En ödslig resa över havet till Danmark
Stena Line trafikerar fortfarande färjelinjen mellan Göteborg och Fredrikshamn – men för personal och resande är verkligheten en helt annan än de är vana vid. ”Det känns som att komma till ett spökskepp”, säger en av passagerarna som GP träffar ombord under resan.
Danmark har infört hårda gränskontroller och UD avråder från icke-nödvändiga resor till alla länder. Men färjelinjen mellan Göteborg och Fredrikshamn trafikeras alltjämt frekvent av Stena Line. GP följde med på en Danmarksresa under coronapandemin.
Musiken i Danmarksterminalens högtalarsystem gör att det inte är helt tyst. I stället för att ett hundratal personer går ombord via landgången, är det den här morgonturen med Stena Jutlandica bara en handfull gående passagerare. Vissa avgångar har det inte varit några alls.
Camilla Hamberg, assisterande servicechef, och Petra Näsholm, supervisor på färjans restaurangdel, välkomnar två fiskare från Falkenberg.
Denise Snazel, med hunden Mika, går också ombord. Hon ska hem till Läsö, efter att ha spenderat några veckor hos sin man som bor i Göteborg.
– Det känns som att komma till ett spökskepp, säger hon.
Lastbilschaufförerna, ungefär 30 till antalet, går direkt från bildäck till bufférestaurangen i färjans för, i stället för den restaurang de brukar ha för sig själva i akterdelen.
Frukosten serveras men i stället för att plocka bröd, korvar och äggröra från en buffé, lägger personal upp den på tallrikar bakom buffévagnarna vars öppningar mot kunderna är täckta av plastfolie.
Trots att vartannat bord i restaurangen är avspärrat med gulsvart tejp är det långt ifrån fullt. För ett par månader sedan hade Stena Jutlandica haft dubbla frukostsittningar.
När färjan befinner sig mitt på Kattegatt kan Camilla Hamberg och Petra Näsholm lugnt sitta ner vid ett bord i lokalen.
Hur hade det varit för er om färjan varit full?
Båda skrattar åt tanken. – Ljudvolymen hade varit hög och härlig, det hade sprungit barn häromkring, säger Camilla.
– Folk hade varit arga för att de inte hade fått någon sittplats, så man hade fått hjälpa dem att hitta det, säger Petra.
En efter en har chaufförerna gått upp till sina hytter för att vila, och även om Camilla och Petra säger att de gärna öppnar den nu stängda baren om någon skul
” Före coronan var det fullt nästan varenda gång. Det var så mycket barnfamiljer och annat att man tänkte: ”Jobbar ingen?” Martin Dahlqvist
le vilja det finns inte efterfrågan ombord.
Denise Snazel har köpt sig en kopp kaffe. Fiskarna från Falkenberg, Martin Dahlqvist och Samuel Johansson, har slagit sig ner i färjans loungedel för att vila inför det att de ska börja arbetsveckan på fiskebåten vid den danska västkusten.
– Det är mycket bättre på det viset att det inte är överfullt längre. Allt okynnesåkande har upphört, säger Martin Dahlqvist och skrattar till.
De båda brukar pendla med Danmarksfärjorna veckovis, till arbetet där de fiskar tobis. Det gör att de tillhör den grupp svenskar som har giltigt skäl att komma i land i Danmark, trots att landet infört hårda gränskontroller.
– Före coronan var det fullt nästan varenda gång. Det var så mycket barnfamiljer och annat att man tänkte: ”Jobbar ingen?”.
Den största passagerarfärjan som trafikerar Göteborg-Fredrikshamn, Stena Danica, ligger still vid kajen i Göteborg. Men såväl Stena Jutlandica som Stena Vinga kör alltjämt frekvent.
För även om Stena Line behövt varsla 950 medarbetare i den svenska organisationen om uppsägning, och även sett en knapp minskning av frakten, är de välkända Danmarksfärjorna viktiga för att hålla transporterna i gång.
Trots coronapandemin kan vissa av Stena Jutlandicas turer, framför allt på kvällar, fortfarande vara fullbokade med drygt 100 lastbilar.
Med en ordinarie kapacitet på 1 500 passagerare innebär det ändå att passagerardäcken, där servicepersonalen arbetar, är ödsliga.
På färjorna hade Stena Line redan börjat vidta vissa mindre åtgärder i restaurangerna för att minska risken för smittspridning, men när Danmarks statsminister Mette Frederiksen tog ton på presskonferensen fredagen den 13 mars träffade coronakrisen Stena Line på allvar. Beskedet var att landets gränser skulle stängas.
– Inom loppet av mindre än en vecka hände så extremt mycket för oss. Vi satt redan innan och pratade om planer för hur vi skulle hantera hårdare restriktioner för mathantering och allt. Sedan hände saker som vi inte hade räknat med, säger Camilla Hamberg.
Mikael Johansson, servicechef ombord, berättar om hur en positiv effekt av det hela är att de kan ha en mer personlig kontakt med sina stamkunder: Chaufförer och fiskare, till exempel.
– Deras vardag fortsätter ju också, och det är klart att de är och alltid kommer vara viktiga kunder. Vill man själv ha lite fisk på sin tallrik är det ju bra om någon fiskar den också. Det är en sådan konstig känsla bara.
Spelautomaterna blinkar och låter, men inga mynt klirrar. På soldäck tittar solen fram under en annars molnig dag, men borden är tomma och baren är stängd.
Det enda som skalats upp snarare än ner är hygienrutinerna. Handsprit står utplacerad runtom på fartyget, och städarna torkar av samt desinficerar dörrhandtag, knappar och trappräcken extra frekvent.
I bordershopen hänger reaskyltarna tätt. En ensam kund går omkring och kollar på parfymerna. Doftproverna, som vanligtvis brukar stå framme, har plockats bort.
Reino Estviken går med en trasa och torkar av hyllorna. Hans huvudsakli
ga arbete är egentligen att fylla på dem med varor.
– Det är inte mycket sådant att göra nu. Jag städar en del i stället, på ställen som vi vanligtvis inte städar så mycket.
Han öppnar dörren till det lilla lagerrummet i anslutning till butiken. Därinne står en del osålt påskgodis, men inte så att det är trångt.
– Det är sällan man putsar där uppe på rören, så jag hämtade en stege och har dammsugit på dem, säger han och pekar upp i taket.
I augusti går Reino i pension, 67 år gammal, efter att ha arbetat i 42 år på Stena Line.
– Det närmaste jag kan komma på liknande det här är någon isvinter på slutet av 70-talet. Då var det så mycket is att man körde med båten till Danmark, och sedan stod den där ganska länge innan man körde tillbaka. Det gick bara en tur per dag.
Går det att jämföra?
– Nej det här är ju annorlunda. Det är inget ishinder utan coronavirus. Alla är lite på bakbenen på grund av det.
Stena Jutlandica anlöper till Göteborg igen, efter att ha varit i Fredrikshamn och vänt. Lastbilarna kör av och nya kör ombord.
Tullhunden vid landgången har ett tiotal resenärer att nosa på.
Det närmaste jag kan komma på liknande det här är någon isvinter på slutet av 70-talet
Reino Estviken