”Vi blir knäppa i vår isolering – hjälp!”
Tone Ahlborg svarar på frågor om relationer och sex
• Hej!
Efter ett flertal veckor i princip instängda tillsammans hela familjen (två vuxna, två mindre barn) på grund av coronan, undrar jag vad man kan göra för att inte bli totalt knäpp och irritera ihjäl sig på sin partner! Det var svårt nog innan den här krisen att ha tid för endast varandra, nu är det omöjligt, då våra barnvakter tillhör riskgrupper. Hur undviker man att hamna i gnällträsket och endast se sin partners mindre attraktiva sidor? Jag är rädd att det kan bli svårt att hitta tillbaka till de där roliga stunderna tillsammans. Mvh, Karin
Hej Karin!
•
Ja, det kan vara påfrestande att umgås nära varandra hela dygnet! Atmosfären blir lätt gnällig. När en säger något mer än en gång upplevs en lätt som tjatig. Blir vi irriterade så minskar toleransen och respekten för varandra kanske försvinner, så att vi inte behandlar vår partner som en vuxen utan kanske mer som ett barn till. Det är förödande för kärleken mellan två vuxna, när den ena upplevs som förälder, eftersom vi ju är tränade på att inte ha en sexuell relation med en förälder.
Det är viktigt att komma ihåg att det inte bara är din partner som har minustecken – men fokusera på det som gjorde att ni blev ihop!
Det kan upplevas svårt att värna sin integritet och att inte kunna få vara för sig själv. Egentligen borde det ju vara mysigt med gemenskap hela familjen, men det blir lätt lite för mycket av det goda under en sådan här speciell period, som vi inte vet hur länge den kommer att pågå.
Du efterlyser tid med varandra utan barnen till vilka ni inte kan få barnvakt. Men kanske har ni möjlighet att kela eller sitta på tu man hand och prata när de har somnat på kvällen? Stäng av tv och mobiler, tänd ett ljus, koka en kopp te, sätt er och prata om vad som känns bra och vad som är mindre bra just nu, utan att generalisera eller anklaga varandra. Använd Raka-jag-budskap och uttryck vad du själv känner och önskar, det vill säga till exempel ”Jag är trött på den här vardagen. Jag skulle uppskatta om vi bara kunde vara tillsammans och mysa lite nu och strunta i smutstvätten och alla måsten! Vad tycker du är viktigt?” Det är alltså viktigt att båda parter får komma till tals och då kan börja med ”Jag tycker att..., Jag önskar att…”
Fråga varandra: Vad kan vi göra för att hitta tillbaka till de roliga stunderna tillsammans? Hur var det när vi var nyförälskade – vad brukade vi göra då? Kanske kan vi mysa i badrummet på kvällen – tvåla in varandra och vara sensuella? Ha sex på morgonen till exempel? Det finns ju Barnkanalen och andra barnprogram – och barnen mår bra av att veta att mamma och pappa har det bra tillsammans och är glada! Sen kan ni ju mysa och busa med barnen i sängen allihop i en ny gemenskap, som ni inte hade innan ni blev föräldrar! Den här perioden nu har ni ju faktiskt mycket tid att vara tillsammans med barnen, som fort blir stora och då inte vill vara tillsammans med er längre.
Apropå ”gnällträsket” och våra mindre attraktiva sidor, så är det viktigt att komma ihåg att det är inte bara din partner, som har minustecken – även du har minustecken, eftersom vi har det allihop! Dessa kan ni prata om i era kvällssamtal, till exempel: ”Jag saknar ditt engagemang, jag skulle vilja att du kände mer ansvar för barnen – är det något du skulle önska av mig?” Men fokusera på varandras plustecken – de som gjorde att ni blev ihop! Fundera över och skriv gärna ner vad ni båda uppskattar/uppskattade mest hos varandra – och läs upp det för varandra. Fråga er hur ni kan stärka varandras bra sidor och stötta varandra i rollen både som kärlekspartner och som förälder!
Lycka till!