Från fot­bolls­li­ra­re till glass­kung

Göteborgs-Posten - - Sport - Fred­rik Janlind fred­rik.janlind@gp.se

Hå­kan Mild, 48, nåd­de top­pen in­om fot­bol­lens värld men läm­na­de den sam­ma när mo­ti­va­tio­nen tröt. I stäl­let gav han sig in i glass­bran­schen där han till­sam­mans med hust­run, Ka­ta­ri­na, byggt upp ett mång­mil­jon­fö­re­tag. – Det är en täv­ling i det ock­så även om det in­te är på sam­ma sätt som i fot­bol­len, sä­ger han.

Fot­bolls­kar­riä­ren tog Hå­kan Mild till VM-brons 1994, ut­land­s­ä­ven­tyr och näs­tan 20 år som spe­la­re i IFK Gö­te­borg. Ef­ter kar­riä­ren blev han sport­chef i klub­ben men se­dan sök­te han sig bort från fot­bol­len – och bör­ja­de i stäl­let job­ba med glass.

Mild och hust­run Ka­ta­ri­na Gustafs­son köp­te Le­jo­net&Björ­nen som gått i kon­kurs 2008, och fick fö­re­ta­get på föt­ter igen. Un­der 2018 om­sat­te glass­fö­re­ta­get drygt 35 mil­jo­ner kro­nor.

An­led­ning­en till att pa­ret köp­te fö­re­ta­get var in­te att Hå­kan Mild var sär­skilt bra på glass. Det hand­la­de sna­ra­re om att Ka­ta­ri­na ha­de kun­ska­pen om den.

– Hon kom­mer ifrån dag­lig­va­ru­han­deln och har va­rit pro­dukt­chef på Löf­bergs Li­la och kan bran­schen. Men jag är ock­så med på ett hörn. I dag har jag pac­kat glas­sar och på det sista har jag kört på gans­ka bra, sä­ger Hå­kan Mild.

Har du fått ta fram nå­gon egen glass än­nu?

– Jag får in­te va­ra med för myc­ket där ... det är fru­gan och glass­mäs­ta­ren som skö­ter det. Men det är klart jag har öns­ke­mål och så. De fles­ta idéer är dock svå­ra att ge­nom­fö­ra om man ska gö­ra glas­sen på äk­ta vis. Som va­då?

– Jag gil­lar pä­ron. Men det är jät­tesvårt att gö­ra pä­ronglass ut­an mas­sa aro­mer och fär­gäm­nen och så. Ser du en pä­ronglass som är grön ... ja, då är det and­ra sa­ker som gjort den grön.

Se­dan fot­bolls­kar­riä­ren tog slut har Mild va­rit sport­chef i IFK Gö­te­borg, ex­pert för Ra­di­ospor­ten, de­lä­ga­re i en re­stau­rang i Troll­hät­tan och ett be­man­nings­bo­lag. Utö­ver de upp­dra­gen sit­ter Hå­kan Mild även i fle­ra oli­ka bo­lags­sty­rel­ser.

Van­ligt­vis ar­be­tar Mild un­ge­fär tre da­gar i vec­kan med det han kal­lar en­kelt nog kal­lar för ”glas­sen”. Men i och med co­ro­nakri­sen har dock ti­den som han läg­ger på fö­re­ta­get ökat.

Hur mär­ker ni av kri­sen?

– Det vi mär­ker mest är för­sälj­ning­en till gros­sis­ter, re­stau­rang­er och ho­tell. Där är det en stor skill­nad. Hur stor lär vi mär­ka li­te se­na­re. Men nå­gon kris är det in­te, det skul­le jag in­te sä­ga. Vi säl­jer på till dag­lig­va­ru­han­deln och där går det jät­te­bra.

– Vi kri­gar på och det har fun­ge­rat bra. Där ska min fru och al­la med­ar­be­ta­re ha stor cred. Det är en tuff bransch, som al­la bran­scher är i och för sig, sä­ger han.

