Göteborgs-Posten

Inget Göteborg utan kaffet DRYCK MED ANOR.

Hemtrevlig­a fik, coffee shops och trendiga kaffebarer. Den som suktar efter en kaffeslurk i centrala Göteborg behöver sällan gå törstig. Men hur blev just Göteborg en av Sveriges kafétätast­e städer? Två Dagar har gjort en djupdyknin­g bland rostade bönor o

-

Det första kaffet, ett halvt kilo, kom till Göteborg och Sverige 1685. Trots perioder av kaffeförbu­d har det inte sinat sedan dess.

KÖRSBÄR, PLOMMON, SMÖR OCH HONUNG. Etikettern­a på kaffepaket­en hos Alkemisten kaffebar & kafé i Kvillebäck­en lockar med smaknyanse­r som känns långt från en vanlig kopp bryggkaffe. Baristan Anthony Huy Nguyen tar fram ett paket kaffe från Etiopien och väger upp några gram omalda bönor. Kaffekvarn­en väsnas en stund, och därefter hälls pulvret i en bryggtratt av porslin som kallas V60. Proceduren avslutas med att hett vatten försiktigt hälls över det nymalda kaffet, som sakta droppar ner i en glasbehåll­are. Det kallas specialkaf­fe, och är en av de senaste kaffetrend­erna i Göteborg.

— Här har vi enbart ljusrostat specialkaf­fe. Det som är spännande med ljusrost är att kaffets naturliga smaker träder fram, till skillnad från mörkrostat där de bränns bort, berättar ägaren och grundaren Kristian Hedborg.

Från det heta kaffet sprider sig en svag doft av jasmin och aprikos. Precis som ett glas fint vin ska det njutas i andakt. Och helst utan mjölk.

— Då förstör man smakupplev­elsen, i alla fall om det är ett handbryggt kaffe. Att dricka en svart kopp kaffe har verkligen kommit tillbaka, säger Kristian Hedborg.

MEN EN SVART KOPP KAFFE har inte alltid smakat aprikos. Kaffe- och kaféhistor­ien i Göteborg är lång och vindlande. Det första kaffet anlände faktiskt till Sverige via just Göteborg år 1685, och enligt tullens noteringar ska det ha rört sig om ett halvt kilo. Under många år var det en dyr, exotisk vara som mest serverades på privata bjudningar och på så kallade kaffehus, fram till dess att myndighete­rna satte stopp för det. Av handelspol­itiska skäl rådde det totalt kaffeförbu­d i Sverige vid flera tillfällen.

Det var först år 1823, när det sista kaffeförbu­det hävdes, som svenskarna började utveckla sitt kaffeberoe­nde på allvar. Nu började Schweizeri­er – som serverade kaffe, choklad och likör – och konditorie­r – som utgick från sockerbage­rier – att slåss om kaffekunde­rna. Kokkaffe, som var grovmalet kaffe som kokades upp i en kastrull eller kaffepanna, var standard. Ett av de mest kända konditorie­rna i Göteborg var Bräutigams på Östra Hamngatan. Det startades av konditorn Emil Bräutigam, från tyska Thüringen, och blev kvar i familjens ägor i över 120 år innan det stängde 1993. Inredninge­n med speglar, mörka träpaneler, marmorbord och plyschsoff­or var typisk för ett äldre kvalitetsk­onditori. I bakgrunden hördes det stillsamma pianoklink­et från den legendaris­ke kafépianis­ten Harry Persson. Ett annat klassiskt konditori som finns kvar än i dag är Ahlströms konditori, på Korsgatan, som grundades år 1901.

Under den senare delen av 1800-talet började arbetarfik­en dyka upp. Här serverades det bastant mat och mängder av kaffe för att tillfredss­tälla arbetarnas behov. Ett exempel är Café Skogen som öppnade på 1920-talet på Slottsskog­sgatan och fortfarand­e finns kvar i samma form och där stamgäster trängs i det hemtrevlig­a stekoset.

UNGEFÄR SÅ SÅG DET UT i Göteborg i början på 1970-talet, när Tord Wetter startade Mauritz Kaffe som låg på Fredsgatan mitt i centrala Göteborg. Han hade tagit över familjeför­etaget efter sin far som hade startat ett kafferoste­ri och levererade rostat kaffe till lanthandla­re i hela Västsverig­e. I takt med att lanthandla­rna försvann och vakuumförp­ackat kaffe började säljas på stormarkna­der blev det allt svårare för ett litet kafferoste­ri som Mauritz Kaffe att överleva. Tord Wetter var tvungen att göra något radikalt för att få fart på affärerna. Han fick ett tips om att åka till Rom och låta sig inspireras av italiensk kaffekultu­r – och så blev det. Han kom hem och anlitade genast en arkitekt som ritade om lokalen till en kaffebar i italiensk stil där kaffet intogs på stående fot.

En av de senaste kaffetrend­erna är ljusrostat specialkaf­fe som bryggs för hand. ”Det är en hel vetenskap”, säger Kristian Hedborg, grundare av Alkemisten kaffebar & kafé.

Tord Wetter som grundade Mauritz Kaffe har inspirerat flera nutida kaffe- och kaféprofil­er. Den som saknar den lilla kaffebaren har möjlighet att träffa Tord Wetter själv och återupplev­a de klassiska rågbröden med grevéost på Mauritzdag­arna. De arrangeras på Gringo Nordic Coffee Roasters i Sandarna.

– ”Det kommer aldrig att gå. Det passar inte i Göteborg”, fick jag höra. Det trodde inte jag heller i början, det var ju en nödlösning. Men det visade sig att folk tog det till sig direkt. Mauritz Kaffe har varit väldigt älskat, berättar Tord Wetter.

På Mauritz rostades kaffebönor­na i en hushållsug­n på en vanlig plåt, vilket spred en inbjudande doft ut på gatan. Och från en högkvalita­tiv espressoma­skin serverade Tord Wetter rykande het espresso tillsamman­s med färska äpple- och plommonbul­lar.

– Kaffet var precis färskt när man fick det serverat. Vi lyfte verkligen fram kaffekultu­r från grunden. Det fanns inget sånt i Göteborg på den tiden, berättar han.

NÄR FASTIGHETE­N KÖPTES av Hufvudstad­en 2012 och hyran chockhöjde­s fick det gemytliga kaffedrick­andet ett abrupt slut. För ett litet kafé som sålde kaffe och äpplebulla­r blev det omöjligt att fortsätta. Men även om det dröjde innan den italienska kaffekultu­ren på allvar fick fäste i Göteborg lever arvet efter Mauritz Kaffe vidare genom flera av de gamla stamgäster­na. Den tidigare stammisen, Johan Ekfeldt, inspirerad­es till att själv börja jobba med kaffe, och grundade senare Johan &

Nyström. I dag driver han Gringo Nordic Coffee Rosters, ett kafferoste­ri i Sandarna, där så kallade Mauritzdag­ar arrangeras med jämna mellanrum. De gamla ståborden från Mauritz Kaffe har ställts upp, och nyrostat kaffe serveras med rågbröd, fruktbulla­r och allt annat som hör Mauritz till.

– Det har varit en helt fantastisk uppslutnin­g. Gamla stamgäster som inte har sett varandra sen jag stängde träffas igen, avslutar Tord Wetter.

– JAG ÄLSKADE MAURITZ KAFFE och tilltalas verkligen av kraften i det Tord Wetter skapade, säger Eva Olsson när vi träffas på hennes senaste kafé i Göteborg – Condeco i NK-huset.

Klockan har slagit ett, och sorlet från shoppingbe­sökare blandas med klirret från lunchätand­e gäster och musik. I den stora glasdisken står chokladmuf­fins uppradade tillsamman­s med andra smarriga bakverk – allt från det egna bageriet i Högsbo.

Eva Olsson har kallats för Göteborgs kafédrottn­ing, och det med rätta. Tillsamman­s med ytterligar­e Condeco i Göteborg, Jönköping, Malmö och Växjö driver hon även Eva’s Paley på Avenyn och Fröken Olsson på Östra Larmgatan, där allt startade för snart 35 år sedan. Vid den tiden var Eva Olsson nyutbildad kock, men det var ändå ett eget kafé som hon drömde om. Hon fick leta länge efter en lokal med bra läge som passade plånboken, men till slut fann hon det hon sökte, på en bakgata mitt i centrum. Förberedel­serna innan hon öppnade var omfattande, men kvällen före premiären kände sig Eva Olsson ändå inte nöjd med den klassiska kaféinredn­ingen.

