Kriser hjälper eller stjälper regeringar
Nyheter: Katastrofer som tsunamin 2004 och stormen Gudrun 2005 svepte med sig den dåvarande S-ledda regeringen, medan hanteringen av börskraschen 2008 räddade en annan, alliansledd. Och nu – mitt i brinnande coronakris – är det Socialdemokraternas tur att rusa i höjden. Siffrorna behöver dock inte säga så mycket om hur regeringen Löfven hanterar krisen, eller om de i slutändan vinner eller tar stryk. Historien visar oss att det finns både de som lyckas äga historien om krishanteringen, vrida den till sin fördel – och de som misslyckas.
En flodvåg och en storm sveper med sig regeringen. Hanteringen av en börskrasch räddar en annan. Mitt i brinnande coronakris är det Socialdemokraternas tur att rusa i höjden. Men historien visar oss att det både finns de som lyckas äga historien om krishanteringen, vrida den till sin fördel – och de som misslyckas. – Politisk skicklighet kan vända även motgångar till relativa framgångar, säger Henrik Ekengren Oscarsson, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet.
Annandag jul 2004. En extremt kraftig jordbävning under havet utanför den indonesiska ön Sumatra skapar en massiv flodvåg som drar in över länderna kring Indiska oceanen. Hela samhällen sveps bort. Hundratals människor dör. 543 av dem svenskar.
Vid den här tiden styrs Sverige av en S-ledd regering under statsministern Göran Persson. Den första tiden präglades av kollektiv sorg och nationell samling, men kritiken mot hur regeringen hanterar krisen ska snart trappas upp.
Regeringen ansågs inte agera snabbt nog för att hjälpa de tusentals svenskar som befann sig i katastrofens hjärta. Med mindre än ett år kvar till riksdagsvalet 2006 frågas statsministern och en rad statsråd ut i riksdagens konstitutionsutskott, KU, och sex ministrar får senare kritik för hur de hanterat katastrofen.
Men under den här perioden har regeringen ytterligare en naturkatastrof att hantera. Två veckor efter flodvågen, i januari 2005, drar stormen Gudrun in över Sverige. På vissa håll i landet når den orkanstyrka i vindarna. En halv miljon svenskar blir strömlösa och skogsägare får se sina livsverk, och framtida pension, förstörda.
Göran Persson sitter kvar som statsminister till riksdagsvalet den 17 september 2006. Men nu blir det regeringsskifte. S förlorar valet och alliansen bildar re
Hade inte tsunamin och stormen Gudrun inträffat hade vi haft en socialdemokratisk regering 2006.
Lina M Eriksson (C)
gering under statsministern Fredrik Reinfeldt (M).
Något som ofta har kommit att förklara regeringsskiftet är det enade borgerliga alternativet som nu fanns. Lina M Eriksson (C), doktor i statsvetenskap och expert på naturkatastrofer, ger i sin forskning en annan bild: Stödet för S började falla innan alliansens gemensamma agenda lanserades.
– Hade inte tsunamin och stormen Gudrun inträffat hade vi haft en socialdemokratisk regering 2006, säger hon.
I sin avhandling visar hon hur graden av väljarnas skifte från S till M i valet 2006 sammanfaller med hur hårt drabbade väljarnas hemkommuner var av stormen Gudrun, och till viss del även av tsunamin, och att S backade minst 3,8 procentenheter till följd av de båda katastroferna.
Beror regeringens fall på krisen som sådan, hur regeringen hanterade krisen, eller hur väljarna uppfattade att regeringen hanterade krisen? Kanske är det en kombination.
Lina M Eriksson tar de stora översvämningarna i östra Tyskland 2002 som exempel.
– En månad innan valet förutspåddes förbundskanslern Gerhard Schröder förlora valet eftersom han var så impopulär. Sedan vänder han hela opinionen för att han tar en aktiv roll i krishanteringen. Han syns i media, han går ut och lyfter sandsäckar tillsammans med brandmän i full mundering.
Hon säger att kriser är viktiga när väljare går till valurnan. Att de utvärderar hur förtroendevalda hanterar situationen. Hur man kommunicerar kring krisen påverkar också befolkningens förtroende, enligt Lina M Eriksson.
– I Sverige ser vi istället, både efter tsunamin och stormen Gudrun, att det var ganska skarp kritik mot regeringen. Och det ledde till utredningar och en kriskommission. Och så ser man ett negativt utfall på det svenska valresultatet, säger hon.
Henrik Ekengren Oscarsson, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, konstaterar att stormen Gudrun var svår att krishantera.
– Det där slog ju väldigt hårt mot enskilda skogsägare. Folk tog ju livet av sig. Frågan är om någon regering i hela världen hade kunnat krishantera det, säger han, och konstaterar samtidigt att det aldrig finns en enskild anledning till regeringsskifte.
Han säger att det allmänna mönstret är sittande regeringar, oavsett partifärg, får ta stryk av kriser. Både för sånt de själva gjort, och för sådant de inte har någon som helst ansvar för.
