Här är äldreboendena som har bekräftade fall av covid-19
GP granskar: Kommunens siffror om smittspridningen på äldreboendena har tidigare visat sig vara felaktiga – vilket GP berättat om i en rad artiklar.
I dagens tidning publicerar GP kartan över vilka boenden som har bekräftad smitta – och viruset är spritt över hela Göteborgs stad, från Angered via centrum till Fiskebäck. Samtidigt slår en rad anhöriga larm om brister i hur äldreboenden hanterar det rådande läget. En av dem är Ingrid Wandt, vars mamma Hanna Bergevärn dog på sin 101-årsdag på äldreboendet Otium i Björkekärr.
Deras föräldrar bor på kommunens äldreboenden, men de får inte reda på att coronasmitta har slagit till. Nu larmar anhöriga om bristande information och oro för utebliven vård. När Ingrid Wandt fick reda på att det fanns coronasmitta på hennes mammas äldreboende skulle det inte ens dröja en vecka innan mamman dog. – Jag är rädd att de gamla ligger och plågas isolerade utan anhöriga på äldreboendena, säger Ingrid Wandt.
Det var de gamla och sköra som skulle skyddas. Men medan diskussionerna om huruvida vissa 70-åringar betedde sig som 30-åringar gick varma spreds smitta inom äldreomsorgen, där de allra sköraste finns. Nu har åtminstone hälften av Göteborgs kommunala äldreboenden och en fjärdedel av boendena i extern regi drabbats av covid-19.
Den 5 april var Hanna Bergevärns födelsedag. Men istället för att inleda ett nytt år som 101-åring dog hon. Enligt dödsattesten skedde det i lunginflammation till följd av covid-19, berättar nu hennes dotter Ingrid Wandt. Då hade det bara gått en vecka sedan Ingrid fått veta att hennes mamma kunde vara smittad av det nya coronaviruset.
– Söndagen den 29 mars blev jag uppringd av en sjuksköterska, som berättade att min mor och de övriga tre som hon suttit med under måltiderna, alla samtidigt hade insjuknat med feber, trötthet och hosta. Av de fyra som insjuknat hade två provtagits. Min mor var inte bland dem, säger Ingrid Wandt.
Ett stort antal anhöriga har hört av sig till GP under granskningen av coronasmitta på äldreboenden i Göteborg. De berättar om ett mörker av svårigheter för att få veta vad som händer deras nära och kära. Om hur de oroas över att de äldre inte får rätt vård och till och med lämnas att dö i ensamhet.
Förutom bristen på tydlig information och kommunikationsmissar ifrågasätts om boendena skyddas från smittorisk och om de äldre verkligen får den vård de behöver och har rätt till.
Det handlar inte minst om riskerna för att inte få adekvat behandling vid livets slutskede under de rådande omständigheterna. Läkare och sjuksköterskor är inte alltid närvarande på avdelningar med smitta och omsorgspersonalen kan lämnas ensamma att ta hand om de äldre.
Ingrid Wandt är själv sjuksköterska. Hennes mor, Hanna Bergevärn, bodde sedan drygt två år tillbaka på äldreboendet Otium i Björkekärr. Efter samtalet om att mamman hade insjuknat visste Ingrid fortfarande inte om att smittan fanns på boendet. Det fick hon veta först efter att själv ha legat på och tjatat, berättar hon.
Den sista tiden i livet blev svår för Ingrids mamma. Trots att det råder besöksförbud kan boendena i vissa fall tillåta anhörigas närvaro när man befarar att personen ligger för döden. Ingrid Wandt kunde därför finnas vid sin mors sida under de sista dagarna. Under tiden bar hon skyddsutrustning och efteråt fick hon sitta i två veckors karantän.
Den sista natten fick mamman andnöd. Då hade hon inte fått i sig vätska på tre dagar, berättar Ingrid. Förutom kontroll av puls, blodtryck och temperatur skulle mamman få en tablett med ett urindrivande läkemedel. Det var allt.
– Men mamma var döende och kunde inte svälja. Jag blev chockad över att de inte kände till min mors tillstånd, säger Ingrid Wandt.
