­sat­te kom­ma.

Petzäll gick bort 24 år gam­mal i en överdos. Jag kom att tän­ka på de­bat­ter­na med Petzäll när jag lä­ser att Ro­ger Scru­ton pre­cis gått bort ef­ter en tids sjuk­dom.

När Scru­ton sum­me­ra­de sitt 2019 i tid­ning­en Specta­tors jul­num­mer lyc­ka­des han, med ele­gant för­sik­tig­het, få lä­sa­ren att för­stå att det var ett år som in­ne­hål­lit bå­de det säms­ta och det bäs­ta som li­vet kan er­bju­da. Han ha­de, vil­ket in­te är ovan­ligt i vår sam­tid, gjorts till per­so­na non gra­ta över en natt. I slu­tet av 2018 ha­de en elak in­ter­vju I New Sta­tes­man fått en nästin­till sam­lad brit­tisk of­fent­lig­het att vän­da ho­nom ryg­gen. Knappt en dag ha­de gått in­nan upp­drags­gi­var­na bör­ja­de be­hand­la ho­nom likt en vin­ter­kräk­sjuk i en trång hiss.

In­ter­vjuns själ­va syf­te var att gö­ra ned Scru­ton. När in­ter­vjun, ord för ord, se­der­me­ra kräv­des ut och pub­li­ce­ra­des var det för sent. Få bryd­de sig. Som om det in­te var nog fick han un­der 2019 be­ske­det att han var drab­bad av can­cer.

Men, som han skri­ver i sin års­krö­ni­ka, han fann att på bot­ten läm­na­des han in­te hjälp­lös. Lä­sa­re och vän­ner sträck­te ut si­na hän­der till ho­nom. I syn­ner­het vän­ner i Ös­teu­ro­pa som min­des hans un­der­vis­nings­gär­ning, me­dan järn­ri­dån fort­fa­ran­de kas­ta­de skug­gor över kon­ti­nen­ten, för­blev lo­ja­la.

Scru­ton ha­de, som han ut­tryck­te det, be­rö­vats det mesta un­der 2019: ryk­te, lugn och kanske fram­förallt, häl­san. Men han ha­de fått så myc­ket mer. Dum­pad på bot­ten ha­de han lyfts på an­nat vis. Och nä­ra dö­den in­såg han ”vad li­vet be­ty­der, och vad det be­ty­der är tack­sam­het”.

Scru­ton var kon­ser­va­tiv ut i fing­er­spet­sar­na. Det gjor­de att han av de fles­ta i svensk of­fent­lig­het kun­de av­fär­das som trög och full­kom­ligt oin­tres­sant. För me­dan vår tids mot­to tycks va­ra ”allt är re­la­tivt” och att be­stän­di­ga vär­den oav­sett vad det gäl­ler är me­nings­lö­sa, så kont­ra­de Scru­ton med att för­sva­ra klas­sis­ka upp­fatt­ning­ar rö­ran­de es­te­tik och etik.

Det var ock­så hans tan­kar om es­te­tik som gav en post i den re­ge­rings­kom­mit­té, ”Buil­ding Bet­ter, Buil­ding Beau­ti­ful”, som han fick spar­ken ifrån av To­ry­re­ge­ring­en ba­ra någ­ra tim­mar ef­ter att den om­ta­la­de in­ter­vjun pub­li­ce­rats.

Va­re sig man hål­ler med Scru­ton el­ler in­te så går det in­te att und­vi­ka att lä­ra sig mäng­der om vår värld i mö­tet med hans tan­kar. För tän­ka gjor­de han i över­flöd, om allt­i­från vi­nets me­ta­fy­sik till vär­det av kul­tur­land­skap. Och om det är nå­got vår tid li­der brist på så är det låg­mäl­da sam­tal, för­stå­el­se och för­lå­tel­se.

Snab­ba för­dö­man­den och oin­tres­se för åsik­ter som vi fin­ner miss­hag­li­ga ska­par in­te ba­ra mer av den där om­ta­la­de po­la­ri­se­ring­en som det så of­ta var­nas för, det gör ock­så vår värld nå­got mind­re. Att mö­ta Petzäll i sam­tal in­för öp­pen ri­då bi­drog till att vid­ga min värld. Det är jag än­nu idag glad över. Sam­ta­len med me­nings­mot­stån­da­re, bå­de till hö­ger och till väns­ter, har all­tid va­rit vär­de­ful­la.

Att så of­ta som möj­ligt ut­sät­ta sig för främ­man­de upp­fatt­ning­ar gör oss fri­a­re och späns­ti­ga­re i tan­ken. Att ut­tryc­ka tack­sam­het är ing­en tom gest – ut­an en hand­ling som skän­ker li­vet me­ning.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.