Peter Linné:
Med nuvarande bemanning kan polisen endast temporärt – och då genom att avdela stora resurser och beordra övertid – hålla alla stans beväpnade gangstrar på mattan.
Tre bekräftade skottlossningar under den gångna helgen. Då känns det nästan lite befängt att prata om nyligen avslutade 2019 som det stillsammaste året på länge.
Men det är faktiskt sant.
För tilltron till polisen som ensam problemlösare, och för förhoppningarna om ett decennium med mindre vapenvåld, har 2020 startat på sämsta tänkbara sätt. Det har definitivt inte handlat om ”god fortsättning”. Nä, snarare tvärtom.
I fredags sköts det mot en bil i Gårdsten. Bakom ratten satt en man i 40-årsåldern som inte har någon koppling till kriminella aktiviteter.
I lördags släpade sig en ung kille in på Sahlgrenska med en skottskada i benet. Han ville inte tala om vad som hänt. Inte heller var, när eller hur.
I söndags var det dags för en tredje skjutning inom loppet av 48 timmar, nu i anslutning till en lägenhet i Hammarkullen.
Så den analys som kunde ha beskrivit en potentiellt ljusare framtid, ändrade riktning och smittades av en mörkare grundfärg. Svart, kort och gott.
Det som inträffat under de senaste dygnen styrker dock den teori som mer kvalificerade bedömare brukar klamra sig fast vid:
Oavsett insatser och metodik följer uppgörelserna i den undre världen sin alldeles egen EKG-kurva. De går upp och ner, hit och dit, kors och tvärs.
Med nuvarande bemanning kan polisen endast temporärt – och då genom att avdela stora resurser och beordra övertid – hålla alla stans beväpnade gangstrar på mattan.
Det är på allvar dags för alla myndigheter att gemensamt kavla upp ärmarna. Skjutningarna är ett fenomen som garanterat inte kommer att försvinna, så länge inte rekryteringen till gängen stoppas.
Och att bromsa tillflödet kostar pengar. En sanning är emellertid att det, på sikt, kostar mer att inte göra någonting alls. Det borde väl det flesta beslutsfattare vara medvetna om nu?
I dag är det 2000-talets barn som springer omkring med pistoler, revolvrar och kalasjnikovar. De födda på 1990-talet är bossarna i förorten. Gamla kompisar födda på 1980-talet syns alltmer sällan.
En kriminell karriär är flyktig.
Som sagt, avsikten var alltså att här presentera de positiva siffrorna för 2019:
”Bara” 18 skottlossningar i det offentliga Storgöteborg. ”Bara” två avlidna och ”bara” sju skadade.
Jämfört med noteringarna för de senaste fem åren (se faktaruta), märks en avsevärd och anmärkningsvärd förbättring. Om det inte smällt tre gånger under de senaste dagarna, hade man rent utav vågat känna en viss tillförsikt.
En del av förklaringen bakom det relativa lugnet i fjol, står att finna i arbetet mot så kallade targetpersoner. Med andra ord – punktmarkeringen.
Främst på lokal nivå har polisen lyckats störa vapen- och narkotikahandel och hittat bärande bevis mot centrala individer i de här miljöerna.
Med dessa unga män bakom lås och bom uppstår ett vakuum och en tafatthet bland resten, och det dröjer innan medlemmarna i konstellationerna axlar sina nya roller.
Låt oss ta exempelvis Västra Frölunda:
Där sitter den 34-årige förgrundsfiguren för M-falangen i fängelse sedan lång tid tillbaka. I höstas häktades två bröder i Danmark, en duo som ansetts utgöra toppen på motståndarsidan i G-falangen.
Detta har bidragit till att de två grupperna, åtminstone enligt den officiella statistiken, inte skjutit på varandra alls under 2019.
Dessutom har förmodligen frihetsberövandet av gängledaren
Eddie Jobe inneburit ökade möjligheter att kyla av konflikterna i Biskopsgården och på Hisingen.
Så, alltmedan polisen i Göteborg – till skillnad från Stockholm och Malmö – får beröm av högste chefen Anders Thornberg för sin förmåga att begränsa de yrkeskriminellas handlingsutrymme, växer i bakgrunden det stora hotet mot allmänheten:
Sprängningarna, de okontrollerade detonationerna, som riskerar att lemlästa eller döda tredje man. Men för dessa potentiellt ödesdigra brott finns, av någon besynnerlig anledning, ännu inga trovärdiga summeringar.
I dag är det 2000talets barn som springer omkring med pistoler, revolvrar och kalasjnikovar