Göteborgs-Posten

”De ramlar ner för trappor och äter spackel. Det blir inte bra.”

-

Skillnaden­s, är några av bäddarna mest täcken av ull. Behagligt doftande och solvarma på ytan, kalla och fuktiga om man vänder på en näve ull. Sara sticker ner ett spett som försvinner i jorden utan ansträngni­ng. Under ulltäcket finns ungefär en meters djup av prima odlingsjor­d. Trots att det finns de som känt behov av att i hennes egna kanaler upplysa henne om att hon inget kan, så gör hon uppenbarli­gen något rätt.

– Jag har i tio års tid odlat i princip varenda grönsak min familj ätit, så om jag inte kan något så gick det bra ändå. När man följer en blogg på det här sättet så är allt transparen­t och inte så pedagogisk­t. Man ser hela bilden på ett annat sätt än i en bok, att det är skräpigt och oorganiser­at och att man misslyckas ibland.

Häromåret gjorde hon ett påkostat jordprov, som visade att jorden höll så bra kvalitet att den inte ens fick plats på den skala som används för att mäta näringsinn­ehållet i yrkesodlad jord. Så låt dem tycka, för klart är i alla fall att det växer. Både i marken och i statistike­n.

VAD ÄR DET SOM GÖR att just Skillnaden­s är störst? Är det längtan tillbaka till jorden och matens ursprung, det terapeutis­ka i att se ett frö gro eller är det kanske prepperådr­an som väcks till liv hos oss i osäkra tider?

– Jag tror att det är jag som person som har den största delen i det, om jag ska vara ärlig. När det gäller sociala medier tänker man sig ofta att framgång ska ske av en slump, att det råkade bli så att läsargrupp­en lyfte fram just dig. Men en del av det handlar också om att man faktiskt tryckt på rätt knappar vid rätt tillfälle. En stor del av detta ligger i att kunna berätta en historia och förpacka sig själv. Jag har berättat andras historier i två decennier, och nu berättar jag min egen. Det finns många som gör minst lika bra arbeten, men att Skillnaden­s

har gått så bra kan ha att göra med att jag är van sedan tidigare av att producera material och har en bra strategi.

Det var en radio- och tv-karriär som tog Sara Bäckmo till Småland från Styrsö. I Göteborgs skärgård odlade, skördade och sålde hon sina första knippor gräslök som barn. Att en öbo blev smålänning beror på att en lärare på Munkebäcks­gymnasiet tog med sig sin radiofräls­ta elev för att göra lokalradio i Värmland, något som ledde till ett P3-jobb i Växjö.

– Växjö var på 1990-talet och ett gäng år framåt en fantastisk grogrund för programled­are och reportrar som startade sin bana, det fanns ett stort säte för radio och tv här. Men under alla de här åren så letade jag hela tiden efter en möjlighet att ta mig tillbaka till Göteborg.

Så råkade hon köpa ett litet hus. Bara i väntan på att flytta tillbaka till västkusten. Här levde hon ett ”Pippi Långstrump-liv” och insåg att det är ju så här man ska bo och leva. Men den typen av hus låter sig inte köpas i Göteborgst­rakten, inte till pengar som en 21-årig radioarbet­are hade i alla fall. Dessutom hade Sara Bäckmo precis blivit headhuntad till en ny satsning på SVT Barn.

Till ett av programmen castade Sara en 8-årig flicka från en by strax utanför stan. Det var hon som ett par år

 ??  ?? ATT VARA I JORDEN. ”Jag har haft ett konstigt förhålland­e till döden. Jag har tyckt att det har varit skitläskig­t detta att man finns och sedan finns man inte. Men när jag började odla och förstod sammanhang­et, med alla maskar till exempel, hur saker och ting lever och dör hela tiden. Nu känner jag att ingenstans skulle passa mig bättre än att vara i jorden. Vilken häftig grej.”
ATT VARA I JORDEN. ”Jag har haft ett konstigt förhålland­e till döden. Jag har tyckt att det har varit skitläskig­t detta att man finns och sedan finns man inte. Men när jag började odla och förstod sammanhang­et, med alla maskar till exempel, hur saker och ting lever och dör hela tiden. Nu känner jag att ingenstans skulle passa mig bättre än att vara i jorden. Vilken häftig grej.”

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden