Vänsterbacken som slog mynt av sitt extrajobb
Det finns en historia bakom varje bild. GP grävde djupt i arkiven för att hitta de mest underliga och unika. I dag: Pontus Kåmark och mynten. Vad hände där?
– Jag har ingen aning! Pontus Kåmark skrattar. – Kommer Ravelli (Thomas) in efter bilden och plockar upp alla mynten? Det känns högst troligt. Varför? Är han snål?
– Han är smålänning, vettu! Det finns till och med en story om när han skulle köpa en tidning på ett hotell. Det fanns en sådan brunn som man slänger pengar i där – Ravelli gick dit och hämtade mynt. Antagligen för att han inte hade några på sig, men vi tråkade honom med det där ändå. Haha! Tillbaka till bilden.
Den är tagen i mars 1993. Och nog måste den ha något att göra med att Pontus Kåmark, vid sidan om att vara fotbollsspelare i IFK Göteborg, hade en anställning på myntcentralen vid den tiden?
En gammal artikel från Dagens Nyheter berättar historien.
”24-årige Pontus Kåmark är vänsterback i ett av Europas bästa klubblag i fotboll. På tisdagen blev han uttagen i förbundskaptenen Tommy Svenssons landslag. Och på onsdagsmorgonen – 14 timmar före matchen mot mästarlaget Milan i Europacupen – stiger han upp halv sju för att gå till jobbet på S-E-Bankens myntcentral i Göteborg”.
– Just det, ja!
Pontus Kåmarks minne återvänder när han får textraderna upplästa för sig.
– Jag gnuggade på med att plocka ”slottar” ur p-automater.
Va? Slottar ur p-automater?
– Förlåt, jag är gammal… På den tiden använde man mynt för att betala för parkering. Vissa var skickliga och förstod att man kunde fuska genom att använda utländska mynt. De hade samma storlek. Polska enkronor, zloty, fungerade lika bra som svenska, men var inte värda alls lika mycket.
– Så, jag tömde parkeringsautomater. Alla hade ett nummer. Man hällde ner mynten i en maskin som räknade. Den kände också av om det inte var en svensk krona. Vi rensade ut dem. Det var det vi gjorde. Det låter fantastiskt glamoröst.
– Det var andra tider. Ganska många hade ändå jobb då.
Men det vara bara du från IFK som rensade mynt?
– Ja, men vi var tre gubbar som jobbade på myntcentralen. Det var värsta Fort Knox! Låg nere på Holmen.
Kåmark slet på med mynten och parkeringsautomaterna i tre år.
Att han hamnade där från början hade mycket att göra med att det gick att plugga samtidigt.
– Jag gick tekniskt i skolan. S-E-Banken erbjöd gratis kurser i företagsekonomi. Då passade jag på!
– Sedan var jobbet bra på det sättet att när jag hade räknat klart kunde jag gå. Man kunde jobba heltid, men behövde inte vara där till fyra. Ändå, hur fungerade allt det där ihop med livet som fotbollsproffs? Det kan ju till exempel inte ha varit optimalt att kliva upp halv sju för att gå och jobba samma dag som man ska möta Milan i Europacupen?
IFK Göteborg förlorade förövrigt den matchen med 1–0.
– Det var bättre att ha rutiner så att kroppen var van vid samma sak. Det gick inte att ligga och sova till elva.
1995 gick Pontus Kåmarks karriär vidare – från IFK Göteborg till engelska Leicester City. Han anar att det var då han lämnade jobbet på myntcentralen.
– Det kan ha varit så. Men jag tror att jag var på Ica några år innan … pr-avdelningen.
Det fanns ingen myntcentral i Leicester där du kunde ha fått anställning?
– I Leicester pluggade jag i stället! Jag läste marknadsföring.
I dag har Pontus Kåmark hunnit bli 51 år, han fyllde i början av april. Fotbollsresan tog slut för längesedan. Numera driver han företag, bland annat Göteborgsbaserade Swesam som erbjuder jobb till människor med någon form av funktionsvariation.
– Just nu gör vi visir till sjukvården, ett jobb som dök upp på grund av pandemin, säger han.
– Det känns kul och bra på mer än ett sätt. Att kunna hjälpa till i samhället.