Hon hjälper synskadade att hitta en perfekt hund

I morgon är det ledarhundens dag. Det uppmärksammar vi med ett samtal med Carin Sandersnäs som utbildat ledarhundar för synskadade i mer än 20 år.

Carin Sandersnäs letar för att hitta den perfekta valpen. Hon har utbildat ledarhundar för synskadade i mer än 20 år. I dag är det ledarhundens dag.

Med sitt företag Göta hund ingår Carin Sandersnäs i Assistanshundskolan. Det är tre olika företag runt om i landet som utbildar ledarhundar och andra assistanshundar. Med 20 år i branschen har Carin blivit en av landets mest erfarna inom sitt område och vet vilka hundar som passar för uppgiften.

– En ledarhund måste ha ett gott bildminne. Den måste komma ihåg vägar och miljöer och hur föremål är placerade. Men det viktigaste av allt är att det är en hund som är trygg i alla miljöer. Labradorer har i allmänhet de egenskaperna och passar därför väldigt bra som ledarhundar.

Vi sitter i köket hemma hos Carin på Gamla Särövägen i Kullavik. Labradorerna Smulan, Perry och Svante ligger under köksbordet medan vi pratar om ledarhundsutbildning och om hundens betydelse för den som behöver den som hjälpmedel.

Att hitta den perfekta valpen att utbilda till ledarhund är ett arbete som hon ägnat sig åt i många år. Det börjar redan med att se ut föräldrar med bra egenskaper. Det måste vara ett bra material. Därför föder hon själv upp de hundar som hon utbildar och placerar sedan ut valparna hos fodervärdar innan utbildningen börjar när hunden är drygt ett år gammal.

Hos fodervärden socialiseras hunden, lär sig enklare lydnad och vänjer sig vid olika miljöer. Sedan genomförs ett lämplighetstest för att se att hunden har de egenskaper som krävs för att bli ledarhund.

Hon återkommer till hur viktigt det är att hunden är trygg och att den inte påverkas av höga ljud som skott eller åska. Klarar hunden testet så påbörjas utbildningen några veckor senare. Utbildningen består av fyra delar. Första steget är landsvägskörning.

– Man lär då hunden att gå vid vänster kant i vägrenen utan att den påverkas av tung trafik eller andra yttre störningar. Nästa steg kallas stadskörning. Då lär sig hunden att markera till exempel trottoarkanter och lyktstolpar.

I tredje delen av utbildningen går hunden hinderbanor där den lär sig att väja för hinder, till exempel hur den ska göra vid ett vägarbete eller om andra hinder dyker upp som den måste väja för. I den här fasen får de också lära sig kroppsuppfattning. Hur stor och lång är föraren? Är en passage tillräckligt hög och bred för att föraren ska kunna passera tillsammans med hunden? Den lär sig att tänka framåt och fatta egna beslut.

– Det sista momentet är lydnadsprov. Då ska hunden kunna ligga still och apportera, till exempel. Och så testar man hunden för att se att den inte är skotträdd. Den ska vara stabil och trygg i alla miljöer och inte påverkas av höga ljud som skott eller åska.

Carin söker hundar med friska och mentalt stabila linjer, vilket inte är det samma som att vara en hund med fina utställningsmeriter. De valpar som inte håller måttet säljs eller får stanna kvar hos sina fodervärdar. Ibland kan en hund med annan bakgrund och andra erfarenheter visa sig vara perfekt för uppgiften.

– Svante köpte jag av en kvinna som hörde av sig och undrade om jag kunde ta hand om honom. Jag brukar inte göra så annars men jag gav honom en chans och det visade sig att han har precis rätt egenskaper. Nu håller jag på och utbildar honom.

Carin har ett förflutet på Hundskolan i Sollefteå där hon började som assistent. Själv utbildade hon sig till ledarhundsdressör under senare delen av 1990-talet. Efter fullgjord utbildning arbetade hon kvar i Sollefteå fram till 2002 då hon startade sitt eget företag och sålde sin första ledarhund. Men vurmen för hundar började långt tidigare.

– Jag var tre år när jag stod vid djurhyllan i affären, när mamma handlade, och valde ut hundgrejer som jag skulle köpa när jag fick en egen hund. Redan då bestämde jag mig för att jag skulle arbeta med hundar. Vi bodde granne med en kennel så jag kom tidigt i kontakt med hundar och hjälpte till att gå ut och rasta dem.

När hon fyllde 18 köpte hon sin första hund: en boxer. Sedan har det som sagt rullat på. I dag utbildar Carin cirka sju ledarhundar om året på uppdrag av SRF (Synskadades Riksförbund). Hon poängterar att ledarhunden är ett hjälpmedel för att den som är synskadad ska kunna förflytta sig utomhus. Hemma är ledarhunden som vilken familjehund som helst.

Det roliga med arbetet, förutom att kunna försörja sig på sitt intresse, är att se hur hund och förare utvecklas och att en ledarhund eller en assistanshund verkligen kan göra skillnad för den som får en. Den som blir beviljad en ledarhund får den gratis eftersom den är klassad som ett hjälpmedel. Den som behöver en assistanshund får däremot bekosta både hunden och utbildningen själv. Carin utbildar främst ledarhundar men hon har också utbildat flera hundar vars uppgift är att främja psykisk hälsa i familjer där barn mått dåligt och varit hemmasittare.

– Innan assistanshunden flyttat in gick barnen knappt ut från sina rum och hade mycket svårt med sociala kontakter. Efter att hunden anlänt har alla dessa barn utvecklats socialt. De får lättare att uttrycka känslor. En pojke sa helt plötsligt för första gången till föräldrarnas stora förvåning ”Jag älskar dig”. Budskapet var riktat till hunden.

Ledarhundens dag firar Carin som hon brukar. Det vill säga hundarna fått något extra gott och under dagen drar hon sitt strå till stacken för att uppmärksamma ledarhundens betydelse.

– Då är jag och några andra hundutbildare ute på stan med våra hundar och informerar och delar ut flygblad. Det brukar väcka en del uppmärksamhet.

Det viktigaste av allt är att det är en hund som är trygg i alla miljöer