Ame­ri­ca Ve­ra-Za­va­la:

Göteborgs-Posten - - Kultur & Sport - Ame­ri­ca Ve­ra-Za­va­la kul­tur@gp.se

Jag tyc­ker det är här­ligt med al­la oli­ka sätt att häl­sa. När jag var li­ten (på 1980ta­let) sa de all­ra fles­ta ur­svens­kar i byn Frits­la där jag bod­de hej.

Vil­ken är din all­de­les eg­na spe­ci­el­la co­ro­na­häls­ning? En av mi­na vän­ner häl­sar ge­nom att kra­ma om sig själv två gång­er, ibland fle­ra gång­er om hen är ex­tra en­tu­si­as­tisk. Jag har sett många män häl­sa med arm­bå­gar­na, det ver­kar va­ra nå­got som pas­sar dem. Mi­na barn mö­ter si­na lä­ra­re var­je mor­gon med föt­ter­na. En häls­ning som känns li­te Gang­nam-sty­le. Jag har sett fot­bolls­spe­la­ren Lu­is Su­a­rez gö­ra en avan­ce­rad form av den­na häls­ning med sin dot­ter – på Instagram såklart.

En del vin­kar. And­ra gör yo­gi-häls­ning­en som egent­li­gen är ett tack – na­mas­te. Den lik­nar den thai­länds­ka häls­ning­en som de svens­ka tu­ris­ter­na äls­kar att gö­ra. Hän­der­na som förs sam­man fram­för brös­tet.

Jag häl­sar ge­nom att läg­ga hög­ra han­den på hjär­tat och nic­ka li­te lätt med hu­vu­det. Of­ta ler jag till rö­rel­sen. Jag skul­le in­te sä­ga att det är en mus­limsk häls­ning men det är många mus­li­mer som häl­sar så. In­te minst har häls­ning­en upp­märk­sam­mats i kraf­tig ne­ga­tiv be­mär­kel­se när handskak­nings­de­bat­ter ra­sat. Det har all­tid gällt mus­li­mer som sägs väg­ra an­pas­sa sig till det ”svens­ka” sät­tet att häl­sa.

Den förs­ta sto­ra handskak­nings­de­bat­ten kom ef­ter att tje­jer­na i ”Ha­lal-tv”, ett myc­ket kon­tro­ver­si­ellt tv-pro­gram, in­te tog Carl Ha­mil­ton i hand när de skul­le in­ter­vjua ho­nom. Han re­a­ge­ra­de med ur­sin­ne. And­ra häng­de på. Det blev lynch­stäm­ning. Pro­gram­met skul­le be­gra­vas. Myc­ket likt det som hän­de åt­ta år se­na­re då en re­por­ter på TV4 in­te kla­ra­de av att häl­sa på en mil­jö­par­tist på nå­got an­nat sätt än det hon be­stämt var det rät­ta. Po­li­ti­kern skul­le nu för­dri­vas från svensk of­fent­lig­het. Allt för en li­ten häls­ning.

En per­son som ald­rig tap­pa­de om­dö­met (och vars råd jag sak­nar myc­ket) är Magdalena Rib­bing. I en DN-in­ter­vju om ”Ha­lal-tv” som lig­ger på Youtu­be sva­rar hon på jour­na­lis­tens täm­li­gen kor­ka­de och in­si­nu­an­ta frå­gor ge­nom att vi­sa att det går all­de­les ut­märkt att häl­sa på and­ra sätt. Så läg­ger hon hög­ra han­den på hjär­tat och ger re­por­tern ett li­tet le­en­de.

Sist de­bat­ten ra­sa­de gick det så långt att själ­vas­te stats­mi­nis­ter

Ste­fan Löfven, han som nu står i tv var och varan­nan dag och upp­ma­nar oss att hål­la av­stånd, in­te häl­sa, in­te kra­mas, då gick ut och sa: ”I Sve­ri­ge häl­sar man på varand­ra. Man tar bå­de kvin­nor och män i han­den.” Stats­mi­nis­tern sa då ock­så (april 2016) att det in­te går att ha för­tro­en­de­upp­drag i So­ci­al­de­mo­kra­tis­ka Ar­be­ta­re­par­ti­et om man in­te tar kvin­nor i hand.

Jag tyc­ker det är här­ligt med al­la oli­ka sätt att häl­sa. När jag var li­ten (på 1980-ta­let) sa de all­ra fles­ta ur­svens­kar i byn Frits­la där jag bod­de hej. Det var häls­ning­en: hej!

I de la­ti­na­me­ri­kans­ka ex­il­kret­sar­na där jag del­vis ha­de vux­it upp pus­sa­des vi på kin­den. När mi­na bäs­ti­sar från min förs­ta upp­växtort Fisk­sät­ra bör­ja­de på den fi­na sam­sko­lan i Salt­sjö­ba­den la de sig till med att ska­ka hand. Nu­för­ti­den ska al­la kra­mas vil­ket känns li­te konst­lat i vårt land där så många egent­li­gen är nöj­da med att hål­la ett visst av­stånd. Kanske kom­mer vi i post co­ro­na­ti­den få häl­sa som vi vill.

Nu­för­ti­den ska al­la kra­mas vil­ket känns li­te konst­lat i vårt land där så många egent­li­gen är nöj­da med att hål­la ett visst av­stånd

Ar­kiv­bild: Hen­rik Björns­son

So­ci­al­de­mo­kra­ter­nas Ste­fan Löfven häl­sar på Lis­beth Pal­me med ett hjärt­ligt dub­bel­fat­tat handslag.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.