Viruset beter sig som fake news
Likheten mellan virus och idéer har inte gått forskare förbi. Information infekterar en värd och ställer om den för egen spridning – principen är kusligt lik. Analogin handlar inte enbart om farliga idéer utan om vilka idéer som helst. Blir vi tillräckligt ”infekterade” av någon kraftfull tanke träder vi i idéns tjänst och kan sedan spendera livet med att slåss för den.
Virus gör ingenting självständigt, de bara ”är”. De kan inte ta in energi eller ämnen från omgivningen för att driva eller reparera sig själva. De betraktas därför inte som levande utan mer som inkapslad desinformation; en sträng DNA eller RNA inneslutet i ett hölje av protein och fett. För att informationen ska få någon effekt krävs att den infekterar och styr om en värdcells funktioner. Faran med virus ligger helt i deras informationsinnehåll.
Idéer fungerar likadant. Tänk på hur tankar om frihet, demokrati, en religion eller politisk ideologi helt kan uppsluka människor. Vissa idéer kan till och med få människor att sluta bry sig om sig själva och istället gå i celibat, riskera livet för att vårda sjuka medmänniskor eller flyga flygplan in i byggnader. Men det handlar också om mindre disruptiva tankar som får oss att spendera livet som ekonomiansvariga, kockar eller forskare.
Samhället infekterar oss från barndomen med tankar och tankesätt för att forma oss till goda samhällsmedborgare. Mycket av det som får oss att agera i vardagen är inprogrammerat av föräldrar, skola och media – utan att vi någonsin får möjlighet att tacka ja eller nej till detta. Som vuxna står vi där som färdiga produkter och undrar vad som nu ska hända med Melodifestivalen. Vad betyder det ens, i ett biologiskt perspektiv?
Det här kan låta som något vi inte borde önska oss. Men samma kulturella programmering har gett oss en medellivslängd långt över den normala för en apa i vår storlek. Vi kan bemästra sjukdomar och flyga fjärrstyrda bilar till Mars, bygga industrirobotar och batteridrivna champagnevispar. De flesta av oss lever ett bättre liv nu än kungar gjorde förr.
Så nog vill vi bli infekterade av kunskapens virus, och att alla andra också ska bli det. Ett skäl gott som något att sträva efter världens bästa skola och att främja det fria kun- skapssökandet på universiteten.
Men idéers kraft att ställa om människors mål och värderingar har inte gått despoter och desinformatörer förbi. Med politiserade nyheter går det att kontrollera tillgänglig information och på så sätt designa en bild av verkligheten åt medborgarna. Människor som agerar på dålig information kan inte fatta förnuftiga beslut, även om varje individs beslutsprocess är rationell.
Automatiserade rekommendationssystem styr användare av olika internettjänster mot allt extremare innehåll. Desinformationskampanjer spelar på grupptillhörighet på ett sätt som fått vuxna män att näthata en tonårsflicka och andra att döma ut en fjärdedel av Sveriges väljarkår som medvetna rasister.
Faran med virus och dåliga idéer handlar om fel på mjukvaran, inte hårdvaran. (Ja, precis som datorvirus.) Här är det lätt att reagera med en vetenskapshistorisk axelryckning. Förr såg man organismer som en sorts maskiner och nu i informationsåldern ska organismer följaktligen betraktas som datorer. Men en sådan axelryckning vore att få orsakssambandet om bakfoten. Både datorer och det nuvarande sättet att se på organismer och tänkande är istället produkter av vår ökade förståelse av informationsteori.
Informationsperspektivet ger en annan förståelse av flera av tidens faror. Inkapslad desinformation kapar och ställer om vår kropps celler för eget syfte. Desinformation från illasinnade propagandister kapar och ställer om medborgare och samhällen för egen vinning. Och verktygen blir allt starkare. Artificiell intelligens kan informationshantera i en hastighet och utifrån en informationsmängd vars magnituder är helt otillgängliga för mänskliga intellekt.
Coronaviruset är en farsot som designad för informationsåldern. Ett paket desinformation från livets gränsmarker, hjälpt på traven av människors behov av att kommunicera och desinformation från aktörer med en agenda. Botemedlet är annan information. Det är med vetenskaplig kunskap och globalt samarbete – med bättre information och bättre informationshantering – som både virus och desinformation kan besegras.