Möter våren – trots pandemin
Å ena sidan: 15 grader, hopade uteserveringar och öl som glittrar i solskenet. Å andra sidan: coronapandemi, social distansering och samhällskris. GP gick ut på stan för att fråga soldyrkande göteborgare hur de ändrar sina vanor i krisen. – Min mamma gick
Vid Kungstorget sitter vännerna Kenneth Dahl och Anders Ljusberg med varsin stor stark.
Hur har ni ändrat era levnadsvanor de senaste månaderna?
– Inte så mycket mer än att jag följer de restriktioner som finns. Folk har svårt att hålla avstånd dock. Det känns som att de är trötta på corona och tänker att ”nu får det fan vara nog”, säger Kenneth.
Han pekar menande på de fulla uteserveringarna runt torget:
– Det här beteendet är typiskt oss, när solen kommer fram och uteserveringarna öppnar så är vi vana vid att gå ut.
– När man dessutom jobbar hemifrån som jag gör, då vill man gå ut för att komma bort från jobbet, fyller Anders i.
Är ni oroliga för corona?
– Jo, min mamma gick bort i corona i måndags. Men det kommer att bli bra till slut och man får inte glömma att leva, säger Kenneth.
Runt hörnet sitter väninnorna Lena Jacobson, Marika Bernander och Eva Leandersson på en annan uteservering.
Har ni ändrat era levnadsvanor under krisen?
– Jag jobbar egentligen extra inom vården, men eftersom jag snart fyller 70 år gör jag inte det längre. Sedan träffar jag inte mina barn och barnbarn, och när jag träffar mina vänner så gör vi det utomhus, säger Marika.
– Jag får jobba hemma. Det är ensamt och tråkigt, det finns ju ingen att tjöta med vid kaffemaskinen. Det är tur att vi lever i Sverige och inte blir satta i karantän, säger Lena och fortsätter:
– Jag bor på Styrsö så det känns nästan som att jag är på rymmen inne i stan och känner på pulsen. Det är verkligen mycket mer folk ute än vad jag hade kunnat tänka mig.
Är ni oroliga?
– Jag är orolig för att folk slappnar av för tidigt. Man fattar inte att det som sägs på tv är verkligt, det är så långt bort ifrån en, säger Marika.
Vid kanalen, en bit bort från uteserveringarnas surr, sitter Karin Simma och Klara Bohagen på en filt i gräset.
– Nu är i och för sig inte filten coronastorlek, men vi ses iallafall bara utomhus, säger Klara snabbt.
Bortsett från att fika utomhus, hur har ni ändrat era levnadsvanor?
– Vi har ställt in vår bokklubb och under påsken åkte vi inte hem till Karlstad och Skellefteå, utan stannade i Göteborg. Sedan jobbar vi båda inom vården med äldre patienter så där är det ju mycket ändringar, säger Klara.
– Min kör är inställd och jag går inte till gymmet. Sedan har jag köpt en elcykel för att slippa kollektivtrafiken. Fast den hade jag planerat att köpa ändå, säger Karin Simma.
Är ni oroliga?
– Det kommer och går. I natt drömde jag till exempel att jag hade corona. Oron ligger liksom och puttrar under ytan och ibland kommer den upp, säger Klara.
Någon som däremot känner att coronaviruset även har fört något gott med sig är Lorentz Välintano.
– Tack vare corona har kommit på vad jag vill bli när jag blir stor! Jag ska bli design sprint facilitator.
Lite förenklat innebär det att man håller i möten för företag online. Jag tror att folk kommer fortsätta att ha sina möten online även efter krisen. Det är mycket effektivare, säger Lorentz.
Är ni inte oroliga?
– Jag jobbar inom kulturevent och det är inte en industri som blomstrar direkt, men jag är inte orolig personligen, säger kompisen Maja Olsson.
– Jag är jätteorolig! Folk tar det verkligen inte så allvarligt som det är, säger Lorentz.
Samtidigt är du själv ute och ölar?
– Ja, alla andra är ju ute, det blir som ett grupptryck. Det har nästan blivit lite töntigt om man följer riktlinjerna. Då blir man genast ifrågasatt, typ ”varför är du hemma om du inte är sjuk? Solen skiner ju!”.