– Det vet­te fan ... man har det rätt så bra som fot­bolls­spe­la­re ock­så. Till­hör man det öv­re skik­tet i en all­svensk klubb så tjä­nar man bra. Sen går det in­te att jäm­fö­ra med lö­ner­na som är i dag när man spe­lar ut­om­lands. Det är som natt och dag. Men vi i 94-gäng­et tjä­na­de ju klart bätt­re än de i 78-gäng­et.

Var du eko­no­miskt hem­ma ef­ter att du slu­ta­de spe­la? Be­hö­ver du job­ba?

– Det be­ror väl på hur du väl­jer att för­val­ta di­na stå­lar ... jag tror in­te att nå­gon in­te vill ha nå­got att gö­ra. Al­la vill va­ra med, på­ver­ka och gö­ra sa­ker. De fles­ta jag kän­ner gil­lar att ha ett sam­man­hang och en grupp att gå till, det där lil­la la­get. Sen kanske jag in­te är li­ka duk­tig på det här som på att spe­la fot­boll. Men man får se till att gö­ra det till nå­got bra. Vad är det som dri­ver dig nu?

– Jag gil­lar af­fä­rer. Det är en täv­ling i det ock­så även om det in­te på sam­ma sätt som i fot­bol­len. Visst, det är en enorm kon­kur­rens i ar­bets­li­vet men jag får in­te ut­lopp för sam­ma sa­ker. Ad­re­na­li­net och den där po­si­ti­va ag­gres­si­vi­te­ten får man ju in­te ut läng­re. Det är en jäk­la skill­nad på att va­ra eli­tid­rot­ta­re och le­va med det där dyg­net runt och det här.

Hans egen spe­lar­kar­riär bör­ja­de på all­var re­dan 1988 i IFK Gö­te­borg. Det skul­le drö­ja än­da fram till 2005 in­nan det var fär­dig­spe­lat – i sam­ma klubb där det en gång star­ta­de för Hå­kan Mild. Nå­gon stör­re sak­nad av fot­bolls­li­vet har han dock in­te.

– Jag var le­da­re i näs­tan nio år i IFK och var spe­la­re i drygt 19 år. Visst, det är fan­tas­tiskt med fot­boll men jag kän­de att jag vil­le gö­ra nå­got an­nat. Jag är upp­växt med att det är vin­na som gäl­ler och den vil­jan att vin­na och gö­ra allt som krävs kom­mer jag all­tid att ha. Det är klart jag kan sak­na vis­sa bi­tar men det är klart myc­ket mju­ka­re i dag än vad det var då, sä­ger han. Det är för mjukt för din del?

– Krav­stäl­lan är in­te på sam­ma ni­vå. Det är den in­te. Det är in­te li­ka hårt som då, vi var myc­ket tuf­fa­re mot varand­ra förr och jag sä­ger in­te att det är rätt el­ler fel. Jag kom­mer all­tid att ha ex­tremt myc­ket käns­lor och åsik­ter om fot­boll och IFK i syn­ner­het. Jag var där un­der en så stor del av mitt liv och har fost­rats av så många oli­ka män­ni­skor.

” Jag gil­lar af­fä­rer. Det är en täv­ling i det ock­så även om det in­te är på sam­ma sätt som i fot­bol­len. Visst, det är en enorm kon­kur­rens i ar­bets­li­vet men jag får in­te ut­lopp för sam­ma sa­ker. Ad­re­na­li­net och den där po­si­ti­va ag­gres­si­vi­te­ten får man ju in­te ut läng­re. Hå­kan Mild

Ar­kiv­bild: Jo­han­na Lund­berg

Se­dan fot­bolls­kar­riä­ren var över har Hå­kan Mild bland an­nat va­rit sport­chef i IFK Gö­te­borg och ex­pert för Ra­di­ospor­ten.

Ar­kiv­bild: Mat­hi­as Ber­g­eld

Hå­kan Mild har dykt upp i le­gen­dar­mat­cher se­dan spe­lar­kar­riä­ren tog slut.

Bild: Pri­vat

Tjä­nar du bätt­re som glass­för­säl­ja­re än du gjor­de un­der spe­lar­kar­riä­ren?

Ar­kiv­bild: Va­le­ria Wit­ters

Hå­kan Mild un­der VM-brons­mat­chen mot Bul­ga­ri­en 1994.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.