Seglargymnasiet hemma efter 20 extra havsdygn
Nyheter: En hastigt stängd USAgräns tvingade 44 elever från Öckerö seglargymnasium till en spontan seglats hem igen över Atlanten. I går återvände de – efter 79 dagar på resande fot.
En hastigt nedstängd USAgräns tvingade 44 elever från Öckerö Seglargymnasium till 20 extra havsdygn och en spontan seglats över Atlanten. På tisdagen återvände avgångseleverna till Sverige – efter 79 dagar på resande fot. – Det största äventyret i mitt liv, säger Matilda Eriksson.
Det blir inte alltid som man tänkt sig. Det gäller även – och kanske framför allt – samhällseleverna på Öckerös seglargymnasium. 9 februari flög gruppen ihop med läraren Anne-Li Olsén från Göteborg till Miami i syfte att under 35 sjödagar segla den tremastade barken T/S Gunilla i Karibien.
Sedan skulle de vända hemåt. Det blev inte riktigt så.
17 mars klev Öckeröeleverna ombord på båten i Progreso (Mexiko) som via Tampa skulle föra dem till Miami för avlösning och en avslutande flygresa hem till Sverige.
Just då beslöt USA:s president Donald Trump att stänga den amerikanska gränsen av risk för smittspridning av covid-19.
Det ändrade alla planer. Andraårseleverna, som skulle avlösa, kunde inte ta sig dit – och fartyget saknade besättning som kunde ta henne hem.
– Vi var inte riktigt välkomna på grund av situationen med corona, säger enda läraren ombord, Anne-Lie Olsén.
Efter överläggning och rederibeslut byttes den välförtjänta flygresan för de 44 studenterna mot en äventyrlig Atlantseglats, utan egentliga förberedelser.
Och i stället för luftburen hemkomst 8 april återvände skolkamraterna nästan tre veckor senare båtledes först på tisdagsförmiddagen.
– Det har funnits jobbiga stunder där eleverna har gråtit, jag har gråtit, men vi har också skrattat väldigt mycket och jag hittar inte superlativ nog för att beskriva hur fantastiska de har varit, säger läraren Anne-Lie Olsén.
Efter 42 raka dagar till havs angjordes ett Öckerö som vid utresa saknade erfarenhet av det nya coronaviruset, men som samhället i övrigt numer lyder under Folkhälsomyndighetens rekommendationer.
– Vi vet ju inte ens hur man handlar på Ica, säger läraren Anne-Lie Olsén.
Rektorn Stefan Carmesund gladdes med de hemkomna, men led med andraklassarna, de som inte fick komma iväg.
– Vi hoppas kunna segla nästa år, förutsatt att coronapandemin lagt sig lite då, och planerar att runda Island och segla upp mot Polcirkeln, säger han.
Mottagningen delades upp i tre för att inte överskrida gränsen om 50 personer på en och samma plats.
– Total lycka blandat med lite sorg. Det blir jättesvårt att lämna eleverna, samtidigt som man längtar efter att få krama sin egen familj, säger Anne-Lie Olsén.
I tider av distansstudier har hon kunnat skatta sig lycklig.
– Jag har varit nästan den enda gymnasieläraren i Sverige som har fått hänga med mina elever, säger Anne-Lie Olsén.
Hemresan gick från Progreso i Mexiko, via Havanna på Kuba, söder om Florida och sedan upp till Bermuda och förbi Azorerna.
– Vi stannade för bunkring två gånger, på Bahamas och i Azorerna, men fick inte gå i land på grund av coronarisken, säger eleven Matilda Eriksson.
Därifrån fortsatte färden mot Portugal, upp mot Biscayabukten, genom Engelska kanalen och mot slutdestinationen Öckerö. Totalt avlades cirka 6 000 sjömil.
Tiden ombord har ägnats åt studier, däckstjänst och sömn i fyratimmarspass där Anne-Lie Olsén har tagit rollen som nyhetsrapportör och hjälpt till med ansökningar till högskola och universitet samt inlämnande av deklarationer.
Besättningen bestod av en kapten, två styrmän, tre vaktledare, två kockar och en maskinist, bås och sjukvårdare.
– De kommer hem till annat land, de har aldrig varit i ett land där det har varit avstängt för corona, de är inte medvetna om hur saker har förändrats, säger rektorn Stefan Carmesund.
Hur hanterar man de utmaningar 20 extra dagar till havs innebär? Läraren Anne-Lie Olsén funderar kring det.
– Vi bestämde oss i Progreso att ta det efterhand. Vi var också ganska noga med att inte prata om hela sjöbenet, utan ta det i etapper.
Matilda Eriksson menar att seglatsen har fungerat mycket väl.
– Det finns inte många människor som man skulle kunna tänka sig att vara med på en så liten yta så länge. Det känns som ett riktigt bra team. Det har dessutom gått fruktansvärt fort, säger hon.
Vad framför allt har ni lärt er?
– Jag skulle säga tålamod, lyssna och ha respekt för varandra, men också att vara lugn. Man lärde sig verkligen att ta dag för dag.