Sam­lad op­po­si­tion möt­te splitt­rad re­ge­ring

Göteborgs-Posten - - Ledare - Hå­kan Boström Med­ar­be­ta­re på le­dar­re­dak­tio­nen ha­kan.bo­[email protected] Hå­kan Boström ha­kan.bo­[email protected]

Årets förs­ta par­ti­le­dar­de­batt i riks­da­gen äg­de rum i ett lä­ge av sti­gan­de po­li­tisk tem­pe­ra­tur i in­ri­kes­po­li­ti­ken. Den sam­la­de op­po­si­tio­nen har onek­li­gen fått blo­dad tand ef­ter att den tving­at re­ge­ring­en att bac­ka från re­for­me­ring­en av ar­bets­för­med­ling­en i de­cem­ber.

Nu går hö­ger­par­ti­er­na och Väns­ter­par­ti­et vi­da­re och ho­tar läg­ga fram en ge­men­sam tilläggs­bud­get för att an­slå mer peng­ar till kom­mu­ner­na. Mo­de­rat­le­da­ren Ulf Kris­ters­son nämn­de till och med möj­lig­he­ten av ett ny­val i sitt an­fö­ran­de.

Det är tyd­ligt att bå­de UIf Kris­ters­son och Jo­nas Sjöstedt vill vi­sa sig mer of­fen­si­va. Bäg­ge är miss­nöj­da med att re­ge­ring­ens sva­ga po­si­tion in­te gyn­nat dem mer.

Att Kris­ters­son valt att spot­ta upp sig är väl­kom­met. In­rikt­ning­en: att slå vakt om väl­fär­den, sam­ti­digt som man vill stär­ka rätts­vä­sen­det, po­li­sen och in­fö­ra bi­drags­tak är ock­så rik­tig.

Mo­de­ra­ter­na ser ut att ha för­stått vil­ka de­lar av Re­in­feld­ts bredd­ning av par­ti­et som är vär­da att be­va­ra – vär­nan­det av väl­fär­dens kär­na, skat­te­sänk­ning­ar för låg- och me­de­lin­komst­ta­ga­re – och vil­ka som man be­hövt gö­ra upp med – missköt­seln av mi­gra­tions-, för­svars- och rätts­po­li­ti­ken.

Mo­de­ra­ter­na är nu ett li­be­ral­kon­ser­va­tivt par­ti som står sta­digt på bäg­ge be­nen. De har go­da skäl att stu­de­ra Bo­ris Johns­sons val­se­ger i Stor­bri­tan­ni­en, när de ska gå vi­da­re.

Hö­ge­rop­po­si­tio­nen har en tyd­lig agen­da. Högst upp står kri­mi­nal­po­li­ti­ken, följt av åtstram­ning­ar av im­mi­gra­tio­nen och bi­drags­be­ro­en­det i ut­an­för­skaps­om­rå­de­na. Det är en po­li­tik för ord­ning och re­da. En po­li­tik för dem som skö­ter sig. Även för de som skö­ter sig och bor i ett ut­an­för­skaps­om­rå­de bör tilläg­gas, kanske sär­skilt för dem. Det är ock­så en po­li­tik som slår vakt om den of­fent­li­ga kärn­verk­sam­he­ten, och som det ver­kar, har en mer nyk­ter syn på ”låt­sas­mark­na­der”, vil­ket ex­emp­let med Ar­bets­för­med­ling­en vi­sar. Att slip­pa vi­sa hän­syn till Cen­ter­par­ti­ets ide­o­lo­gis­ka ex­ces­ser har haft en po­si­tiv in­ver­kan på hö­gern.

På re­ge­rings­si­dan är det mer otyd­ligt vad man egent­li­gen vill. Ja­nu­a­ri­par­ti­er­na kla­rar in­te att gå väl­jar­na till mö­tes i de frå­gor som väl­jar­na an­ser vik­ti­gast. Man har helt en­kelt svårt att pri­o­ri­te­ra. I stäl­let är man låsta av att boc­ka av si­na 73 punk­ter, re­for­mer som ibland kan va­ra väl­lov­li­ga men som säl­lan är de mest an­ge­läg­na. Grund­pro­ble­met är att C, och viss mån MP, har helt and­ra in­tres­sen och sam­hälls­i­de­al än S.

Nu dis­ku­te­ras det ock­så åter om Li­be­ra­ler­na bor­de sät­ta sig i den här re­ge­ring­en på rik­tigt. Åt­minsto­ne är de­lar av par­ti­et up­pen­bar­li­gen an­ge­läg­na om att hål­la dis­kus­sio­nen vid liv.

På ett sätt vo­re det ett lo­giskt steg att ta. Rol­len som stöd­par­ti är på många sätt märk­lig. Be­slu­tar man om po­li­ti­kens in­rikt­ning bör man ock­så va­ra med att ge­nom­fö­ra den.

Li­be­ra­ler­na fick ige­nom myc­ket av sin po­li­tik på skol­om­rå­det i Ja­nu­a­ri­av­ta­let och det kan sä­kert va­ra loc­kan­de att ta åt sig äran av det. Men vad gäl­ler in­teg­ra­tio­nen, par­ti­le­da­ren Ny­am­ko Sa­bu­nis pro­fil­frå­ga, är det svå­ra­re att se vad L skul­le kun­na åstad­kom­ma in­om ra­men för den nu­va­ran­de re­ge­rings­ko­a­li­tio­nen ens på plats i Ro­sen­bad.

Li­be­ra­ler­na mås­te ock­så tän­ka på fram­ti­den. Ef­ter näs­ta val lär det knap­past va­ra möj­ligt att hål­la Väns­ter­par­ti­et ut­an­för bud­ge­tin­fly­tan­de vid en väns­ter­se­ger – allt ta­lar näm­li­gen för att hö­ger­par­ti­er­na blir stör­re än JA-par­ti­er­na, även i det fall hö­gern in­te skul­le få egen ma­jo­ri­tet.

Var Li­be­ra­ler­na sät­ter ned fo­ten får be­ty­del­se för lång tid fram­ö­ver. Ska man od­la sin kul­tur­ra­di­ka­la, uto­pis­ka åd­ra till­sam­mans med V el­ler vär­na sin bor­ger­li­ga hem­ma­hö­rig­het även när det blå­ser mer kon­ser­va­ti­va vin­dar. Där går dagens hu­vud­kon­flikt i svensk po­li­tik, rakt ige­nom det gam­la Folk­par­ti­et.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.