Romernas historia ska visas i brons
Kultur: När Hisingsbron är byggd och Västlänken står klar kommer ett konstverk om romers erfarenheter i Göteborg att placeras ut vid Centralstationen.
När Hisingsbron är byggd och Västlänken står klar kommer ett konstverk om romers erfarenheter att placeras ut vid Centralstationen. Tills dess ska verket stå inne på Stadsmuseet. Nu byggs det upp på museets innergård.
Bronset veckar sig som en tygbit, graciöst svävandes i vinden. Plötsligt verkar det ha fryst fast i konturerna av två kortsidor och ett sadeltak. Det långa fladdriga tygstycket har blivit ett hus, eller kanske ett tält. Ett hem, om så bara tillfälligt i vinden.
Under veckan arbetar konstnären Knutte Wester med personer från Göteborg konst för att få den stora bronskonstruktionen på plats. De närmsta åren ska den stå på Stadsmuseets innergård. Men när Västlänken och den nya Bergslagsparken bakom Centralstationen är klar, ska verket få flytta dit.
Området har tidigare varit en mötesplats för romer och där fanns också ett tältläger som vräktes av polisen i mars 1952. Det har också varit en grundpelare i konstverket att skapa just en plats och verket har rent av fått namnet ”Romanoparken
– Sång om en plats”.
Utöver den stora bronskonstruktion, kommer parken att prydas av en bänk, ett vagnshjul och skor lindade i tyg. Även dessa i brons. Men framförallt får platsen ett ljudkonstverk där röster från romska göteborgare kommer fram. Besökare ska kunna skanna en QRkod och lyssna på ljudverket i sin telefon.
I tretton minuter blandas då ett antal berättelser från personer ur de fem romska grupperna i Sverige; svenska, utomnordiska, nyanlända, finska och resandefolket. Från de med rötter som sträcker sig 500 år bak i tiden, till de som nyss kommit.
Berättelserna är minnen och erfarenheter från romer som konstnären Knutte Wester har samlat in under flera års tid genom att slå sig ner vid olika köksbord och lyssna.
– Ju mer jag lyssnade på människors berättelser, desto viktigare kändes konstverket och varje person jag träffade sade att ”du måste också träffa henne eller honom”. De ledde mig vidare.
Det var över fyra år sedan kommunfullmäktige beslutade att ta en miljon kronor ur Charles Felix Lindbergs donationsfond för att
Ur ljudverket ”Romanoparken – Sång om en plats”:
När jag var liten var vårt tält inte var gjort av tältväv
utan det var gjort av vanligt lakanstyg.
Om det regnade fick man inte röra tältduken, då kom vattnet igenom.
På vintern så frös tältduken till is.
Om man satte handen mot den så blev det ett avtryck. Mamma blev arg.
En vinter hade jag inga skor. Mamma rev remsor av tältduken och lindade runt mina fötter. upprätta ett minnesmärke över romernas historia i Göteborg. Sedan dess har vägen varit krokig.
Redan från start tvivlade Knutte Wester eftersom han själv inte har någon koppling till varken romer eller Göteborg. Trots det valde han att börja genomföra intervjuer. Men konstverket växte och plötsligt gick det inte att fortsätta.
– Utan att jag märkte det hade jag passerat en punkt. Det kändes att ju fler perspektiv jag tog in, desto fler hade jag inte tagit in. Jag försökte tillmötesgå alla, men gick helt vilse. Då sade jag upp mig från projektet.
Knutte Wester landade i att det inte fanns en romsk historia utan flera och att det inte gick att göra ett minnesmärke eftersom historierna inte är en specifik händelse.
Det såg ut som att monumentet skulle behöva en ny konstnär. I stället valde man att omformulera uppdraget.
– Det jag hade försökt innan var att få ihop alla bilder, perspektiv och berättelser till en gestaltning. Det kände jag att det kommer jag aldrig lyckas med. Glasskärvorna passade inte ihop.
– Men sen kunde jag ge upp det och tänkte då i stället att det är en plats jag gör. Där kan alla de här berättelserna få finnas även om de inte passar ihop.
Från den 9 maj går det att se verket på Stadsmuseet. Tidigast 2026 kommer det att flytta ut till sin riktiga placering i Bergslagsparken.