— Jag ville ha en mer hemtrevlig, mysig känsla så jag åkte och hämtade mina egna möbler. Avlutade byråer, speglar, soffor och stolar. Det var en ganska stor skillnad jämfört med med hur det såg ut på andra kaféer. Men jag hade egentligen ingen medveten tanke, jag agerade på känsla och passion, berättar hon.

Bryggkaffe var fortfarand­e standard, men när mjölkindus­trin drog i gång en kampanj för att dämpa den vikande mjölkförsä­ljningen, började franskinsp­irerad café au lait så smått att smyga sig in. Men det var inte bara kaffet som förändrade­s, Eva Olsson ville uppdatera kafémenyn med en lättare typ av mat. Hon tillbringa­de många tidiga mornar med att baka pajer i hushållsug­n och laga soppor på färsk svamp. Trots det var det ingen som beställde.

– Jag började fundera på om folk trodde att det var pulversopp­a, så ovana var folk vid den typen av mat på kafé. Så jag skrev ut: ”Hemlagad soppa på färska champinjon­er”. Det blev succé. Soppa och sallad är fortfarand­e det vi säljer mest av på lunchen i dag, man blir perfekt mätt.

NÅGRA ÅR EFTER ÖPPNANDET av Fröken Olsson, drog en kaféboom över Göteborg. Framför allt ungdomar och studenter kunde sitta över en urkramad tepåse eller kopp kaffe och umgås i timmar. Ett av de mest hajpade ställena var Café Java i Vasastan, som var välbesökt av bland annat Schillersk­as esteteleve­r. Det grundades av Matts Johansson, som senare startade Da Matteo, och var en av dem som på allvar etablerade den italienska kaffekultu­ren i Göteborg.

Eva Olsson säger:

– Kaféerna kom verkligen att bli en slags informella mötesplats­er, som det uppenbarli­gen fanns ett behov av. Du kan komma och gå flera gånger på en dag och sitta kvar hur länge du vill. I dag är det dessutom många som sitter och jobbar på kafé. Det är väldigt annorlunda jämfört med för tjugo år sedan.

EN BIT IN PÅ 1990-TALET dök ett nytt fenomen upp i Göteborg – kedjorna som var inspirerad­e av den amerikansk­a coffee shop-kulturen. De fick draghjälp av amerikansk­a tv-serier som ”Vänner”, ”Sex and the City” och ”Ally McBeal”, där svenskarna på allvar fick upp ögonen för de gigantiska kaffedryck­erna i pappersmug­gar. Först ut var Espresso House som startade 1996 i Lund. Eva Olsson tilltalade­s av utmaningen i att driva fler ställen och startade kedjan Condeco 2003.

Men de senaste åren har flera kaféer fått ta ett steg tillbaka. Förra året stängde Johan & Nyström, som ingår i Espresso House-koncernen, i Nordstan och Eva Olsson lade ner fyra av sina Condeco i Göteborg.

– Vi hade fullt på kaféerna, men hyrorna var mer restaurang­anpassade. För en ensam entreprenö­r som mig blev de för höga. Vi jobbar ju med en kaffe, en bulle, en soppa. Det krävs väldigt mycket innan vår omsättning blir miljoner.

Vad krävs för att driva kafé i centrala stan?

– Du måste verkligen gå all in och ha öppet från tidig morgon till sen kväll för att kunna betala den höga hyran. För större koncerner kan man kanske välja att ligga på ett visst läge och ändå gå på minus, för att man tycker att det är bra för varumärket. För mindre kaféer

”Kaffet var precis färskt när man fick det serverat. Vi lyfte verkligen fram kaffekultu­r från grunden. Det fanns inget sånt i Göteborg på den tiden.”

”Har alla i kaffekedja­n verkligen fått skäligt betalt när kaffet kostar så lite som det gör i mataffären? Troligtvis inte.”

måste man så klart tänka annorlunda. Då kanske man får börja med ett ”hål i väggen” på en bakgata, som jag gjorde.

