Johan Wanloo:
Att påminna om att vi lever ”i dessa coronatider” är lika meningslöst som att påminna sina medmänniskor om att först andas in och sen ut och sen in igen
Jag vet. Alla vet. Du måste jobba hemma. Din tidigare så trygga ekonomi är i bitar. Du kan inte räkna med någonting längre. Alla rutiner är som bortblåsta. Du är orolig för dina nära och kära som befinner sig i riskgrupperna. Du känner dig, med rätta, vilsen. Det gör jag också. För första gången på mycket länge lever vi alla, med små variationer här och där, exakt samma liv. Det är nästan som telepati. Om man tänker efter är vår situation just nu det närmsta vi någonsin kommit det där kollektiva medvetandet new age-gurus och science fiction-författare pratat om i hundratals år.
Ni vet ju att jag inte menar att det är vår. Eller pollensäsong. Eller att körsbärsblommorna slagit ut. Eller att mjukglasskioskerna öppnat. Eller att modetidningarna deklarerat att guld är säsongens färg. Eller att tranorna kommit till Hornborgasjön. Eller ens något om klimatet. Ni vet exakt vad jag menar. Inte ens min gamle kompis från min hemkommun som var så dum i huvudet att han var tvungen att hoppa av och leda cykeln varje gång han skulle svänga kan ta fel. Alltså behöver vi inte inleda varje talad mening eller varje text med minimala variationer på orden ”i dessa coronatider …”
Jag fylls av trötthet varje gång jag ser och hör ”i dessa coronatider.” Jag har sett och hört ”i dessa coronatider” så många gånger på några korta veckor att jag gått från likgiltighet till mild irritation till att vilja slåss till att närmast somna av förakt.
Så sluta gärna med det. Alla på hela planeten vet, eftersom det här är en omständighet unik i modern historia, vilka tider det är just nu. Att påminna om att vi lever ”i dessa coronatider” är lika meningslöst som att påminna sina medmänniskor om att först andas in och sen ut och sen in igen.
Apokalypsen är här nu. Den här tiden nästa år lever vi (de av oss som överlever vill säga) i postapokalypsen. Det blev inte fullt så spektakulärt vi tutats i av populärkulturen. Inga vulkaner bröt upp genom asfalten på Götaplatsen. Inga horder av intelligenta mördarapor gjorde revolution och förslavade oss. De levande döda vaknade inte och åt våra hjärnor. Det räcker gott att en rutten fladdermus på en marknad gjort oss alla om inte döda så i alla fall arbetslösa. Du skulle inte sitta där i en av mördarapornas burar och kommentera din situation med ett förnumstigt ”I dessa mördaraportider…”
Vad det myckna användandet av meningen ”i dessa coronatider” egentligen visar på är att folk i allmänhet är ganska fantasilösa. Det är paradoxalt då det aldrig har pratats så mycket om kreativitet och ur viktigt det är.
Kom igen. Tänk lite. Skruva till det hela lite till. Vilken tid lever vi i? Pestsmittetider? Tråktider? Den yttersta dagentider? Dra mig baklänges i koskit vad jag är less på dessa fyra väggartider? Om man skulle lära sig att spela dragspel för jag har ju inget annat för migtider? Jag är så satans understimulerad att jag har kollat på en livesändning på instagram där någon hänger tvättider? Jag saknar och vill krama min stackars lilla mormortider?
Allt är bättre än ”i dessa coronatider!”
” Att påminna om att vi lever ’i dessa coronatider’ är lika meningslöst som att påminna sina medmänniskor om att först andas in och sen ut och sen in igen