Storpolitik och kärlek efter första världskriget
Torsdagen den 17 februari 1921 sätter sig Elin Wägner på ett tåg från Stockholm. Via Trelleborg och Berlin tar hon sig till sydvästra Tyskland och Rhenlandet, det område som alltsedan världskriget är ockuperat av segermakterna. Hon ska skriva om förhållandena i regionen, om franska övergrepp och om tyskt motstånd, om den konflikt som just då är den hetaste och mest oroande på den europeiska kontinenten. Här riskerar storkriget att flamma upp på nytt.
Under åren som följer, fram tills de mest akuta motsättningarna finner en sorts lösning under våren och sommaren 1924, ska hon återvända dit flera gånger. Konflikten i Europas hjärta, i gränslandet mellan det tyska och det franska, upptar ständigt hennes tankar. I de gamla småstäderna i Rehndalen och i de nya industristäderna i Ruhrområdet ska hennes tänkande förändras och fokus förskjutas – åtminstone för en tid.
I ”Europa ständigt detta Europa” tar författaren och kulturskribenten Per Wirtén rygg på Elin Wägner under de där första åren av 1920-talet. Han följer henne tätt i spåren under resor och möten och konferenser, och han närläser hennes anteckningsböcker, brev och artiklar från denna tid. Resultatet är en fängslande blandning av idébok och biografi. Per Wirtén avtäcker en linje i Elin Wägners gärning som hamnat i skuggan av de mer framträdande dragen i hennes tänkande. Under några intensiva år ser Per Wirtén hur hon träder fram som en ”globalt sinnad rörelseintellektuell” med blicken riktad mot Europa och världen, en författare med paneuropeiska och kosmopolitiska visioner. Allt detta medan övriga svenskar står stilla med blicken i marken och tanken fäst på nationen.
Att Per Wirtén fastnat för Elin Wägner och hennes intresse för Europa och det transnationella är ingen överraskning. Sen början av nollnolltalet har han ägnat stor kraft åt just dessa teman – ofta med övertygande resultat. Hans bok om den europeiska unionen, ”Är vi framme snart? – Drömmen om Europas förenta stater”, är något av det bästa jag läst om Europa som idé, alla kategorier, essäsamlingen ”Europas ansikte” likaså.
I ”Europa ständigt detta Europa” för han oss varsamt med Elin Wägners hjälp till det europeiska projektets urscen, konflikten mellan Tyskland och Frankrike, om vem som ska behärska de resursrika och militärt betydelsefulla områdena i kontinentens centrum. Det är ett grepp med många fördelar. Framför allt blir bakgrunden till det europeiska samarbetet konkret. Med Elin Wägners hjälp tydliggör Per Wirtén varför den europeiska unionen är något att kämpa för.
Ändå är det inte det övergripande idéinnehållet som fascinerar i denna bok. Nej, det är det biografiska som lyser starkast.
Under sin första resa genom
Rhenlandet 1921 inleder Elin Wägner ett märkligt förhållande med sin ciceron, den militanta tysknationalisten August Ritter von Eberlein, en man som utgör hennes raka motsats. Under några år ska han dra in henne i de mångbottnade och motsägelsefulla konflikter som präglar Tyskland och Frankrike vid den här tiden. Förhållandet mellan Elin Wägner och August Ritter von Eberlein är som hämtat ur någon thriller signerad John le Carré. Vem han egentligen är förblir oklart, liksom hennes roll som intellektuell mitt i konfliktens alla förvecklingar. Blir hon utnyttjad som en del i ett intrikat propagandanummer? Eller finns här en genuin kärlekshistoria bortom alla politiska etiketter?
Per Wirtén blir oss svaret skyldig, men det har egentligen ingen större betydelse. ”Europa ständigt detta Europa” är en rik bok om politik, kärlek och drömmar, väl värd sin plats i bokhyllan.