Trångbodda kan komma att bli evakuerade
Nyheter: I Stockholm kan trångbodda få isoleras på korttidsboenden för att undvika covid-19smittan. Nu utreds frågan även i Göteborg.
Plötsligt kunde grannarna i Stockholmsförorten se fem ambulanser om dagen i sitt bostadsområde, där få invånare kan jobba hemifrån och många bor trångt och med släktingar. Samma mönster anas i Göteborg och lokalpolitikerna funderar nu på att införa evakueringsboenden. – Det hade gynnat de boende på så många sätt, säger Suad Omar från Hjällbo.
Det börjar närma sig slutet av april och Folkhälsomyndighetens dagliga presskonferenser har blivit en del av svenskarnas numera märkliga vardag. Ordet går till en rutinerad TT-reporter.
– Min mamma saknar sina barnbarn väldigt mycket, och jag kan tänka mig att det är fler i landet som gör det. När får hon krama dem igen?
Statsepidemiolog Andes Tegnell nickar igenkännande och svarar utförligt med en relativt dyster prognos. Professor Agnes Wolds besked i GP samma dag låter likadant:
– 70-plussare ska absolut inte träffa sina släktingar, barnbarn eller andra människor inomhus. Det är otroligt viktigt.
Men hur ska det gå till om barnen delar lägenhet, eller till och med rum, med sina äldre släktingar?
I Hjällbo, många mil från pressträffen på Karolinska institutet, bor en ung tjej med sin mamma, mormor och fem syskon i en trea. Utöver mamman är hon den enda som vet hur man hjälper mormodern med sina mediciner och hon vågar därför inte gå till skolan i rädsla för att bli smittad.
Saida Ahmed Mohamed är projektledare för meningsfull fritid hos organisationen Majblomman.
– Flera barn har hört av sig och berättar att de måste välja mellan sin familj och sin skolgång. Man sätter barn i en position de absolut inte ska sitta i och lägger en orimlig börda på deras axlar, säger hon.
För några veckor sedan presenterade Folkhälsomyndigheten statistik som visade att personer med viss utländsk bakgrund är förhållandevis hårt drabbade av det nya coronaviruset. Frågan dök upp första gången i en SVT-intervju där en representant från svensksomaliska läkarföreningen bland annat menade att det rått brist på information om viruset på somaliska.
Men GP har pratat med flera personer i både Göteborg och Stockholm som inte delar den bilden.
– Det handlar inte om informationsbrist. Personer här har också koll, men de har inte privilegiet att agera på informationen de får.
Suad Omar arbetar för Rädda Barnen i Hjällbo där hon också själv vuxit upp. Hon berättar om en vardag hos många i området som gör det omöjligt att följa råden om att skydda äldre och riskgrupper.
– Om man bor med mormor eller farmor delar den yngsta ofta rum med dem. De har samma rutiner, lägger sig tidigt och så. Eller om man har en moster eller faster som är hemma med de små, så bor de ihop, säger Suad Omar.
– Många har våningssängar och madrasser som står bakom soffan som man tar fram om natten. Vissa bor i samma rum som sina föräldrar. Om man har tur kan man göra om balkongen till ett rum med värmelampor, fortsätter hon.
Hur vanligt är det att bo så här?
– Supervanligt. För majoriteten av de jag träffar är det väldigt normalt. Man får en chock om någon bor med bara ett eller två syskon.
På vilket sätt isolerar man en coronasmittad under trångbodda omständigheter, frågar Suad Omar retoriskt.
– Hur ska man kunna avskilja den personen från resten i en tvåa? Ska alla andra bo i vardagsrummet?
Precis som Saida Ahmed Mohamed från Majblomman träffar hon ungdomar som inte vill gå till skolan av rädsla för att komma hem till sina äldre och sjuka familjemedlemmar bärandes på covid-19. Samtidigt kan andra delar av hushållet inte stanna hemma, ungdomarnas föräldrar som försörjer både dem och ibland andra släktingar genom arbeten som inte går att sköta hemifrån.
– Detta är inte folk som var och åkte skidor trots Folkhälsovårdsmyndighetens rekommendationer, utan som krigar varje dag för att samhället ska rulla, säger Suad Omar.
Enligt en granskning som Expressen gjort började viruset spridas i huvudstadens norra för
orter, de runt Järvafältet, medan Folkhälsomyndigheten fortfarande bara testade personer som vistats i eller varit i kontakt med någon som vistats i en riskzon.
– Vi märkte att något i området inte stämde. Plötsligt var det så himla många ambulanser här, man kunde se fem om dagen.
Anders Österberg bor och arbetar i Kista men är också socialdemokratisk riksdagsledamot samt en av initiativtagarna till Järvahjälpen. Samtidigt som han och andra engagerade skickade varningssignaler till landstinget satte de sig ner och funderade. Varför drabbades deras område så hårt? Den 14 april hade Spånga-Tensta 48 smittade per 10 000 invånare, och Rinkeby-Kista 58 stycken – överlägset flest i Stockholm och Sverige.
