Ett lyc­ko­pil­ler på hjul i en tid då allt än­nu kan hän­da

Ton­års­dra­ma Bet­ty Ma­nus: Crys­tal Mo­sel­le Re­gi: Crys­tal Mo­sel­le Med: Rachel­le Vin­berg, De­de Lo­ve­la­ce, Ni­na Mo­ran, Kabri­na ”Moon­be­ar” Adams, Aja­ni Rus­sell. Pre­miär: HBO 1 maj, sex av­snitt ****

Göteborgs-Posten - - Kultur - Ca­ro­li­ne Hai­ner kul­tur@gp.se

En ”Ska­te Bet­ty” är en ned­vär­de­ran­de term som an­vänds om tje­jer som häng­er kring skejt­par­ker. På så vis är ”Bet­ty” en bra ti­tel på en se­rie som hand­lar om fem tje­jer som in­te vill någon­ting an­nat än att skej­ta ifred. Det kanske lå­ter som ett lätt mål men bos­si­ga skejt­kil­lar, ef­ter­trak­ta­de fester och skep­tis­ka för­äld­rar kom­mer i vägen.

För att skej­ta, för­kla­rar Kirt re­dan i se­ri­ens förs­ta av­snitt, är zen. Det är mer en käns­la än en ak­ti­vi­tet. Och ef­ter någ­ra av­snitt av ”Bet­ty” för­står man vad hon me­nar.

Att film­ska­pa­ren Crys­tal

Mo­sel­le ti­di­ga­re job­bat med do­ku­men­tärt fil­man­de (verk­lig­hets­hal­ten i hen­nes mest kän­da ”The Wolf­pack” är fly­tan­de) märks. In­te minst där­för att hon har ama­tör­skå­de­spe­la­re i al­la rol­ler, vil­ket har bå­de för­de­len och nack­de­len att ge äkt­het. Cool­het och själv­käns­la av den grad som des­sa fem ”bet­tys” be­sit­ter är svår att fej­ka. De har den där av­unds­vär­da själv­klar­he­ten som gör att man bå­de vill va­ra dem och hänga med dem.

Som Kirt (Ni­na Mo­ran), ton­årstjejs­ver­sion av ”The Big Le­bowskis” The Du­de, i al­la fall tills hon vitt­rar bråk. Ca­mil­le (Rachel­le Vin­berg) som lär sig den hår­da vägen att en skejtartje­j ald­rig helt pas­sar in i skej­tar­kil­lar­nas klunga. Ja­nay (De­de Lo­ve­la­ce), gäng­ets ener­gi­knip­pe, som går ige­nom en smärt­sam pro­cess när hon får re­da på någon­ting om bäs­ti­sen Do­nald (Ca­leb Eber­hardt). Att al­li­hop går ige­nom en rö­ran­de li­ten per­son­lig ut­veck­ling är im­po­ne­ran­de med tan­ke på att se­ri­en ba­ra be­står av sex halv­tim­mes­långa av­snitt.

Att skå­de­spe­le­ri­et se­dan stund­tals vack­lar är helt okej, det ger som sagt en di­men­sion av äkt­het. Tje­jer­na har up­pen­bart valts i förs­ta hand på grund av sin stil och gu­dom­li­ga skejt­kun­ska­per. En stor del av se­ri­en be­står där­för av snyg­ga pa­no­rama­film­ning­ar av åk­ning­ar längs New Yorks ga­tor. Och det har sin po­äng.

För att skej­ta är li­vet, i al­la fall för des­sa ”bet­tys”, och det är be­fri­an­de att se tje­jer ba­ra va­ra, gö­ra ingen­ting alls och sam­ti­digt le­va fullt ut. Det snyg­ga, do­ku­men­tä­ra fo­tot och se­ri­ens be­hag­li­ga lunk ge­nom ett som­mar­varmt New York gör ”Bet­ty” be­ro­en­de­fram­kal­lan­de. Ja, fak­tiskt till re­na lyc­ko­pill­ret.

Varen­da scen känns

som en flas­h­back till ung­do­men, även om jag själv var­ken skej­ta­de el­ler väx­te upp i New York. Men käns­lan av att allt kan hän­da, att allt som be­ty­der nå­got sker här och nu är än­då igen­känn­bar för al­la som är el­ler nå­gon­sin va­rit ton­å­ring­ar.

Bild: HBO

Att film­ska­pa­ren Crys­tal Mo­sel­le ti­di­ga­re job­bat med do­ku­men­tärt fil­man­de märks. En stor del av se­ri­en be­står av snyg­ga pa­no­rama­film­ning­ar av åk­ning­ar längs New Yorks ga­tor.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.