När Gun fick cancerbeskedet satte hon upp sitt maratonmål

Hon behövde något annat att fokusera på utöver provtagningar och cellgifter. När Gun Alexandersson Malm drabbades av bröstcancer satte hon, påhejad av maken Michael, upp ett mål: att springa ett maratonlopp. I höstas nåddes målet. – Det är fantastiskt vad

Fortfarande under cancerbehandling ställde hon sig på startlinjen redo att springa iväg till tonerna av Frank Sinatras ”New York, New York”. Gun Alexandersson Malm sa tidigt att skulle hon springa ett maratonlopp så skulle det inte vara vilket lopp som helst – det skulle vara något häftigt, som Berlin eller New York. Det blev staden som aldrig sover.

– Jag hade varit där många gånger tidigare när min son och man sprungit loppet, berättar Gun.

Publiken är enorm och alla är så glada. När vi sprang på bron, över från Staten Island, kände jag lycka – ”det här kommer att gå”. Det var en härlig känsla!

– Men innan start var det lite nervöst. Jag visste ju inte om kroppen, full av gifter, skulle klara en sådan påfrestning.

Sommaren 2018, den

första semesterdagen – det var då hon insåg att något var galet.

– Jag stod i duschen och tvättade mig under armarna, minns Gun. Då kände jag plötsligt på sidan... en ganska stor knöl. Jag visste precis vad det var och tänkte ”hur kan jag inte ha känt denna tidigare?”.

Dagen därpå gick hon till vårdcentralen och hade, som hon själv uttrycker det, turen att träffa en erfaren cancerläkare som hoppat in som sommarvikarie.

– Jag fick hjälp omgående och vill lyfta fram hur bra sjukvården är. Jag blev verkligen satt i centrum. Under hela behandlingen fick jag träffa samma sjuksköterska. Jag fick frågan ”när passar det