Höjd havsnivå och erosion hotar ön i södra Bangladesh
Ön Gabura i södra Bangladesh håller på att försvinna. Höjd havsnivå och erosion är några av orsakerna till att öns tiotusentals invånare ser sina hem långsamt förstöras.
– Jag vill bo kvar här, men jag tror att jag kommer att bli tvungen att flytta, säger Mohammad Hanzala, 18 år.
Just vid gränsen till Sundarbans, världens största mangroveträsk, ligger Gabura. Ön, som precis är i nivå med havet, omges av en tre mil lång vall. Den är byggd som skydd mot det omkringliggande vattnet som hela tiden stiger.
– Vallen är inte en välsignelse för Gabura, den är en förbannelse, säger Md Shamsuddoha, chef för forskningsinstitutionen CPRD som följer klimatförändringarnas påverkan i Bangladesh.
Förbannelsen är att vallen inte klarar av att skydda ön från havet. Den brister med jämna mellanrum och ön fylls med saltvatten som blir kvar eftersom vallen hindrar det från att åka ut.
Fazila Khatun, 80 år, har bott här sedan hon gifte sig för över 60 år sedan. Hon berättar att det brukade vara så vackert på ön med träd och risfält överallt. Men att allting nu är borta.
– Före cyklonen Aila var det risfält överallt. Gabura var känt för att odla ris, säger hon.
Aila, som svepte in för tio år sedan, är en av flera enorma cykloner som drabbat ön. Den senaste var Bulbul i november 2019. I dag är Gabura nästan helt vattenfylld med upphöjda lervallar som ligger som ett nät över ön och sammanflätar husen. Ön saknar riktiga vägar. Efter flera översvämningar, då den yttre vallen rasat, har havsvatten försaltat marken och gjort den obrukbar. I stället har stora fisk- och räkodlingar byggts upp. De skapar betydligt färre arbetstillfällen än jordbruk och samtidigt minskar möjligheterna till matförsörjning.
– Människorna där lever av jordbruk. Samtidigt är tillgången till mat ett stort problem, då det inte längre går att odla. Det är problem som förvärras för varje dag, säger Shamsuddoha.
Anledningarna till Garburas utsatthet är flera. Shamsuddoha pekar på att klimatförändringarna lett till fler cykloner och större regnmängder under korta perioder. Vid sidan av detta pågår en långsam men påtaglig process som äter upp ön – havsnivåhöjningen. Aldrig tidigare har den varit så snabb som 2018.
Globalt höjdes vattennivån med i genomsnitt fem millimeter per år mellan 2014 och 2019, enligt Meteorologiska världsorganisationen, och i Sundarbansregionen mer än så. En tredjedel av invånarna riskerar enligt Internationella valutafonden att tvingas flytta fram till 2050 på grund av klimatförändringarna.
Solen letar sig upp över ön samtidigt som en pojke går, med en påse i var hand, på en av de hundratals upphöjda lerstigarna. Han köper räkor från de odlingar som nu upptar en stor del av öns inre. Det är vid soluppgången som räkodlarna samlar in nattens fångster.
– Vissa kan inte migrera, de blir fast. Många har redan flyttat från Gabura, men det är samtidigt många som inte kan flytta. De som blir kvar blir ännu mer exponerade för framtida katastrofer samt de långsamma förändringarna som sker hela tiden, säger Shamsuddoha.
I dagsläget bor omkring 30 000 på Gabura, mot tidigare 47 000. Nästan alla invånare har flera gånger tvingats flytta i takt med att ön blir mindre. Fazila Khatun har fått flytta fyra gånger. Nu bor hon alldeles intill vallen. Varje dag är hon rädd att vallen ska brista och att hon åter ska förlora sitt hem.
– Vart ska jag flytta? Jag vet inte. Händer det igen så har jag ingenstans att ta vägen.
Fazila Khatun berättar att hon tvingades bo i ett tält på det som återstod av vallen då ön svämmade över förra gången. Två av hennes söner har lämnat den efter att ha förlorat sin mark.
– De såg ingen framtid på ön, säger Fazila Khatun.
Efter det att cyklonen Bulbul drabbade Indien och Bangladesh i november, och hennes hus förstördes i ovädret, har hon flyttat till sin bror hundra meter bort. Efter cyklonen syns runtom på ön hus som ligger i vattnet och som saknar väggar och tak.
– Problemen på Gabura går inte att lösa. De har blivit permanenta. Det är bättre att hitta ett annat ställe för dem att bo på och hitta någon möjlig kompensation för dem som verkligen inte kan eller vill flytta, säger Shamsuddoha.
Just utanför vallen, vid havskanten, bor 18-årige Mohammad Hanzala med sin familj. De tvingades flytta hit efter att ha förlorat sitt gamla hem och inte hade råd med att köpa ny mark. Marken utanför vallen tillhör staten, så de behöver inte betala någonting. Men att bo där är väldigt riskabelt.
– När det är höga vågor kommer det in vatten i huset. Ett hus förstördes för ett par månader sedan då vatten sköljde över det.
De är fyra bröder som studerar och hoppas kunna flytta så fort någon fått ett jobb.
– Jag vill bo kvar på Gabura. Men jag tror att jag kommer bli tvungen att flytta. I framtiden tror jag att Gabura kommer att försvinna, säger Mohammad Hanzala.