Laget som delar Kärra
Sport: En lyckad satsning för att utvecklas eller en alldeles för tidig upptrappning med för hård disciplin? Fotbollslaget Kärra Dragons, med killar födda 2007, drar på sig både beundran och kritik.
En grupp föräldrar tyckte att fotbollsträningen i breddföreningen Kärra KIF var för slapp och odisciplinerad. Under ledning av förre elitspelaren Darko Matijevic startade de en ny förening – Kärra Dragons – där deras barn, som då var mellan åtta och nio år gamla, utgjorde spelartruppen. Fyra år senare börjar laget göra sig ett namn i Fotbollssverige – men kritiken från ”moderföreningen” är hård. – Jag tycker det är sjukt rent ut sagt, säger Kärra Kifs styrelseledamot Jörgen Ahlman om satsningen.
Fortsätt, fortsätt, fortsätt! Bra, bra, bravo! Ny boll! Darko Matijevic röst ekar över konstgräsplanen intill Fridaskolan på Hisingen. Han lever sig in i varje passning och kommenterar varje löpning med samma frenesi under det nästan två timmar långa träningspasset i vårsolen.
– Han är grym. Det är en annan mentalitet på fotbollen här. Det känns som att det är lite mer allvar, de satsar lite mer. Det gillar jag, säger Imed Baganna.
Han har åkt de sju milen från Trollhättan för att skjutsa sin son till träningen med Kärra Dragons
P07-lag. De flesta av spelarna i laget kommer dock från Göteborgstrakten – och stommen utgörs fortfarande av gruppen som lämnade Kärra Kif för tre år sedan. Det hela började året innan, 2016, då Darko Matijevic beslöt sig för att starta extraträning för sin son och ett par killar till som spelade i Kärra Kif. Barnen var då mellan åtta och nio år gamla.
– Många av barnen var ointresserade på träningarna och de som var bättre och ville utvecklas hade ingen chans att göra det. Det var katastrof. Det fanns ingen disciplin och det var på grund av det som barnen inte ville träna, säger Darko.
Hans extraträningar börjar locka fler killar och ett futsal-lag startades. Föreningen Kärra Dragons bildades. 2017 tog man klivet ut på gräsmattan och det blev dags för barnen att göra ett val: Stanna kvar i Kärra Kif eller gå över till Dragons. De valde Dragons och sedan dess har laget blivit allt bättre. I dag spelar man i den svåraste serien och har provträningar för de 12–13-åringar som vill ansluta. Laget åker på stora inbjudningsturneringar utomlands, och vann förra året samtliga matcher i elitklassen i Future Cup – en av Västveriges största ungdomsturneringar med lag från hela Skandinavien.
– Det var väl där vi skapade vårt namn lite. Vi blev kända i hela Sverige kan man säga, säger Anders Johansson, pappa och lagledare.
– Vi släppte inte ett enda mål och gjorde 23. Det här är barn som vill träna och vill bli bättre, och nu har vi hamnat på en jättebra nivå. Vår filosofi är att vi ger barnen chansen att lära sig vad riktig fotboll betyder, säger Darko Matijevic, huvudtränare.
Han är själv fostrad i serbiska storklubben Röda Stjärnan, och har i Sverige spelat elitfotboll i bland annat Ljungskile. Bland föräldrarna som står vid sidlinjen under träningspasset är han populär – men i klubben som flera av deras barn lämnade ses inte projektet med blida ögon.
– Jag tycker inte om idén. Vi har egna erfarenheter av lag som kört sitt eget race inom klubben, och det har slutat med att lagen har dött ut. Att vi har tappat en årskull. Och det kommer bli likadant här. Nästa år är de 14 år, och då kommer de större klubbarna dra i de här killarna. Så det laget kommer att läggas ned,
” Det viktiga är inte bara att de är duktiga fotbollsspelare, utan vi vill att de ska bli bra människor också. Om man vill spela på elitnivå och lyckas med sin sport så måste man lära sig disciplin. Darko Matijevic, Kärra Dragons
garanterat, säger Jörgen Ahlman.
Han är styrelseledamot i Kärra Kif och var med när utbrytningen skedde. Ahlman minns en turbulent period, där föräldrar uttryckte missnöje med verksamheten i breddföreningen.