Hon var rädd att hennes mamma skulle kvävas långsamt utan att få ångestdämpande medicin och säger att hon fick använda sig av sina kunskaper som sjuksköterska för att hon skulle bli lyssnad på. Till slut fick mamman den lindring som Ingrid menar behövdes – palliativ behandling i form av morfin mot ångest och andnöd. Några timmar senare somnade Hanna Bergevärn in.
Det var den femte april, hennes födelsedag. Hon blev 101 år.
Ingrid Wandt är nu orolig över hur andra gamla med coronasmitta behandlas på äldreboendena. Det är därför hon vill berätta. Så här får inte människor behandlas, säger hon.
– Jag är rädd att de gamla ligger och plågas isolerade utan anhöriga, när personalen inte förstår deras tillstånd och därför inte ser till att de får adekvat palliativ vård. Och på grund av risken för smitta går personalen in till de sjuka så lite som möjligt.
Äldreboendet Otium drivs av Tre stiftelser vars styrelse består av kommunpolitiker och där kommunfullmäktige utser ledamöterna. Monica Berglund är direktör för Tre stiftelser. Hon säger att hon inte tidigare hört något om det Hanna Bergevärns dotter berättar.
– Självklart får det inte gå till så. Alldeles oavsett varför någon är i behov av palliativ vård ska den få det. Vi har
” Jag är rädd att de gamla ligger och plågas isolerade utan anhöriga, när personalen inte förstår deras tillstånd och därför inte ser till att de får adekvat palliativ vård.
Ingrid Wandt
tydliga riktlinjer och ska ge den vård som behövs.
Hon säger att sjuksköterskor finns i tjänst hela dygnet och ska vara på plats där behovet är som störst.
– Vi bemannar upp om det krävs och det finns tillgång på personal, vi följer de riktlinjer som finns, säger Monica Berglund och menar att Tre Stiftelsers äldreboenden fungerar väl trots de rådande omständigheterna.
Tre Stiftelser förtydligar att deras policy skiljer sig från kommunens och att de inte begränsar kommunikationen till ett minimum. ”Vi är måna om att informera löpande och öppet, dock med hänsyn till sekretesslagstiftningen” skriver Lisa Thambert, tf kommunikatör på Tre Stiftelser.
Ingrid Wandt är inte ensam om att vara missnöjd med hur de äldre behandlas på boendena.
Flera anhöriga vittnar om den osäkerhet och maktlöshet de upplever i det som nu händer och ifrågasätter varför de inte får besked om hur många som är smittade och hur många som avlidit på boendet. Eller ens om smittan finns där.
Många vill inte gå ut med namn av rädsla för att deras närstående ska råka illa ut om de kritiserar boendet offentligt.
– Omsorgspersonalen gör sitt yttersta utefter de resurser som finns, men de hade behövt vara fler som jobbar. De har en omänsklig arbetssituation och det är de som får ta störst risker, säger en person vars far nyligen dött till följd av covid-19 på ett av kommunens boenden.
Närstående till äldre på såväl privata som kommunala boenden ger en i mångt och mycket samstämmig bild. Som att det i flera fall är brist på tillräcklig skyddsutrustning för personalen.
Det ställer också till problem för de anhörigas närvaro när deras mor eller far med misstänkt eller bekräftad covid-19 är nära slutet.
– Vi visste ju att smittan fanns där. Hur skulle vi skydda oss? Vi fick ha samma skyddsutrustning som personalen – men den var otillräcklig. Läkaren gick inte ens in på avdelningen. Var det för riskfyllt för läkaren? Men hur var det då för personal och anhöriga? säger en anhörig.
En närstående till en person som bor på det kommunala äldreboendet Åkerhus i Önnered berättar att hon fick reda på att de hade coronasmittan där först efter att själv ha frågat. Av oro för sin släkting vill personen vara anonym.
– Jag tycker ändå att de är skyldiga att informera närmast anhöriga hur läget är på boendet för det är ändå deras bostäder där. De hyr ju, och betalar skitmycket pengar för att bo där. Då ska de få information, både de och vi.
– Problemet är att cheferna och de som ansvarar inte tar i det här ordentligt. Att
” Vi jobbar jättemycket med att ingen ska behöva dö ensam, likväl som att man ska få smärtlindring när man behöver det
Babbs Edberg
Ansvarig för samordningen av äldreomsorgen i Göteborgs stad under coronapandemin
de inte ger tillräckliga instruktioner och ser till att alla är skyddade.