– Människor vill ha någon att skylla på, säger han.
Det spelar dock roll hur väl de förtroendevalda lyckas äga berättelsen om krishanteringen efteråt.
Mitt uppe i den hälsokris och ekonomiska kris som coronapandemin innebär dundrar Socialdemokraterna på i opinionen. Partiet gör en rekordstor ökning i GP/Sifos senaste opinionsmätning från april.
Och mätningar från andra opinionsinstitut ger en liknande bild. S vinner mark och svenskarnas förtroende för Stefan Löfven och för regeringen har tagit ett skutt efter att de fick en global smittspridning att hantera i knäet.
Runtom i världen syns samma mönster, med styrande politiker och partier som blir populärare mitt i coronakrisen – även i länder som Italien och USA med höga dödstal.
För även om sittande regeringar generellt förlorar på när ekonomin går dåligt, ekonomiska kriser, finns det katastrofer som, åtminstone tillfälligt, manar till nationell samling.
– Det blir en slags lägre konfliktnivå, en samlingstanke. Man lägger andra bråk åt sidan. Det är ganska normalt, där vi är nu, säger Johan Martinsson, lektor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet.
Siffrorna behöver alltså inte säga så mycket om hur regeringen Löfven hanterar krisen, eller om de i slutändan vinner eller tar stryk.
Förr eller senare är det dags för väljarna att utvärdera hur regeringen hanterat krisen.
Henrik Ekengren Oscarsson säger att det regeringen nu gör är att säga att de lyssnar på experterna. Att de kan kalla till regeringsmöte dygnet runt, att besluten ligger färdiga om de behövs, och att man då alltid kan gömma sig bakom experterna om det inte går vägen.
Men kommer regeringen undan med det, om det skiter sig nu?
– Det beror på hur bra de lyckas hantera berättelsen om krishanteringen.
Regeringen Löfven kan antingen falla djupare, eller hyllas högre av väljarna, än om regeringen hade hanterat coronakrisen mer i linje med andra länder och tagit hårdare tag än de restriktioner och rekommendationer man nu jobbar med, då regeringen hade kunnat gömma sig mer bakom hur andra länder gör och den internationella bilden av vad som är den bästa vägen, enligt Johan Martinsson.
– Att Sverige sticker ut i hanteringen av krisen är lite som en opinionsmässig högriskstrategi. Gör man som alla andra gör drabbas man lite mindre hårt. Så det kan både bli en större vinst om det går bra, och en större förlust om det går dåligt, säger han.
Även om oppositionen är lågmäld nu, lär krisen också politiseras mer framöver.
Johan Martinsson ser framför sig hur partierna kommer försöka vinkla krisen åt olika håll.
– SD kommer självklart försöka vinkla den här frågan till att resurserna i sjukvården inte räckte till alla, hur ska vi då kunna ta emot fler?
På samma sätt kommer MP:s berättelse handla om att den här typen av virus ökar på grund av exempelvis klimatförändringen, V och S kommer att lyfta problemet med privatiseringar och public management av sjukvården, och att vi har tappat sjukvårdskapacitet på grund av liberala lösningar.
– Men det är svårare att se en klassiskt liberal prägel på frågan. Det är inte lika lätt att se hur liberala, borgerliga partier gynnas av detta.
Många vill istället ta ett steg tillbaka från liberaliseringen, stärka statens, och det offentligas kapacitet.
Redan innan coronakrisen hade liberalismen fått sig en törn, samtidigt som konservatismen var på väg att vinna mark.
– Och det här hjälper knappast. Även om jag inte tror att man ska underskatta att människor ser vad de saknar, det positiva i friheten, det globala samhället, rörelsefriheten som försvinner, säger Johan Martinsson.
Efter att regeringen Reinfeldt tar makten 2006, dröjer det inte länge innan alliansen är i opinionsmässigt fritt fall, och oppositionspartierna S, V och MP drar på sig ett enormt övertag i opinionen.
Samtidigt som välfärd och social trygghet präglar debatten i Sverige börjar det puttra så smått på de internationella finansmarknaderna. Sommaren 2007 ser den svenska riksbanken de första tecknen på att marknaderna inte fungerar helt friktionsfritt, och beredskapen höjs.
Kraschen. Den 15 september 2008 går investmentbanken Lehman Brothers i konkurs och finanskrisen i USA sprider sig världen över i rasande takt. Nu skiftar svensk inrikespolitik fokus, till ekonomi och arbetsmarknad.
Den dåvarande finansministern Anders Borg (M) argumenterade för att Sverige klarade sig relativt bra under finanskrisen jämfört med andra länder.
Att det kunde ha gått mycket värre, och att krisen kom utifrån.
– Och enligt våra mätningar verkar det som att väljarna köpte den argumentationen. Det gick sämre för andra regeringar som försökte sig på samma sak, säger Henrik Ekengren Oscarsson.
