Sinziana Ravini:
’Eros den bitterljuva’ är en karta över litteraturens mest komplexa känsloutgjutelser. Carsons stil är trots det romantiska ämnet stram, rentav spartansk.
Nobelpristippade Anne Carsons omtalade debut ”Eros den bitterljuva” kommer nu för första gången i svensk översättning. Sinziana Ravini läser en klassisk essä om begär och skapande.
Anne Carson Eros den bitterljuva Översättning: Niklas Haga Albert Bonniers förlag
Att i dessa hemska coronatider läsa Carsons första bok” Eros den bitterljuva”, genom Niklas Hagas utsökta översättning, är en sann lisa för själen. Boken gavs ut 1986 och utnämndes av Modern Library till en av världens 100 bästa non-fiction böcker.
I denna poetiska essä reflekterar Anne Carson över både djupa och flyktiga fenomen, såsom människans hänförelse inför metaforer, varför vi älskar att förälska oss och om vad det innebär att vara filosof, ”någon vars yrke är att bli hänförd av att förstå”, och reflektioner kring det antika begreppet ”eros” och begärets skiftande natur.
Det grekiska ordet ”eros” betyder ”begär efter något som fattas”. Carson försöker förstå varför begäret upphör så fort vi erövrar det vi begär. Hon går till antikens Catullus, Homeros, Sofokles, Aristofanes, Platon, Aristoteles och Zenon för att fånga erotikens ambivalenta uppförandekod: älskaren bör jaga den älskade men den älskade bör aldrig låta sig fångas.
Vad har existentialisterna att säga om begäret frågar hon sig? Enligt Sartre är begäret en förrädisk spegellek som bär på sin egen förstörelse. Enligt Simone de Beauvoir är denna lek en evig tortyr där det gäller att hela tiden spela sina kort rätt: ”Riddaren som drar ut mot nya hjältedåd sårar sin dam, men hon föraktar honom om han förblir sittande vid hennes fötter. Detta är den omöjliga kärlekens tortyr.”
Carson skriver också om erotikens kunskapsbärande frukter och kunskapens erotiska natur, om konsten att väcka och upprätthålla ett begär i såväl liv som text. En taktik är ”trianguleringen”, att bjuda in en tredje part för att skapa dramatik, något som Sofokles använde sig av. Eller den ”stereoskopiska blicken” som möjliggör två skilda perspektiv, som till exempel Velazquez Las Meninas. Vem är det han målar av, när han står vänd mot oss? Både kungaparet som reflekteras i spegeln på väggen längst in och oss betraktare.
Ett annat trick för att väcka begär är den ofullbordade tanken eller formen, likt en hand som sträcker sig efter ett äpple, eller en oåtkomlig älskare. Vi begär begäret. Och för att upprätthålla det, måste vi väcka både njutning och smärta hos den andre, en ”emotionell schizofreni”. Anne Carson skriver aldrig om perversionen, men det är tydligt att alla begär och kärlekslekar hon nämner innehåller en grad av manipulation.
Begäret är obeständigt, det tänker bara här och nu, skriver Carson och jämför det med cikadorna som sjunger oupphörligt utan att äta eller dricka. De inträder i begärets nu och stannar där, tills de dör.
Begäret kräver evig ungdom, likt Adonis, som vill att hans kärleksföremål skall förbli ogift, barnlös, hemlös, så länge det bara går. Begäret kan också leda till galenskap. Poeterna framställer eros som en invasion, ett vilddjur, en naturkatastrof. Grekerna kallade det erotiska vansinnet mani. Det är där erosets paradoxala kraft ligger, förklarar Sokrates, för de förälskade kan både plötsligt känna att de äntligen ser världen som den verkligen är och fullkomligt förlora vettet. Men utan vansinne, ingen konst. Det främsta av alla goda ting kommer till oss via vansinnet, som är gudagivet, konstaterar Sokrates. Ingen poet skulle kunna utöva sin konst om han eller hon inte förlorade vettet ibland. Vansinnet, konstaterar Carson blir slutligen ett medel för kunnande och erotiken sätter vingar på detta kunnande.
” De förälskade kan både plötsligt känna att de äntligen ser världen som den verkligen är och fullkomligt förlora vettet
”Eros den bitterljuva” är en karta över litteraturens mest komplexa känsloutgjutelser. Carsons stil är trots det romantiska ämnet stram, rentav spartansk. Hon har en förmåga som ingen annan att sätta tankar i rörelse genom ständigt nya frågor. Jag hade trots denna rörelsepoetik gärna sett en analytisk distinktion hos Carson mellan begär, förälskelse och kärlek, som för henne tycks flyta samman, ja rentav utgöra delar ur en och samma kraft.
Eros, blir i Carsons regi, inte bara livets utan också skrivandets innersta essens. Jag kan verkligen rekomendera hennes föreläsningar som finns att tillgå på Youtube, särskilt ”A lecture on corners”, eller ”Lecture on the history of skywriting”. Carson är som litteraturens Midas. Allt hon rör till blir till guld.