Varför tycker experterna så olika om coronakrisen?
Kritiken mot Folkhälsomyndighetens coronastrategi har skapat bilden av en delad svensk forskarkår. Varför tycker de så olika? Och vem har egentligen rätt att kalla sig expert?
Under våren har Sveriges coronastrategi lett till en het debatt. Består Folkhälsomyndigheten av ”tjänstemän utan talang”, som 22 forskare hävdade i en omtalad debattartikel under påskveckan? Eller är den svenska vägen den rätta vägen?
Två lag har kunnat skönjas. Det ena utgörs av de som menar att Folkhälsomyndigheten gör väldigt mycket rätt, med den tidigare statsepidemiologen Johan Giesecke som hela-handen-visande husorakel. Här finns också Göteborgsbaserade Agnes Wold bland de mer citerade språkrören.
Den andra består
av de som tittar sig omkring i världen och inte kan förstå varför Sverige valt en helt annan riktning än alla andra. Av de har Björn Olsen, överläkare och professor i infektionssjukdomar vid Uppsala universitet, trätt fram som röststark förespråkare. Vid hans åsiktssida har bland andra epidemiologen Joacim Rocklöv och virologen Fredrik Elgh synts.
Vad handlar egentligen åsiktsskillnderna om? De får själva förklara.
– Jag tycker vi har gjort rätt i Sverige. Grundinställningen är att vi inte ska vidta några åtgärder som saknar vetenskaplig grund. De andra åtgärderna kan man tro hjälper, men ingen vet. Att stänga skolor, ingen vet. Att stänga gränserna, ingen vet. Att stanna hemma, ingen vet. Länder har tagit fullt med åtgärder som ingen har någon aning om de hjälper, säger Johan Giesecke.
– Mitt huvudsakliga skäl till att vidta kraftigare åtgärder är att man då snabbt får ner smittspridningen. Under den tiden kan man bygga upp en kapacitet att testa och smittspåra, så att när man sedan släpper aktivt kan spåra och isolera de som blir smittade. Då kan man hålla smittan nere på låga tal. När sedan ett vaccin börjar komma kan man börja vaccinera riskgrupperna, säger Björn Olsen.
Johan Giesecke å
ena sidan, menar att personer som inte har tillräcklig kunskap har fått för mycket rampljus i diskussionen om hur det svenska samhället hanterat pandemin.
före detta statsepidemiolog
– Att några uttalar sig i en debattartikel i dagspressen är ingen splittring. Flera av dem är amatörer på det här området. De är experter på det de kan, men ska inte uttala sig om smittspridning. Jag hoppas media är självkritiska i det här för jag tycker man har för bråttom när man letar människor att intervjua eller citera. Jag tycker de som uttalar sig i de här frågorna ska vara experter, säger han.
Finns det någon kritik bland de du menar är experter?
– Nej, jag har inte sett någon som är smittskyddskunnig som tycker det här är fel sätt. Jag tror det finns mellan 50 och 100 personer som är experter på smittskydd i Sverige. Av dem kanske tre har kommit till tals. Men det finns väldigt många som säger att de är experter. Det gäller att man inte går utanför sitt expertområde för då är man ute på hal is. Det är det många som gör nu. Alla tycker någonting.
Björn Olsen å
andra sidan, tycker att debattklimatet behöver vara öppet för att bästa möjliga beslut ska kunna fattas.
– Med tanke på hur det ser ut i Sverige i dag så har man inte varit överdrivet framgångsrika genom att inte lyssna på andra. Man måste titta på effekten av att inte lyssna och värdera andras åsikter. Annars blir det ett grupptänkande som kan vara farligt.
Jag tror det finns mellan 50 och 100 personer som är experter på smittskydd i Sverige. Av dem kanske tre har kommit till tals.
Johan Giesecke
Känner du dig träffad av den här kritiken?
– Ja, det gör jag underförstått. Men jag tror jag kan mer om pandemier eller problematiska virus än vad Giesecke kan. Hans synpunkter är viktiga och han kan väldigt mycket, men det måste också vägas mot andras synpunkter innan man tar beslut.
Vem är legitim att få höras, tycker du?
– De som ska vara legitima i de här sammanhangen är myndigheterna. Men det bygger på att myndigheterna har bra underlag när de fattar sina beslut och att vi förstår varför man tar de beslut man gör. Då slipper du splittringen i samhället.