Guldnostalgi för Frölundas fans
Läs om när målvakten Johan Mattsson blev skadad i den tredje SM-finalen mot Djurgården. Om ni kollar in GP:s specialprogram om SM-guldet berättar coach Roger Rönnberg om känslorna.
Han har hånats av fans, men älskats av sin coach. Och till slut släppte Roger Rönnberg ut tigern ur buren. Johan Gustafsson tackade – med att spela hem ännu en titel till Frölunda HC. Och han visste redan innan att det skulle ske. – Det kommer att låta konstigt i tidningen, men jag hade en känsla av det skulle kunna bli så. Och så blev det, berättar han.
Om ni kollar in GP-sportens specialprogram om SM-guldet så får ni se coach Roger Rönnberg berätta om tankarna när målvakten Johan Mattsson blev överkörd och skadad i den tredje SM-finalen mot Djurgården.
Han fick slänga in en kall Johan Gustafsson.
– Jag visste att jag hade en tiger i en bur. En tiger som bara ville släppas ut. JG gick bara och gnisslade tänder – och ville in och vinna matcher. Vi hade skissat på det här scenariot redan innan slutspelet. Vad händer om det är du som är inhopparen den här gången också? Vad händer?
Johan Gustafsson tittade på sin coach vid tillfället – och svarade:
”Jag kommer att vara hjälte. Jag kommer att vara på isen när vi vinner SM-guldet.” Rönnberg igen:
– Han hade redan klart för sig. Så fort det där hände, när Mattsson blev skadad, så fick jag en blinkning innan han drog på sig masken. Nu kör vi!
– Om Johan Gustafsson kan du ibland tycka att, under en bortamatch i november ... den där pucken
borde han ha tagit. Och så kan du bli lite irriterad och less på honom. Men när det verkligen gäller i en slutspelsmatch, ja ... då är han underbar att ha med!
JG skrattar till.
Var du en tiger i en bur – i väntan att bli utsläppt?
– Jag har hört de där fraserna förut. Roger har använt dem – mellan honom och mig, bara, berättar han. Men stämmer det att du visste vad som skulle hända?
– Jag vet faktiskt inte. Det var ganska exakt som ... det var en jäkla sjuk känsla, för jag hade känslan att det skulle kunna bli så! Och när det väl blev så, det är nästan lite läskigt. Det var kul att det blev verklighet. Det är kul att stå där när slutsignalen går och få krama om laget. Att verkligen känna att vi gjorde det tillsammans. Det är få förunnat.
Det låter nästan som om du är lite synsk?
– Just det scenariot ... jag vet inte vad jag ska säga. Det kommer att låta konstigt i tidningen, men jag hade en känsla av det skulle kunna bli så. Och så blev det, säger ”JG”.
För Johan Gustafsson var guldet med Frölunda, hans femte titeln under tiden i klubben, inte bara det perfekta avslutet. Det var också ett långfinger mot alla tvivlare. En rejäl revansch.
– Ja, absolut. Det är klart att jag känner så. Jag fick visa att jag är en bra målvakt. Samtidigt händer ju inget sånt utan att du spelar i ett bra lag – och det är jag fullt medveten om. Att vi som lag gjorde det tillsammans. Det är just det: Jag visade att jag klarade av att vara en del i ett vinnande lag. I ett vinnande lag kan du inte ha några svaga länkar, för då vinner du inte. Så är det bara.
Och för Gustafsson var det förstås extra skönt att lyckas hitta toppformen när det behövdes som mest.
– Vad sa folk om oss innan säsongen? Vad trodde folk? Vi visade vilken karaktär vi hade inne i omklädningsrummet – då vi vände det och vann dubbla guld. I slutspelet så tycker jag att vi var det absolut bästa laget. Det var inte att vi bara huxflux gick och vann. Vi förtjänade att vinna SM-guld. Det var starkt av alla i vår grupp. Vi visade vad fan vi var gjorda av. När det var som störst press så klarade jag och laget av att leverera.
Det senaste året har Johan Gustafsson spelat i tyska Adler-Mannheim.
Det blev en riktig bergochdalbana. Först storform – och spel i tolv raka matcher. Sedan skadad – och kämpande med rehab. Plus ett giftermål med Sara. Och för sex veckor sedan anlände sonen Leo.
– Jag åkte dit – och fick livserfarenheter. Jag samlade på mig massor i livserfarenhetsryggsäcken. Det kommer jag ta med mig resten av livet. Jag insåg vad jag brann för, vad som får mig att komma till hallen och jobba stenhårt varje dag. Jag tar med massor därifrån. Jag lärde mig mycket om mig själv. Vad som driver mig, vad som gör att jag vill framåt. Jag ångrar inte en sekund att jag hoppade på det. Hade jag inte gjort det så hade jag inte fått de erfarenheterna.
Men det gick rätt kasst rent hockeymässigt?
– Äh, kasst ... jag vet inte. Vi kom tvåa i serien. Sedan kan du alltid kolla min individuella räddningsprocent, att den var sämre (88,8 procent). Det kanske den var. Jag hade några perioder när det kanske inte gick exakt som jag ville. Men det finns samtidigt mer än bara det att kolla på. I december spelade jag riktigt bra hockey, fick verkligen chansen och visa vad jag kunde göra. Jag spelade tolv raka matcher. Men sen så blev jag skadad ... det var en upp-å-ner-säsong om du bara kollar hockeymässigt. Men sakerna du lär dig av dig själv är ovärderliga saker som du tar med dig framöver, konstaterar Johan Gustafsson.
”Framöver” betyder en lägenhet i Ängelholm med hela familjen – och en plats i Rögle BK:s hårdsatsande gäng. Ett lag som redan senaste säsongen visade att nåt är på gång och tog klubbens allra första slutspelsplats någonsin.
I Skåne kommer Gustafsson att slåss med Christoffer Rifalk om förstaplatsen i mål.
– Det kommer nog att vara en daglig process. Jag vet inte hur många uttalade förstamålvakter det finns i SHL längre. Det är väl typ Jhonas Enroth i Örebro Hockey, kanske. Han är absolut uttalad.
– Vi kommer att jobba hårt tillsammans, jag och Rifalk. Det är i den miljön som jag trivs bäst. Det är så det var under alla år i Göteborg. Det har drivit mig och laget framåt – och jag tror på det. Det är riktigt kul att få chansen här i Ängelholm – och jag ser fram emot det.
Så du har inte gett upp drömmen om att bli pokerproffs än?
– Haha. Nja ... den planen lever lite. Den levde ännu mer under tiden i Tyskland. Men nu med kids och sånt får jag lägga ner. Så är det. Det kommer en tid senare i livet?
– Precis. Jag får åka till Vegas och testa lyckan där. Men jag får vänta minst 20 år, känns det som. Jag får ta det som en hobby när jag är pensionär.
Om Johan Gustafsson kan du ibland tycka att, under en bortamatch i november ... den där pucken borde han ha tagit. Och så kan du bli lite irriterad och less på honom. Men när det verkligen gäller i en slutspelsmatch, ja ... då är han underbar att ha med!
Roger Rönnberg
Frölundatränare
” Det är kul att stå där när slutsignalen går och få krama om laget. Att verkligen känna att vi gjorde det tillsammans. Johan Gustafsson