Lasse Berghagen: ”Att vara offentlig är medaljens baksida”
Barnboksförfattare och poet, skådespelare, tv-programledare och så klart – kompositör och artist. Själv säger Lasse Berghagen att han har gått med öppen famn. – Gör man det kommer livet till en. Sitter man och väntar händer ingenting.
Underhållningsbranschen kan både vara helt fantastisk men också svår. En som vet är Lasse Berghagen som har ägnat hela sitt vuxna liv åt att sjunga, skriva musik och uppträda. Han har sett duktiga artister komma och gå, medan han själv har haft fullt upp mest hela tiden. Anledningen, tror han, är mångfalden.
– Danny Saucedo har frågat mig hur man klarar sig bäst som artist. Mitt svar är att man inte ska vara för ensidig, utan öppna sinnet. Då kan du vara med i så många sammanhang. Det gäller att ligga i mittfåran och känna av. Hade jag stirrat mig blind på en sak hade dörren stängts.
Det är coronatider och vi hörs på telefonen. Lasse Berghagen berättar att han och hustrun Eva har satt sig själva i karantän. Det är tråkigt, men helt okej, än så länge.
Som förströelse läser han en hel del och kollar på serier, bland annat på National Geografic. Emellanåt skriver han lite. Kanske blir det en femte barnbok om Filippa och morfar.
– Annars har jag inga drömmar och längtor kvar. Saker som jag känner att ”det måste jag hinna göra”. Det har jag heller aldrig haft. Jag har jobbat på och varit intresserad av människor, och förhoppningsvis utvecklats med allt jag har gjort, säger han och fortsätter:
– Det ena har lett till det andra. Jag går med öppen famn och möter livet.
Drivkraften har alltid varit nyfikenheten, och så klart glädjen. Ibland har han gått bet. Då har han hoppat av. Men i de allra flesta fall har han försökt och lyckats.
Det började med sången och musiken. Skivdebuten gjorde han som nittonåring. Samma år träffade han sin första fru, Barbro ”Lill-Babs” Svensson. Äktenskapet höll i tre år och tillsammans
fick de dottern Malin. Efter skilsmässan skrev han sången ”Teddybjörnen Fredriksson” till sin förstfödda. Samma vecka kom även låten ”En kväll i juni” till. Så har det rullat på.
Under åren har det nog blivit mellan 300 och 350 sånger – både text och musik. Av dem har många blivit klassiker, som ”Stockholm i mitt hjärta”, ”Sträck ut din hand” och ”Hålligång i skogen”.
Hur har arbetsprocessen sett ut?
– Först skriver jag texten, det är nånting jag fastnar för, ett uppdrag jag fått, en föreställning eller en förfrågan från en annan artist. Det kan vara vad som helst. Thore Skogman skrev om klädnypor och allt möjligt. För mig är det mer ett skeende. Sedan kommer det roliga med att sätta musik till texten.
– Jag blandar hej vilt mellan moll och dur och i många av mina texter finns ett ljus i slutet. Jag går in för att skriva texter som bär och som har en mening.
Lasse Berghagens 56 år i branschen har innehållit mycket olika saker: krogshower, revyer, musikaler och långfilmer. Tre gånger har han tävlat i Melodifestivalen och 1975 segrade han med låten ”Jennie Jennie”.
Under åren som programledare för ”Allsång på Skansen” ökade publiken från 600 000 till 2 miljoner och Lasse blev en superkändis, vilket inte bara har varit helt enkelt.
– Att vara offentlig är medaljens baksida. Visserligen var det något jag drömde om, att få uppmärksamhet och få låtarna spelade. Men det blev lite väl mycket ibland.
– Men jag klagar inte, absolut inte. Det vore en skam. Av allt du har gjort, är du något du är extra stolt över?
– Jag tyckte att det var modigt av mig att kliva direkt från schlagerscenen in på teatern när jag gjorde ”Sängkammarfars” 1979 och ”Spanska flugan” på Vasateatern. Särskilt den förstnämnda, att jag vågade jobba med talskådisar som Stig Järrel och Börje Ahlstedt. Jag kände att jag slog underifrån. Jag är också stolt över ”Flirtige Knut” som jag gjorde på Folkan på 1970-talet, det blev en succé.
Det var en utmaning, berättar han.
– Det var fantastiska år som jag nog inte uppskattade på rätt sätt när jag väl var inne i det, men efteråt har tänkt, ja jäklar!