Göm inte undan slöseriet med skattepengar

När kommunala satsningar drar iväg i pris försvarar sig ofta de inblandade med att det inte ska gå ut över kommunens kärnverksamhet: Det vill säga vård, skola och omsorg. ”Vi har stor ram för investeringar, så det är inget som går ut över den löpande driften” förklarade exempelvis Elisabet Lann, kommunalråd för Kristdemokraterna när det blev klart att bygget av det nya centralbadet i Göteborg skulle landa på omkring tre miljarder kronor.

Det lät på liknande sätt när kommunen agerade riskkapitalist och spekulerade på bränslemarknaden med gasanläggningen på Hisingen, Gobigas. Trots att anläggningen kostat närmare två miljarder (varav staten stod för en stor del) gav den noll inkomster och dess värde är numera nedskrivet till noll.

Svaret till de kritiker som menade att satsningen tog värdefulla resurser i anspråk var att det var en del av kommunala bolaget Göteborg Energis satsningar. Således: Inget som skulle gå ut över den kommunala budgeten.

Även när det kommer till Liseberg, som ska bygga både hotell och Äventyrsbad vid den Södra entrén för lånade pengar, anförs argumentet att detta faktiskt är ett självständigt kommunalt bolag, vars ekonomiska risker inte går ut över den löpande verksamheten.

När kommunala bolag gör stora vinster då är alla, inte minst politikerna, väldigt glada. Men när bolagen gör stora förluster, då kan de folkvalda skjuta ifrån sig ansvaret och hävda att det minsann inte påverkar kommunens budget.

Det finns ett problem här. Och det är inte att en stor kommun av Göteborgs storlek skulle ha ett och annat kommunalt bolag (även om det är på tok för många) eller separata budgetar (det är självklart!). Snarare är det synsättet som finns hos makthavare att detta inte är en sammanhållen verksamhet där slöseri i en ände inte skulle påverka kommunens verksamhet i den andra änden.

Det är väl värt att påminnas om att den löpande verksamheten på sina håll har allvarliga ekonomiska problem och att det har sparats in oerhört mycket i vissa verksamheter. Minns när man i Örgryte-Härlanda drog in på fikabrödet för pensionärsvolontärerna. Det är knappast som att hemtjänsten eller äldreboenden lever i överflöd. Snarare tvärtom – Göteborgs äldreomsorg hamnar ofta i botten i nationella jämförelser.

Medborgarna bryr sig faktiskt inte om organisatoriska frågor rörande budgetar och separata förvaltningar och bolag. För dem är kommunen finansierad av medborgarna och medborgarna enbart.

Politikerna måste, om de ska stärka sitt förtroende, förstå medborgarnas perspektiv. Behöver Göteborg Sveriges dyraste badhus någonsin? Detta i en tid när det råder ekonomisk osäkerhet, och sparsamhet har kommit att bli en dagligen inhamrad dygd på sina håll i Göteborg. Bilden som sätts nu är den av en ojämlik verksamhet där vissa sparar och andra slösar. Alltmedan de involverade politikerna spelar ovetande och hänvisar till organisatoriska gränsdragningar.

Göteborgs Stad har alltjämt en rörig och för många medborgare svåröversiktlig ägarstruktur med sina bolag. Att flytta runt vinster och förluster spelar mindre roll när verksamheter som är närmast medborgarna går med underskott eller är i behov av investeringar. Det man som medborgare då ser är slöseri i det stora och snålhet i det lilla. Att som politiker förstå det perspektivet hade gjort mycket för att återfå det förtroende som man tappat hos många göteborgare.