Roland Utbult hemma igen: ”Jag var nära att dö”
Riksdagsledamoten Roland Utbult (KD) från Öckerö är hemma igen efter att ha legat inlagd, svårt sjuk i covid-19. Under en period var läget osäkert och vänner i hela Norden samlades i förbön. – Jag är tacksam att jag fått återvända till livet, säger han.
I en vecka har han varit hemma igen, efter att ha legat utslagen i hemmet i en vecka och sedan tre veckor på Karolinska, som DN tidigare berättat.
– Jag mår bra, men jag har en bra bit kvar innan jag är i gammal god form. Jag var faktiskt ute och cyklade en sväng i går för första gången, men jag blev nästan lite chockad över hur dålig kondition jag hade, säger han.
Att det skulle sluta så lyckligt var inte självklart och tiden på sjukhuset har fått Roland Utbult, 68, att reflektera över livet. Och döden.
Han säger att han insett att han var dåligt förberedd såväl praktiskt, själsligt som andligt.
– Vi ska ju ändå alla dö, men vi försöker hålla det ifrån oss. När man ligger där och inte vet hur det ska gå är det en annan sak. Det står
”Tänk på döden” på kyrkportaler i Bohuslän. Det låter ju väldigt negativt, men jag tycker att det är viktigt att reflektera över syftet med livet men också vad som händer när jag dör.
Den 12 mars var det fiskeridebatt i riksdagen. Roland Utbult skötte debatten för Kristdemokraterna.
– Jag har ju fiske i blodet så det är min fråga.
Efter debatten reagerade han på hur trött han var. Ovanligt trött. Ett par dagar senare kom beskedet att de skulle jobba hemifrån och det gick bra under en veckan, men sedan kände Roland Utbult hur han blev allt sämre.
– Det smög sig på. Jag trodde inte att det var corona förrän de på sjukhuset talade om att det var det.
Efter en vecka då han mer eller mindre var sängliggande i hemmet ringde hans hustru Marie till sjukvårdsupplysningen. Det slutade med att en ambulans kom och hämtade honom.
Det var den 27 mars och inne på Karolinska fortsatte läget att förvärras.
– Jag var nära att dö. Roland Utbult säger att hans kristna tro kom att betyda mycket då det var som mest kritiskt. Inte minst blev han stärkt av många kristna vänner bad för honom.
– Det var många, både kända och okända, som bad för mig. I hela Norden. När jag ringde hem den 1 april och sa att det vänt så upplevde jag att alla de här bönerna gett resultat – tillsammans förstås med en fantastisk vård. Men det hade stor betydelse för mig.
Hur kändes det?
– Jag upplevde att det värmde och påverkade mitt tillfrisknande. Det var också många andra som hörde av sig med varma tankar – kulturministern, talmannen, KD-gruppen och andra kollegor.
Det var också väldigt betydelsefullt.
Han säger att han känner starkt för dem som hamnar i den här situationen han själv varit i och alla de som förlorat nära och kära.
– Vem som helst kan hamna i den här situationen. Det small bara till – och så låg jag där. Jag var rädd flera gånger. Det som hjälpte mig då var att människor skickade bibelord. Men jag var samtidigt väldigt utelämnad, jag var inte helt förberedd. Jag kände att jag inte var färdig med livet.
” Vem som helst kan hamna i den här situationen. Det small bara till – och så låg jag där. Jag var rädd flera gånger.
När det var som värst fick han 10 liter syrgas per minut genom slangar in i näsan. Efterhand kunde det trappas ned, så han klarade sig på egen hand.
Den 17 april fick han komma hem igen.
Hur är det nu?
– Det är inte så att jag hoppar omkring. Men att konditionen är borta är resultatet av fyra veckors sängliggande, så det kommer nog ta någon månad innan den kommer tillbaka. Men viruset ska vara borta ur kroppen. Jag upplever att det går åt rätt håll.