RIK-legendaren ser inte någon ny storhetstid
Fredrik Pettersson, 38, var med i laget som dansade hem SM-guldet 2003. Att klubben i hans hjärta ska nå samma höjder igen finner han osannolikt. – RIK får nog acceptera rollen som utbildare, säger ”Fiskarn” som är den spelare som har gjort flest matcher för klubben genom tiderna.
1999-2013 representerade Fredrik Pettersson Redbergslids IK. Det slutade med totalt tre SM-titlar för kantspelaren som var klubben trogen hela sin karriär och är den i RIK:s historia som har spelat flest matcher för de vita eleganterna. Dessutom är Pettersson med sina 1181 fullträffar mesta mästarnas näst bästa målskytt genom tiderna.
17 år efter att det som blev hans sista, och RIK:s senaste, SM-guld blickar han tillbaka på en storslagen tid.
– Det blev tre guld inom loppet av fyra år där för mig. Det var så sjukt hur mycket RIK vann då. Jag var mellan 18-23 och det blev ens vardag att gulden trillade in. På ett sätt var det lite tråkigt att vinna allt direkt, för sen blev det inte mer, säger Fredrik Pettersson och skrattar.
Det var precis så det blev. Under de återstående tio åren som Pettersson tillbringade i Redbergslid kammade han och klubben noll. Därför blir han också lite extra nostalgisk när han tänker tillbaka på åren i början av 2000-talet.
2003 blev inte bara SM-guld utan det var också året då RIK gick hela vägen till final i Cupvinnarcupen. En avgörande match som förvisso förlorades mot spanska Ciudad Real, men på vägen skickade svenskarna ut flera tungviktare. Bland andra tyska TBV Lemgo.
– Jag är kompis med Jasmin (Zuta) och han sitter och lägger upp gamla matcher på Youtube nu, han verkar ha lite tråkigt. Det var lite komiskt, jag satt faktiskt precis och kollade på matchen mot Lemgo förut. De var bäst i Tyskland då – och vi slog ut dem. Det är otroligt.
”Fiskarn” tycker att det säger något om vilken kvalitet Redbergslids IK höll på den tiden. Att klubben ska nå tillbaka till gamla fornstora dagar har han svårt att se hända.
– Det känns inte som att svensk handboll är i närheten av att komma dit igen. Handbollsligan är inte så vass alltså.
Han tycker att det finns enskilda spelare som håller hög kvalitet och väljer att lyfta fram Jonathan Carlsbogård som för ett par säsonger dominerade i RIK och sedan flyttade till Tyskland. Men problematiken menar Pettersson ligger i att spelarna lämnar Sverige för tidigt. De svenska klubbarna hinner inte bygga någonting långsiktigt.
– Det känns som att RIK får acceptera rollen som en utbildare. Det är något annat än att vara en toppklubb i Europa, vilket var det som var målet då, men det går inte riktigt att ha det så längre, och det behöver man inte heller, tänker jag. Det finns andra sätt att bedriva bra verksamhet på.
Att RIK hela tiden ökar sin omfattning när det kommer till breddoch ungdomsverksamhet är något
Pettersson tycker värmer.
– Det är superroligt. Det finns ett annat värde för samhället när man är stark där. Det gör mig verkligen glad.
Han menar också att det någonstans var det som lade grunden för att Redbergslid under hela 1990och början av 2000-talet kunde tokdominera svensk handboll. Visst, det var en del dyra inköp och stora stjärnor som hämtades in, men också många egna produkter som slog sig fram.
– RIK har alltid varit bra på att fostra spelare och utbilda spelare, de är de än i dag, men problemet är som sagt att de inte får behålla de här spelarna nu längre. Då hade de möjlighet att utveckla dem. Det värvades in spetskompetens, men samtidigt behöll man sina egna, och fick kontinuitet i det. Se på en sådan som Martin Boquist, enligt min åsikt var han som allra bäst sista åren i RIK. Då var han som mest färdig spelare. Han snittade 10-12 mål per match i Cupvinnarcupen – mot de bästa lagen i världen.
Trots den sportsliga framgången tycker Pettersson det är viktigt att komma ihåg att allt ändå inte var guld och gröna skogar under storhetstiden.
– Det var tragiskt också, det som hände på vägen. Europaäventyren, Champions League och Cupvinnarcupen kostade massa pengar. Det blev ekonomiska problem, rättegång med Martin Frändesjö. Det kostade ännu mer pengar. Klubben blev åderlåten på pengar, vilket gjorde att vi inte kunde behålla den höga kompetensen på spelare.
– Säg att jag tjänade 20 000 kronor i månaden och då var jag lågt betald. Jag fick gå ner till 12 00013 000 för att klubben skulle klara det. Vilka blev kvar då? Det var väl några av oss yngre. Det var många
som drog eller fick andra erbjudanden. Klubben fick börja om. Det blev ett helt annat tänk kring vilken verksamhet som skulle bedrivas. Plånboken styr.
Du tror inget svenskt lag når Europatoppen igen, men tror du RIK nationellt kan bli en storklubb igen?
– Jag hoppas. Men för att bli det så måste man få behålla spelare på längre sikt, för att få ut maximalt av dem. Ska du vinna SM-guld behöver du en grupp av spelarna som verkligen gör det tillsammans. När jag tittar på RIK de senaste åren så finns det guldkorn i truppen, men det är rätt stor spridning. Det finns fortfarande en hög högstanivå, men en klart lägre lägstanivå. Tittar du på laget vi hade 2003, den lägstanivån var såpass hög på alla positioner och det är oftast det som krävs för att man ska lyckas.
” Det blev tre guld inom loppet av fyra år där för mig. Det var så sjukt hur mycket RIK vann då. Fredrik Pettersson