Se Albin Lee Meldau och andra live på gp.se
Albin Lee Meldau gjorde succé i ”Så mycket bättre”. Men efter det väntade en och en halv månad på behandlingshem. – Det var först där jag fattade att alkoholism är en sjukdom, säger han som nu berättar sin historia på albumet ”På svenska”.
Kultur: I kväll är det dags för en ny musikgala på gp.se, den här gången från Spinroad vinyl factory i Lindome. På scen står bland andra Albin Lee Meldau, The Darkness och Amaranthe.
2018 fångade göteborgaren Albin Lee Meldaus svenska folkets kärlek med sina tolkningar, och inte minst sin sångröst, i TV4:s ”Så mycket bättre”. Det kommersiella genombrottet, efter år av spelande på gator, torg och små klubbar, var ett faktum,
Men Albin mådde skit.
– Alla som såg programmet måste ha fattat att det är en helt väck människa som syns i bild. En kille som inte har koll på någonting, säger Albin Lee Meldau i dag.
Mer eller mindre
direkt efter att inspelningarna var avslutade tog han in på ett behandlingshem. Där blev han kvar i en och en halv månad för att bli av med sitt långvariga missbruk av alkohol och narkotika.
– Det var en jävla upplevelse. När jag fick uppritat för mig, av verkliga proffs, hur ett beroende fungerar fattade jag äntligen att alkoholism är en sjukdom. Jag har alltid trott att det var jag som hade usel karaktär som inte kunde hantera sprit och droger. Och med det kom en massa skuldbeläggning.
Redan på behandlingshemmet började Albin Lee Meldau skriva de låtar som nu finns på nya skivan ”På svenska”. Resultatet är en brutalt uppriktig berättelse om ett trasigt, destruktivt och drogat liv med allt vad det innebär.
– Jag ville att det skulle bli som en skiva av Allan Edwall eller Cornelis. Det gick ju inte så klart, men det är ändå första gången i livet som jag gjort musik som egentligen betyder nåt. Alltså jag är stolt över det andra också, men detta är något annat. Det är autentiskt, säger Albin Lee Meldau.
Han har varit nykter i ett år och sju månader nu. Men konstaterar krasst att ”jag är inget helgon, ingen förebild för någon och allt kan gå åt helvete när som helst”.
– En del av eftervården handlar om att jag måste diagnostisera mig själv varje dag. Det är en enorm omställning att gå från tjugo enheter om dagen till att vara nykter och försöka hantera sina känslor i stället för att fly, säger han och fortsätter:
– Jag var länge helt övertygad om de där bluesmyterna om att man måste sälja sin själ till djävulen för att göra äkta musik. Att drogerna gjorde mig kreativ och det är okej att bete sig som ett as för musikens skull. Det är ju så jävla dumt.
Han skriver bättre nu. Är noggrann med orden och kan använda sina erfarenheter men på ett konstruktivt sätt. Men om någon kommer lyssna vet han inte.
– Har man varit med om liknande saker som jag kan det säkert vara skitjobbigt att höra de här låtarna, och har man inte varit det kanske man blir förskräckt. Jag vet inte. Men det är autentiskt och det är allt som betyder något. Det här är ingen skiva som ska vinna några P3 Guld och grammisar, säger han.
Och hur det
går med den utlandskarriär han hade på gång är förstås ännu mer osäkert nu när pandemin lamslagit allt turnerande.
– Jag hade ett femtiotal bokade spelningar som ställdes in. Nittio procent av min inkomst kommer från livespelningar, men jag har en del sparat så jag klarar mig.
– Jag bor i en hyreslägenhet i Rågsved som duger fint. Jag har inte en krona i lån, är singel och sköter mig själv. Dessutom lägger jag inte pengar på droger längre. Det finns många som har det mycket tuffare än jag. Man får göra det bästa av det man har.
Det är autentiskt och det är allt som betyder något. Det här är ingen skiva som ska vinna några P3 Guld och grammisar.