– Vi kom fram till ett par slutsatser. De som bor här är samhällsbärare. Busschaufförer, läkare, sjuksköterskor och som jobbar inom handeln. De har inte möjlighet att isolera sig, hjulen måste snurra. Sedan såg vi också att en hel del är trångbodda, säger Anders Österberg.
De initierade en lösning som Stockholms stad efter ett par om och men klubbade i början av april: Personer från Spånga-Tensta och Rinkeby-Kista kan isoleras genom att flytta till korttidsboenden. I en intervju med Nyhetsbyrån Järva berättar stadsdelsdirektörerna Fredrik Jurdell och Susanne Leinsköld att det är så kallade bo-lotsar som avgör vems om har rätt till evakueringsboende eller inte.
– Utgångspunkten är att alla med behov, som är införstådda med förutsättningarna och dessutom konstaterat smittfria, ska beredas en plats, säger de.
Inom kortkommer Västra Götalands regionen presentera smitt o statistik på en lika lokalnivås om m angjort i Stockholmsområdet. Med försiktiga formuleringar berättarsmittskyddsläkare Leif Dotevall att mönstret från Järva stadsdelarna går igen även här.
– Kanske inte lika tydligt, men det finns sådana tendenser.
– Vi får återkomma med mer exakta siffror, men sådana kopplingar finns, det ser man.
Precis som med den vanliga influensan handlar det helt enkelt om när människor vistas tätt tillsammans.
– Mycket av coronavirusinfektionen handlar om närhet och trängsel. Och det kan finnas i många sammanhang: boende, verksamheter och så vidare, säger Leif Dotevall.
Och frågan om evakueringsboenden utreds nu också i Göteborg, något som välkomnas av Rädda Barnen och Suad Omar från Hjällbo.
– Det hade gynnat de boende på så många sätt. Elever hade kunnat gå till skolan eller handla utan att känna oro för personer i en riskgrupp i hemmet. Och de som jobbar kan gå till jobbet med gott samvete och inte tänka på hur de ska betala hyran nästa månad, säger hon.
De efterlyser också ytterligare stöd och strategier från staden för att minimera dels coronapandemins socioekonomiska effekter, dels effekterna på barn och ungas skolgång.
– Vi från civilsamhället gör vad vi kan för att stötta och hjälpa till, men det finns en gräns. Vi sitter inte på de resurser eller den makt som staden gör, säger Suad Omar.
Elisabet Lann (KD) är kommunalråd med ansvar för äldrefrågor. Enligt henne var frågan tidigt uppe på Göteborgspolitikernas bord, men smittskyddsexperter ska då ha avrått från att flytta på personer på grund av risk för ökad smittspridning.
– Jag tycker nog vi var tidigt på bollen men blev lite avbrutna i den planeringen. I läget vi befinner oss nu tror jag fortfarande inte vi är för sent ute. Men det är viktigt att riskerna utreds ordentlig så att vi inte gör något dumt i all välmening, säger hon.
Under onsdagen fick hon och de andra politikerna i kommunstyrelsen en dragning kring utredningen om evakueringsboenden. Enligt ansvariga sektorschefer finns det ingen efterfrågan, säger Elisabet Lann, men hon konstaterar också att det kan förändras.
– Vi skulle kunna landa i att gå ut med en rekommendation till och med. Man kan ju inte tvinga någon att flytta, men man kan rekommendera.
Hon understryker att en liten efterfrågan inte behöver betyda att evakueringsboendena inte blir av.
– Men det ger en bild av hur mycket man löser med den modellen. Det är jätteviktigt att detta bygger på frivillighet, säger Elisabet Lann.
Om Göteborg kör igång med evakueringsboenden finns två alternativ på bordet enligt Elisabet Lann: Antingen en hotelliknande lösning, som i Stockholm, eller lägenheter i stadens bestånd och då helst nära den evakuerade personens hem.
– Det är egentligen bara att trycka på knappen om vi ser att det behövs. Så hur ska de som bor trångt och oroar sig för att ta hem smitta tänka idag?
– Jag vill inte ge smittskyddsråd, de måste de som kan området göra. Däremot kan vi från politiskt håll titta på olika typer av praktiska lösningar som att erbjuda annat boende och det är det vi gör nu, säger Elisabet Lann.
Därutöver pågår ytterligare informationskampanjer av olika slag.
För Suad Omar från Rädda Barnen i Hjällbo är avsaknaden av lösningar för trångbodda familjer hittills ett tydligt exempel på bristen på mångfald bland de som styr Göteborg.
– Självklart tycker de inte att de är för sent ute, för de har aldrig levt i situationen som människor gör i dessa områdena.