Enhetschefen Birgitta Elm bekräftar för GP den 30 april att boendet Åkerhus har tio konstaterade fall av covid-19, och att ett fåtal personer har dött. Smittan finns då på två olika enheter på äldreboendet.
Varför har inte de anhöriga på andra avdelningar informerats?
– Jag tänker så här, det är så att alla är ju isolerade här i huset eftersom vi inte tar emot besökare på äldreboendena sedan i mitten av mars och pensionärerna rör sig inte mellan enheterna, så det är väldigt isolerat, säger Birgitta Elm.
Hon säger att det har varit många anhöriga som har hört av sig och att de har pratat med dem då.
Om anhöriga är oroliga för sina släktingar som bor på en avdelning som inte är smittad och upplever det som väldigt jobbigt att de inte får någon information, hur ser du på det?
– Men då har de ju varit i kontakt med oss.
En dotter till en person som bor på ett annat kommunalt boende skriver:
“Eftersom vi inte får besöka mamma och hon har ganska svårt att hänga med tog det flera dagar innan vi begrep att mamma behandlades som misstänkt smittad av covid-19, och detta efter att vi själva frågat. Då får jag veta att det finns en konstaterat smittad person på boendet och att ingen mer testas, utan att alla med vissa symtom behandlas som potentiellt smittade.”
En annan läsare skriver:
“Min mamma är isolerad på sitt rum sedan sex veckor, och hur länge hon haft corona, vet jag inte heller. Men det som är så beklämmande i detta, är att de försöker lägga locket på.”
Hon berättar vidare att personalen kommer in till hennes mamma tre gånger per dag, vid frukost lunch och middag. Brickorna tar de samtidigt som det kommer en ny bricka.
”De kommer sällan när hon ringer på larmet. Hon ringer bara när hon verkligen behöver hjälp, som när hon gled
ner flera på timmar. golvet, Rummet och blev var liggande dåligt städat där i innan, det ser ut”. i dag är jag förtvivlad över hur Babbs av Edberg äldreomsorgen är ansvarig i Göteborg för samordningen när det gäller coronaviruset. Hon säger att anhöriga, enligt den policy som gäller, ska informeras om smittan finns på den avdelning där deras närstående bor.
Flera personer som GP haft kontakt med berättar att de inte fått information trots att det gällt deras avdelning?
– Då behöver vi se över det och jobba jättemycket på att se till att alla följer våra rutiner.
Många anhöriga tycker att de borde få veta om att smittan finns på boendet. Varför får de inte den informationen?
– Det är för att skydda den enskilda vi inte sprider uppgifterna utöver till dem som anses vara direkt berörda.
Men det kommer väl närmare den enskilda om man pekar ut avdelningen än om man säger att det finns på boendet. Dessutom ligger avdelningarna ofta nära varandra, på samma våningsplan till exempel. Personal, som sjuksköterskor, går mellan avdelningarna.
– Det är den här bedömningen vi gjort. Det är allt jag kan säga.
Babbs Edberg återkommer senare i ett mejl och skriver att det är enhetschefens bedömning om hela eller delar av boendet bör informeras.
”Det kan till exempel bero på hur nära avdelningarna ligger varandra och om avdelningarna delar personal. Min förhoppning är att anhöriga och enhetschef har en dialog så att de anhöriga som behöver information får det”.
Varför kan man inte få reda på hur många som avlidit på boendet?
– Det är inte vi, utan regionen, som ansvarar för information om avlidna. Vi kan inte ta på oss en annan myndighets ansvar. Men ofta berättar vi det för dem som bor på samma avdelning.
Det finns också en stor oro för att gamla blir isolerade när deras nära och kära inte kan vara där. Inte minst gäller det när någon ligger för döden. Att människor dör utan palliativ vård.
– Så får det absolut inte vara. Vi jobbar jättemycket med att ingen ska behöva dö ensam, likväl som att man ska få smärtlindring när man behöver det. Det finns tillgång till läkare och sjuksköterska dygnet runt. Men det kan vara så att det som tidigare fungerade väldigt väl inte fungerar fullt ut nu. Det du berättar tyder på att det inte gått rätt till. Det måste vi se till att rätta till.
– Jag vill verkligen säga att vi vill att alla ska kunna känna sig trygga. Vi gör allt vi kan och förmår för att det ska vara så bra som möjligt.