Den magiska berättelsen om ”Hundra år av ensamhet”

Gabriel García Márquez ”Hundra år av ensamhet” är aktuell i svensk nyöversättning. Romanen ska även, drygt 50 år efter att den gavs ut, bli tv-serie på Netflix. Alex Schulman, Tone Schunnesson och Lina Wolff ger sin syn på en av världslitteraturens stora

Gabriel García Márquez rökte 30 000 cigaretter under arbetet med ”Hundra år av ensamhet”. Tre paket om dagen. I ett och ett halvt år satt han hukad över skrivmaskinen, med ett tjockt moln av rök runt sig. ”Jag reste mig inte upp på 18 månader”, sa han efteråt. Han bara skrev och skrev och skrev. Det liknade en besatthet.

På väggarna i det lilla arbetsrummet i Mexico City satte han upp kartor över

Macondo – det som skulle bli en av litteraturhistoriens mest berömda byar – och spikade upp ett släktträd över den märkvädiga familjen Buendía. När han var färdig samlade han ihop boksidorna med sina nikotingula fingrar, och gick till postkontoret för att skicka iväg dem till förlaget i Bueno Aires. Men Gabriel García Márquez var utfattig (hans fyra tidigare romaner hade sammanlagt sålt 2 500 exemplar) och han saknade de 82 pesos som frimärkena kostade. Först efter ett besök till pantbanken hade han råd att skicka iväg hela manuset.

Historien om romanens tillkomst, nästan lika fantasieggande som boken, skrev förläggaren Paul Elie om i den glossiga amerikanska tidskriften Vanity Fair för några år sedan. När ”Hundra år av ensamhet” gavs ut i våren 1967, orsakade den en pojkbandsiknande hysteri i den spansktalande världen. Över en natt förvandlades Gabriel García Márquez till en litterär popstjärna. Människor i alla samhällsklasser pratade plötsligt om den vindlande, suggestiva och oförlikneliga romanen.

När boken tre

år senare gavs ut på engelska (och svenska) var den globala succén snart ett faktum. I dag har ”Hundra år av ensamhet”, som låg till grund för ”Gabos” Nobelpris i litteratur 1982, sålt i över 50 miljoner exemplar. Det brukar sägas att ingen roman i modern tid har inspirerat så många författare. Från Toni Morrison till Ian McEwan. Att supercelebriteter som Barack Obama, Oprah Winfrey och Shakira har hyllat den vittnar också om dess efterverkningar i vår tid.

En svensk författare

som influerats av ”Hundra år av ensamhet” är Alex Schulman. Första gången som han läste ”världens främsta roman”, som han kallar den, var han på resa genom Sydostasien.

– Jag träffade ett engelskt par, minns jag, som gav den till mig. Jag minns också att de första femtio sidorna var besvärliga, eftersom alla karaktärer hette i stort sett samma sak. Men sen var jag fast plötsligt, och mot slutet minns jag en känsla av ren sorg, över att den höll på att ta slut. Och när jag läste sista sidan var jag omtumlad, och när jag läste den sista meningen så grät jag så att tårarna rann nerför mina kinder, nerför halsen på mig.

”Hundra år av ensamhet” följer sju