Det finns inga enkla knep
Den 8/5 kritiserade Christer Jansson Svenska Barnläkarföreningens Arbetsgrupp för flyktingbarn och mig för vårt arbete kring barn med uppgivenhetssyndrom, så kallade apatiska barn. Som barnläkare och forskare drivs vi av att utifrån vetenskap och mänskliga rättigheter arbeta för varje barns bästa. I det arbetet är det nödvändigt att alltid vara nyfiken och öppen för att kunskap förändras. I arbetet med att förstå och behandla barn med uppgivenhetssyndrom blev det tidigt tydligt att det inte fanns några enkla förklaringar. Vi föreslog därför en multifaktoriell förklaringsmodell där olika faktorer, ensamma eller i kombinationer, ökade risken för insjuknande, underhöll tillståndet och bidrog till tillfrisknande. I dag har vi en större erfarenhet men modellen håller bra.
En kritisk diskussion är alltid viktig för att driva kunskapsutvecklingen framåt. Men en sådan kan aldrig utgå från tyckande eller rykten utan måste grundas i gedigna fakta och kunskap. CJ:s insändare saknar tyvärr detta och ägnar sig åt personangrepp på låg nivå. Det försvagar det han vill säga. Det enda fakta han hänvisar till är uppgifter från den norska sjuksköterskan Inger Schanche som redovisades vid ett seminarium med Socialstyrelsen för 15 år sedan, men där varken Socialstyrelsen eller den statliga utredaren Marie Hessle ansåg att uppgifterna höll.
Att föräldrars egna trauman och psykiska svårigheter kan påverka barn negativt är i dag väl känt. Alla som arbetar med dessa barn och familjer vet att var och en av dem är unik. Även om vi skulle önska att det fanns enkla knep som snabbt gör alla friska så vet vi att verkligheten tyvärr är mer komplex än så. Och utifrån den kunskapen så gör vi vårt bästa.
Henry Ascher,
professor i folkhälsovetenskap och docent i barnmedicin
8/5 Hyckleri om apatiska barn