– Den enkla anledningen var att de inte var nöjda med upplägget hos Kärra. De ville ha mer träningar. Det var några starka föräldrar där som inte tyckte att det var tillräckligt bra helt enkelt. Så de tog med sig de duktigaste killarna. Och då var alltså killarna nio, tio år.
Jörgen Ahlman är kritisk till att så unga barn flyttas från sin moderklubb, och sina vänner, till en ny förening. Och han menar att beslutet att byta förening i så unga år snarare ligger hos föräldrarna.
– Jag har svårt att se att en nioåring har så starka åsikter att de talar om för sin förälder att de vill lämna för att det är för dåligt. Jag känner att det är helt och hållet föräldrarna i det läget. Anders Johansson skakar på huvudet.
– Det är helt fel att säga så. Jag var ju tränare i Backatorp och frågade min son om han ville stanna där. Alla gjorde det. Jag har svårt att se någon här skulle ha tvingat sitt eget barn att göra något de inte vill. Så det stämmer inte alls.
– Ingen tvingar dem. Men man kan inte spela i två lag, utan de fick välja. Och alla valde Kärra Dragons, säger huvudtränaren Darko Matijevic.
Tempot på träningen är högt. Spelarna är fokuserade. Föräldrarna huttrar i vinden, men ser nöjda ut – det var det här de hoppades på när de valde att låta barnen börja i Dragons. Dessutom, menar de, är sammanhållningen bland barnen god. Men när det gäller det långsiktiga perspektivet är läget oklart för enlagsföreningen. Det är föräldrar till barnen som driver föreningen och skulle barnen sluta, eller byta klubb igen, kan klubbens historia snabbt vara över. Det har hänt med liknande projekt som PR Academy och FC Amhult, två enlagsföreningar med höga ambitioner som i dag inte längre är aktiva.
– Målet är att köra så länge vi kan. Att vi fortsätter träna och utvecklas, sedan får vi se hur det ser ut. Det viktiga är inte bara att de är duktiga fotbollsspelare, utan vi vill att de ska bli bra människor också. Om man vill spela på elitnivå och lyckas med sin sport så måste man lära sig disciplin, annars blir det kaos, säger huvudtränaren Darko Matijevic.
Andretränaren Peter Adolfsson och hans son lämnade båda Kärra Kif för Dragons. Han menar att möjligheterna att själva påverka verksamheten nu är större.
– Det gick inte där, de hade sina stadgar. Två cuper fick man spela, och that’s it. Jag tror inte att killarna inte trivdes där, jag tror bara de upptäckte något som var bättre. Och det är ju inte så att man får sparken om man inte presterar här. Vi är väldigt noga med vad vi tar in istället.
Jörgen Ahlman i Kärra Kif är dock inte imponerad – trots Dragons framgångar på planen.
– De är ute och spelar turneringar och ska möta de bästa lagen, men jag tycker inte att man ska elitsatsa på killar eller tjejer i den åldern. Vi har en del yngre som alldeles för tidigt ska ut och testa andra klubbar, och det är föräldrarna som ligger och trycker på. När det handlar om så unga barn som nio-, tioåringar … jag tycker det är sjukt rent ut sagt.
Darko Matijevic medger att satsningen i Dragons – som innefattar tre längre träningspass per vecka – inte passar alla.
– Några har tyckt att det varit för tufft och gått till andra klubbar, men vi håller kontakt med dem och ger dem tips på vad de kan jobba med, och så kanske vi hörs om sex månader igen. Vi försöker alltid att vara snälla.
Han sveper med handen över konstgräset. – Vi ger våra barn chansen här. Vi tror att barn behöver lite mer engagerade tränare. Att de kan motiveras lite mer. Därför startade vi Kärra Dragons. Och det vi gör påverkar ju inte Kärra Kif – de får göra som de vill och så gör vi som vi vill.
” Jag har svårt att se att en nioåring har så starka åsikter att de talar om för sin förälder att de vill lämna för att det är för dåligt. Jag känner att det är helt och hållet föräldrarna i det läget. jörgen ahlman, Kärra KIF