Även om väljarna normalt straffar sittande regeringar om ekonomin går dåligt, hamnade fokus på hur regeringen hanterade krisen, snarare än vilka ekonomiska konsekvenser krisen fick.
– Nästan alla andra regeringar föll som käglor på grund av finanskrisen. Men inte i Sverige. Där upplevde väljarna att regeringen hanterade krisen bra. Man ökade i opinionen och kunde behålla makten i fyra år till.
Han säger att väljarna normalt straffar sittande regering när ekonomin går dåligt. Men i Sverige hamnade fokus på hanteringen av krisen, snarare än de ekonomiska följdverkningarna.
Och vid valet 2010 lyckades alltså alliansregeringen behålla makten ytterligare en mandatperiod, även om de tappade sitt majoritetsstyre, samtidigt som Sverigedemokraterna tågade in i riksdagen.
– Det berodde inte på nationell samling egentligen, utan att krisen upplevdes hanteras väl, säger Johan Martinsson.
Johannes Lindvall, professor i statsvetenskap vid Lunds universitet, säger att mycket också avgörs av tajmingen. Hur långt det är till nästa val när ekonomin krisar.
– Det var i och för sig en djup nedgång i Sverige 2008 och 2009. Men vid valet hade tillväxten ökat igen, och bostadspriserna gått upp. Även om arbetslösheten var högre än tidigare var läget i ekonomin när valet ägde rum inte så dåligt.
Finanskrisen 2008-2009 åt sig heller inte in till medelklassen på samma sätt som exempelvis 90-talskrisen, som slog brett och var ett personligt hårt slag mot många människor.
Under finanskrisen 2008-2009 spekulerades det i att en vänstervåg skulle följa och Johannes Lindvall bestämde sig för att titta på om det brukar bli så efter stora ekonomiska kriser.
I sin forskning har han tittat på om väljarna går åt höger eller åt vänster i val som äger rum under eller efter en kris, genom att jämföra alla ekonomiska nedgångar i 27 demokratier under de senaste 150 åren.
Slutsatsen: Vanligtvis går det bättre för partier till höger vid en ekonomisk kris. Men hur den valavgörande medelklassen, väljarna i mitten, drabbas av krisen påverkar också vilka som vinner och förlorar.
Om krisen inte drabbar dem personligen, utan det i första hand är folk med osäkra anställningar och låga inkomster, oroas medelklassen snarare över att politikerna ska höja skatten än för att fler ska bli arbetslösa, enligt Johannes Lindvall.
Med facit i hand ledde inte finanskrisen 2008-2009 till en vänstersväng, utan till fortsatt alliansstyre.
Annat blir det om den ekonomiska nedgången är så stor att medelklassen drabbas.
– Om effekten av krisen äter sig in i medelklassen, och fler som befinner sig i mitten av det politiska spektret, då kan även väljarna som avgör valen börja efterfråga en mer progressiv, omfördelande politik, säger Johannes Lindvall.
Han tar trettiotalsdepressionen i USA som exempel.
Översatt till coronakrisen. Kommer väljarna att söka sig högerut eller vänsterut?
– Det beror i väldigt hög grad på vilken sorts ekonomisk kris vi får efter det här. Blir den mycket djup och utdragen kan man tänka sig att det kommer att leda till en vänstersväng. Blir den kortvarig och inte jättedjup, då blir det snarare tvärtom, säger Johannes Lindvall.
Han påpekar dock att han studerar ekonomiska kriser, och att coronakrisen innebär ytterligare en dimension.
Före coronakrisen var frågan om ekonomi stendöd, enligt Johan Martinsson vid Göteborgs universitet. Väljarna har istället hållit invandring, liksom brott och straff högt, vilket har gynnat SD.
Men i och med pandemins slag mot ekonomin ser han framför sig att ekonomi, arbetslöshet och välfärd - de klassiska frågorna M och S kivades om på 90-talet – åter blir viktiga när svenskarna lägger sin röst, medan invandring, och brott och straff, åtminstone tillfälligt, hamnar lite mer i skymundan.
Vinnarna kan bli S och M, medan SD riskerar att tappa väljare.
– Jag kan inte riktigt se hur SD ska lyckas hålla kvar den här tillväxten och de höga opinionssiffrorna de haft nu. De får ingen centrumplats i diskussionerna längre.
Samtidigt kan invandringspolitiken ändå hamna ungefär där SD vill ha den, enligt Johan Martinsson.
– Jag har väldigt svårt att se att det här skulle leda till en generösare flyktingopinion igen, för resurserna kommer ju att minska. Jag tror att många hårda prioriteringar tvingas fram, för att kunna ha kvar mer av välfärdsstaten.
Fotnot: Lina M Eriksson är även kommunpolitiker för Centerpartiet i Göteborg.
Hur den valavgörande medelklassen, väljarna i mitten, drabbas av krisen påverkar vilka som vinner och förlorar.
Gör man som alla andra gör drabbas man lite mindre hårt. Så det kan bå bli en större vinst om det går bra.
Johan Martinsson