Fakta: ”Frispel – scenkonst i förvandling 1960-2000”

Vad: en utställning om scenkonsten

• i Göteborg och den förändring som inleddes på 1960och 1970-talet då en ny generation tog plats i rampljuset och utmanade institutionerna.

Var: på Stadsmuseet i Göteborg

• i samarbete med Göteborgs universitet.

Hur: med hjälp av föremål ur

• museets samlingar och nyförvärv som aldrig tidigare ställts ut. Caroline Mårtensson har producerat och Heidi Saikkonen är formgivare. Lis Hellström Sveningson har skrivit utställningstexterna.

När: invigs den 16:e maj och

• pågår till våren 2022.

I samband med utställningen

• släpps boken ”På scenen. Teater, dans, sång & musik. Hundra år i Göteborg” (Redaktörer: Lis Hellström Sveningson och Gudrun Nyberg) teater Rolf Sossna och Eldteatern spelade på gator och torg – bland annat mot kärnkraft – var ett sätt att vilja ”ta tillbaka det offentliga rummet.”

– Allt hängde ihop: medborgarrörelsen, politiken, rockmusiken, tonårsupproren. Den nya teatern var väldigt mycket en ungdomsrörelse. Manifeststriden på Göteborgs stadsteater 1980 var en generationsfråga.

De unga teatergrupperna

– men också av fantasi och konstnärligt nyskapande. Hon beskriver en stor skara eldsjälar som hängivet arbetade nästan helt utan pengar.

– Alla var med. Jag och Sven Wollter bar gradänger till Tältprojektet. De som engagerade sig i – eller såg – de föreställningarna glömmer det aldrig.

Idéerna fick avgöra var och hur teatergrupperna skulle spela. Det konstnärliga experimenterandet var stort, mångfalden iögonfallande, musik och dans blev nya viktiga uttryck, och det fanns en vilja att ”riva den fjärde väggen”.

I dag är Lis Hellström Sveningson och Rolf Sossna överens om att den vildhet som utmärkte frigruppsrörelsen till viss del gått förlorad.

– Vildheten har blivit tamare. De fria grupperna har blivit lite fegare i dag, säger Rolf Sossna.

Samhällsandan har förändrats. Det enda som tycks bestå är de knappa resurser friteatrarna har att tillgå.

Anders Melander var tillsammans med Ulf Dageby låtskrivare i Nationalteatern, och ligger bakom hits som ”Jack the ripper och ”Kolla kolla”. Han pratar mycket om slumpen som avgörande faktor för att han drogs med i frigruppsrörelsen.

– Den ursoppa som gjorde att Nationalteatern kom till kan beskrivas som en serie slumpar och lyckliga omständigheter, som tillsammans bildade en dominoeffekt som när brickor faller, och energi förflyttar sig från A till Ö.

Själv var han ett riktigt popsnöre på 1960-talet, och medlem i bandet Bread vars klatschiga scenkostymer tillverkades av Katja of Sweden.

– Jag var egentligen djupt oin