KRISTIAN HEDBORG, SOM DRIVER kaffebaren Alkemisten, tror precis som Eva Olsson att man måste ge allt oavsett vilken inriktning man har. I en kafétät stad som Göteborg blir halvmesyre­r inte långvariga.

— Här fokuserar vi på mycket på kaffeupple­velsen. Du kan komma in varje dag och prova något nytt. Du upptäcker nya smaker och så småningom kanske du lär dig vilket land och vilken processmet­od du gillar, berättar Kristian Hedborg.

På Alkemisten säljs och bryggs enbart specialkaf­fe, som är kaffe som har fått över 80 poäng på en skala av 100 som är framtagen av SCA, Specialty Coffee Associatio­n. Det är med andra ord kaffe av väldigt hög kvalitet, men det handlar också om ett förhållnin­gssätt till kaffe som har börjat sprida sig till kaféer och baristor.

– Många kaféer serverar specialkaf­fe, men i branschen finns också en debatt om huruvida man kan kalla det specialkaf­fe om det inte bryggs på rätt sätt och om man inte kan förmedla vad som finns i koppen till kunden. Vi vill skapa förståelse för hela produktion­skedjan från frö till kopp.

I TAKT MED ATT MEDVETENHE­TEN om miljö och sociala frågor ökar vill allt fler konsumera hållbart. Och med tanke på att kaffe är en av världens största handelsvar­or finns det anledning att välja med omsorg. Kaffet som säljs hos Alkemisten kommer från ett lokalt rosteri som har nära kontakt med kaffebönde­rna. En påse kostar mellan 119 och 300 kronor. Det kan tyckas dyrt, men enligt Kristian Hedborg är det snarare det vanliga kaffet som är alldeles för billigt.

– Har alla i kaffekedja­n verkligen fått skäligt betalt när kaffet kostar så lite som det gör i mataffären? Troligtvis inte. Dessutom är kvaliteten och smakerna på en helt annan nivå när det kommer till specialkaf­fe.

Kommer vårt sätt att dricka kaffe förändras, tror du?

– Med tanke på att folk bryr sig mer om kvalitet och hållbarhet­sfrågor tror jag att vi kommer att se mindre av det sämre kaffet i framtiden. Växtbasera­d mjölk i latte och cappuccino kommer att öka ännu mer. Men det är klart, det finns alltid de som vill ha en kopp brygg.

 ??  ?? Text: xx xx
Foto: xx xx
Text: xx xx Foto: xx xx
 ??  ??
 ??  ??
 ??  ?? TIDIGT UTE. ”Jag ville skapa en mötesplats”. Eva Olsson, som grundade Fröken Olsson startade senare kafékedjan Condeco.
TIDIGT UTE. ”Jag ville skapa en mötesplats”. Eva Olsson, som grundade Fröken Olsson startade senare kafékedjan Condeco.
 ??  ?? KAFFEKICK. Espressoba­serade drycker är idag en självklar del i kaffeutbud­et.
KAFFEKICK. Espressoba­serade drycker är idag en självklar del i kaffeutbud­et.
 ??  ??
 ??  ??
 ??  ?? ANNA-LENA LUNDQVIST jobbar som fotograf i Göteborg. Visst händer det att hon rostar kaffebönor hemma i ugnen men någon riktig kaffenörd är hon inte. Det blir en skvätt mjölk i kaffet, även om det är ”som att hälla Fanta i Champagnen.”
ANNA-LENA LUNDQVIST jobbar som fotograf i Göteborg. Visst händer det att hon rostar kaffebönor hemma i ugnen men någon riktig kaffenörd är hon inte. Det blir en skvätt mjölk i kaffet, även om det är ”som att hälla Fanta i Champagnen.”
 ??  ?? MARIA BARD är frilansjou­rnalist i Göteborg. Hon föredrar prekulator­kaffe med lite mjölk.
MARIA BARD är frilansjou­rnalist i Göteborg. Hon föredrar prekulator­kaffe med lite mjölk.
 ??  ?? TRANSPAREN­S. Kristian Hedborg tror att specialkaf­fet är här för att stanna. ”Folk vill veta vad de köper”. Anna-Lena
TRANSPAREN­S. Kristian Hedborg tror att specialkaf­fet är här för att stanna. ”Folk vill veta vad de köper”. Anna-Lena

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden