Johanna Hagström:
Efter ett par mindre lyckade flörtar med fiktionen så har Erik Haag och Lotta Lundgren liksom rest tillbaka till framtiden och hittat sig själva igen.
Förlåt att jag spoilrar litegrand för er som ännu inte sett premiären av Historieätarnas framtidsspaning ”Rapport från 2050” (SVT 1 onsdag 15 januari 20.00). Men en scen i första avsnittet är så glimrande smart och rolig att jag inte kan hålla mig.
Det handlar om resor och att vi om trettio år måste ha minskat bilåkandet drastiskt för att uppnå klimatmålen. Experterna förutspår bland mycket annat avancerade samåkningsappar och Lotta Lundgren och Erik Haag lajvar det hela genom att gå ut till vägkanten och bli upplockade av en bil för gemensam färd.
I bilen sitter makarna Jenny och Niklas Strömstedt, som omedelbart börjar peppra baksätet med frågor som ”Hur träffades ni, egentligen?” och ”Erik, vad tänkte du när din exfru skrev den där otrohetsboken?”, varvid svårt obekväm stämning uppstår.
Jag frustskrattade åt
scenen. Team Lundgren/Haag visar på avväpnande självdistans när de driver med frågorna som alla undrar över. Därtill lyckas de säga något mer allmängiltigt om det dryga känsloarbete vi måste igenom inför en framtid där vi reser och bor mindre, och mer kollektivt.
För hur ansträngt blir det inte att bila över halva Sverige med personer du verkligen inte vill prata med? Eller bo i kollektiv med folk som prioriterar ett gemensamt ”chill-rum” med kondomskål (exempel ur programmet)? Själv får jag obehagsrysningar. Glöm din privata sfär i ett hållbart samhälle 2050. För oss som skolats under individualismens gyllene era blir det en tuff utmaning.
Historieätarna är alltså
tillbaka med en serie om framtiden, eller närmare bestämt om hur vi måste leva för att Sverige ska uppnå Parisavtalets löfte om nollutsläpp 2050. Upplägget är välkänt: Ett pärlband av experter försöker på litet utrymme förklara skeenden och sätta saker i ett sammanhang, allt medan Erik och Lotta lajvar vardagsliv i olika eror och reflekterar över det de upplever.
Resultatet blir riktigt bra tv. Efter ett par mindre lyckade flörtar med fiktionen, sämst var väl det förvirrade Abba-porträttet i ”Bandet och jag”, så har de liksom rest tillbaka till framtiden och hittat sig själva igen. Det är när de plågar experter med diverse märkliga övningar (Peter Englund läser ”Rädd att flyga” över en nykomposterad Lotta, Håkan Juholt får sin väska plundrad på flygplatsen i en scen med tydlig blinkning åt långfilmen ”Gräns”) som de är som bäst.
Om det är flamsigt och respektlöst? Oh, ja. Därtill innehåller programmet ett antal darlings som inte funkar, Erik Haag tar som vanligt upp för mycket plats och Lotta Lundgrens hårda Coop-profilering skaver i bakhuvudet. Samtidigt är programmet rakt av det mest underhållande och lättsamt utbildande du kan se just nu.
Mitt i all medelklassig klimatångest, med barnskam och grannar som 2050 friskt anmäler varandra för miljöbrott, så lyckas ”Rapport från 2050” också leka med tanken att framtiden inte behöver vara becksvart och visa på fördelar med ett liv med mindre konsumtionshets och mer närvaro i det lilla. Jag vet, det låter ohyggligt präktigt. Men jag lovar, det är kul också.
Jag frustskrattade åt scenen. Team Lundgren/ Haag visar på avväpnande självdistans när de driver med frågorna som alla undrar över.