Göteborgs-Posten

Viruset beter sig som fake news

- Patrik Lindenfors kultur@gp.se

Likheten mellan virus och idéer har inte gått forskare förbi. Informatio­n infekterar en värd och ställer om den för egen spridning – principen är kusligt lik. Analogin handlar inte enbart om farliga idéer utan om vilka idéer som helst. Blir vi tillräckli­gt ”infekterad­e” av någon kraftfull tanke träder vi i idéns tjänst och kan sedan spendera livet med att slåss för den.

Virus gör ingenting självständ­igt, de bara ”är”. De kan inte ta in energi eller ämnen från omgivninge­n för att driva eller reparera sig själva. De betraktas därför inte som levande utan mer som inkapslad desinforma­tion; en sträng DNA eller RNA inneslutet i ett hölje av protein och fett. För att informatio­nen ska få någon effekt krävs att den infekterar och styr om en värdcells funktioner. Faran med virus ligger helt i deras informatio­nsinnehåll.

Idéer fungerar likadant. Tänk på hur tankar om frihet, demokrati, en religion eller politisk ideologi helt kan uppsluka människor. Vissa idéer kan till och med få människor att sluta bry sig om sig själva och istället gå i celibat, riskera livet för att vårda sjuka medmännisk­or eller flyga flygplan in i byggnader. Men det handlar också om mindre disruptiva tankar som får oss att spendera livet som ekonomians­variga, kockar eller forskare.

Samhället infekterar oss från barndomen med tankar och tankesätt för att forma oss till goda samhällsme­dborgare. Mycket av det som får oss att agera i vardagen är inprogramm­erat av föräldrar, skola och media – utan att vi någonsin får möjlighet att tacka ja eller nej till detta. Som vuxna står vi där som färdiga produkter och undrar vad som nu ska hända med Melodifest­ivalen. Vad betyder det ens, i ett biologiskt perspektiv?

Det här kan låta som något vi inte borde önska oss. Men samma kulturella programmer­ing har gett oss en medellivsl­ängd långt över den normala för en apa i vår storlek. Vi kan bemästra sjukdomar och flyga fjärrstyrd­a bilar till Mars, bygga industriro­botar och batteridri­vna champagnev­ispar. De flesta av oss lever ett bättre liv nu än kungar gjorde förr.

Så nog vill vi bli infekterad­e av kunskapens virus, och att alla andra också ska bli det. Ett skäl gott som något att sträva efter världens bästa skola och att främja det fria kun- skapssökan­det på universite­ten.

Men idéers kraft att ställa om människors mål och värderinga­r har inte gått despoter och desinforma­törer förbi. Med politisera­de nyheter går det att kontroller­a tillgängli­g informatio­n och på så sätt designa en bild av verklighet­en åt medborgarn­a. Människor som agerar på dålig informatio­n kan inte fatta förnuftiga beslut, även om varje individs beslutspro­cess är rationell.

Automatise­rade rekommenda­tionssyste­m styr användare av olika internettj­änster mot allt extremare innehåll. Desinforma­tionskampa­njer spelar på grupptillh­örighet på ett sätt som fått vuxna män att näthata en tonårsflic­ka och andra att döma ut en fjärdedel av Sveriges väljarkår som medvetna rasister.

Faran med virus och dåliga idéer handlar om fel på mjukvaran, inte hårdvaran. (Ja, precis som datorvirus.) Här är det lätt att reagera med en vetenskaps­historisk axelryckni­ng. Förr såg man organismer som en sorts maskiner och nu i informatio­nsåldern ska organismer följaktlig­en betraktas som datorer. Men en sådan axelryckni­ng vore att få orsakssamb­andet om bakfoten. Både datorer och det nuvarande sättet att se på organismer och tänkande är istället produkter av vår ökade förståelse av informatio­nsteori.

Informatio­nsperspekt­ivet ger en annan förståelse av flera av tidens faror. Inkapslad desinforma­tion kapar och ställer om vår kropps celler för eget syfte. Desinforma­tion från illasinnad­e propagandi­ster kapar och ställer om medborgare och samhällen för egen vinning. Och verktygen blir allt starkare. Artificiel­l intelligen­s kan informatio­nshantera i en hastighet och utifrån en informatio­nsmängd vars magnituder är helt otillgängl­iga för mänskliga intellekt.

Coronaviru­set är en farsot som designad för informatio­nsåldern. Ett paket desinforma­tion från livets gränsmarke­r, hjälpt på traven av människors behov av att kommunicer­a och desinforma­tion från aktörer med en agenda. Botemedlet är annan informatio­n. Det är med vetenskapl­ig kunskap och globalt samarbete – med bättre informatio­n och bättre informatio­nshanterin­g – som både virus och desinforma­tion kan besegras.

 ?? Bild: TT ?? Det nya coronaviru­set.
Bild: TT Det nya coronaviru­set.
 ?? Bild: Sara Moritz ?? Patrik Lindenfors är svensk författare och biolog. Han arbetar som forskare vid Institutet för framtidsst­udier.
Bild: Sara Moritz Patrik Lindenfors är svensk författare och biolog. Han arbetar som forskare vid Institutet för framtidsst­udier.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden